Don't fall asleep; or you will die

Jag är rädd. Livrädd för att vara mer exakt. Nätterna som alltid varit det trygga för mig har nu blivit min värsta mardröm - igen. De blir bara värre och värre. Fast denna gången är det lite annorlunda. Det händer samma saker och känslorna är de samma, fast det är någonting som inte är som annars. Jag har svårt att sätta ord på det. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Varje kväll förbereder jag mig på att jag kommer att dö under natten. För det känns så - att jag kommer att dö. På riktigt. 
 
Men nu är jag inte lika trygg längre. Jag är räddare än någonsin. Den där känslan av att sitta fast i ett hårt grepp runt halsen och i panik försöka få luft och kunna skrika på hjälp. Den där känslan när inget ljud kommer fram och man sakta men säkert försvinner i det djupa och mörka hålet. Den där känslan av att någon håller ditt huvud under vatten och du med all din kraft försöker komma loss och få en nypa luft. Varje natt är det samma sak. Jag vågar inte längre sova ensam. Mamma får ofta ligga bredvid mig och hålla om mig hårt. Jag skakar, gråter, hyperventilerar och har extrem panik Jag vågar inte somna. Så fort jag sluter mina ögon så börjas allting om på nytt. I verkligheten kan det röra sig om 20min, men under den tiden jag upplever det här så går sekunderna oerhört långsamt och det känns som flera timmar. Jag är räddare än någonsin.
 
Jag vet inte vart jag ska vända mig. Vem jag kan prata med. Jag känner mig vilse. Ensam. Övergiven. Tänk dig att varje natt förbereda dig för att dö. Jag vet aldrig om jag överlever natten - för det är precis så det känns. Det känns som att varje andetag kan vara mitt sista. Jag upplevde det här förut, men för någon månad sen kom allt tillbaka, och jag vet inte varför. Jag tar inte den medicinen som orsakde mina hallucinationer. Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag är inte trygg någonstans och jag vill bara försvinna härifrån. Men om det känns som att jag kommer dö och allt jag vill är att komma härifrån, varför är jag då livrädd? Jag vet inte hur länge till jag klarar det här. Jag sover max 1-2 timmar per natt. Ibland någon timme mer och ibland inte ens en timme. Jag är så rädd för att sluta mina ögon. 
 
Det här är inga mardrömmar. Det är något mycket större. Mardrömmar har aldrig skrämt mig. Jag står öga mot öga med döden varje natt. Det är så det känns i alla fall. Jag kan inte släppa känslan där handen håller hårt om min hals och trycker med all sin kraft. Eller hur handen trycker ner mitt huvud långt under vattnet och bara väntar på att jag ska sluta kämpa för luft. Eller när jag försöker skrika för mitt liv men inte ett ljud kommer fram. Jag känner mig så maktlös...


Johanna - enklaknep.se    •     •   http://enklaknep.se/blogg/

Hej Therese,
Har du någon gång tänkt på att du är rädd för att du har ingen kontroll när du ska sov. Att du inte kan kontrollera en av de mest primära funktioner som vi har. Känslan över att du ska dö och inte kan få fram ett ljud är för att du ångrar något du inte har kontroll över. Och att det kommer fram när din hjärna försöker bearbeta det som du ångrar?

Det finns mycket saker du kan göra, testa att meditera eller göra avslappnings övningar på dagen. Och du kan alltid söka till vårdcentralen för att få snacka med en kurator eller något annat som kan hjälpa.

Du är väldigt bra på att fotografera och har en underbar öppen blogg om ditt liv.

//Johanna

Svar: Hej Johanna! Nej, det har jag aldrig funderat på faktiskt. Jag tror med stor säkerhet att det är något psykiskt, något i mitt undermedvetna. Men jag vet inte alls vad det kan bero på. Först trodde jag det var medicinerna, men dessa har jag tagit över ett år, så jag tycker det skulle vara konstigt om det är dem. Saken är den att det här kommer i perioder, och det är precis som hallucinationer, men samtidigt är det något annorlunda med detta. I en period kan jag sova hur bra som helst, andra perioder har jag sömnsvårigheter och kan inte sova, och sen dessa perioder när jag inte vågar somna för att detta förekommer. Jag har tidigare pratat med en terapeut men det gick inte så bra, så nu har jag slutat ha förtroende för dem. Och har jag inte förtroende för dem kan det inte bli bättre. Så jag undviker just det. Jag vet inte alls vad jag ska göra längre... Känner mig så maktlös. Jag vill bara kunna sova bra. Jag är ständigt orolig och har mycket ångest, så det kan även bero på det, men jag förstår inte varför dessa kommer i perioder i så fall. Jag har svårt att hänga med och förstå vad det är som händer med mig... Tack för din fina kommentar och tack för att du delade med dig av dina tankar!
LIL' BABUSTYLE

♥ Evahle.se - må bra bloggen ♥    •     •   http://evahle.se

Usch, jag vet hur det är att känna panik när man ska sova och drömma mardrömmar. Har ju skrivit om att jag ser saker ibland, som en figur som står vid sängen och jag kan se saker röra sig utan att jag vet om jag sover eller är vaken, men fast jag stirrar så ser jag ändå sakerna och blir livrädd för att somna. Men jag kan inte sätta mig in i det du beskriver, måste vara en hemsk känsla... Hoppas det snart blir bättre så du kan sova lugnt utan panik!

Svar: Det är en hemsk känsla, och det är även din känsla. Jag önskar att man inte skulle behöva gå igenom det här varje natt. Det är knappt så jag vågar somna längre. Jag försöker hålla mig vaken så länge jag kan för att fly från allt..
LIL' BABUSTYLE

MY VESTLUND '    •     •   http://WWW.MYVESTLUND.SE

finis!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

cajsa    •     •  

Jag förstår hur du känner. Jag har jätte svårt att sova på nätterna o jag vet inte varför. Jag har testat många tips men det funkar inte. Sen när jag ska gå till mamma och säga att jag inte kan sova ( klockan brukar vara 2 eller 3 på natten) vågar jag inte. Jag tänker på att nån ska ta livet av mig. Att bloody Mary ska komma och bara skrämma livet ur mig. Jag är bara 12 så det är väl normalt att man har svårt att sova. Detta kanske inte hjälpte, men jag ville bara dela med mig så kanske det blir lite lindrigare för både dig och mig!❤️ P.s du har en jättebra blogg!!!

Svar: Man har sådana perioder ibland, det är helt naturligt. Jag hade väldigt svårt att väcka mamma på natten i början, just för att jag vet att hon själv behöver sova och hon har tagit hand om mig i så många år när jag har fått mina anfall. Men det här är något helt annat. Det tar emot att väcka henne mitt i natten, så jag har lite tur att hon är nattuggla och är vaken oftast långt in på natten. Det spelar ingen roll om du är 12, 20 eller 30, det är ändå normalt att ha sömnproblem. Vissa har det bara lite värre och det kan ligga dolda budskap bakom. Jag vet tyvärr inte vad du går igenom, då alla går igenom olika saker på grund av olika anledningar. Men kanske har du ångest för något eller är rädd för något? Det kan vara vad som helst. Jag vet själv inte vad som orsakar det jag går igenom, men jag gissar på att det ligger i ens undermedvetna. Du kanske kan ta kontakt med en psykolog eller terapeut? Jag kan tyvärr inte hjälpa dig så mycket... Men jag hoppas att du mår bättre snart och att du kan sova tryggt igen. Och våga gå till din mamma och berätta vad du går igenom, det är viktigt att hon vet. Hon kanske kan hjälpa dig att må lite bättre. ❤️
LIL' BABUSTYLE










Kom ihåg mig?