Mycket som händer just nu
Den här veckan har det hänt en hel del i mitt liv. Jag har stressat, oroat mig och haft ångest. Jag har nästan framkallat anfall 7 gånger under måndagen och gårdagen på grund av att jag inte kan hantera sådana här situationer. Jag fick inget anfall som tur var. Tankar snurrar i huvudet och jag kan inte koncentrera mig på en sak. Från att inte hända så mycket i mitt liv till att ha många saker att tänka på är inte lätt. Och min extrema beslutsångest gör det inte lättare.
Jag har busstränat för att försöka känna mig tryggare med att åka buss utanför Karlstad (för att kunna ta mig till praktiken), jag har varit på sminkkurs och fått ett jobberbjudande som jag - efter mycket velande fram och tillbaka - har bestämt mig för att tacka nej till. Jag måste fokusera på praktiken nu, måste försöka ta en sak i taget. Och förutom det här har jag bestämt mig för att åka bort i helgen, men det innebär att jag måste åka tåg eller buss och det skrämmer mig. Jag skulle behöva komma bort från alla måsten och allt jobbigt innan jag börjar på praktiken. Jag vet att stannar jag hemma i helgen så kommer jag oroa mig mer och mer, och det slutar aldrig bra. Jag behöver komma bort. Men tanken på att behöva åka buss utanför Karlstad eller tåg gör mig panikslagen.
Jag vet att jag förr eller senare måste möta mina rädslor, men det känns som jag har haft många utmaningar den här veckan och jag vet inte om jag klarar av en till. Jag vet inte hur jag ska göra. Tankarna snurrar, ångesten kryper fram och jag känner mig enormt stressad... Jag hatar att ha fobi för att åka tåg. Jag hatar att jag inte kan hantera stress. Jag hatar att jag oroar mig för exakt allting. Jag hatar min extrema beslutsångest. Jag hatar mig själv inifrån och ut. Idag hatar jag livet.
Hej! Vill bara lämna ett avtryck efter mig då jag kommit in på din fina blogg! Tack för att jag fått läsa!
Av dina inlägg verkar du inte ha det lätt men kämpar på så gott det går. Det är starkt. Glöm aldrig det även om det är jobbigt och lång väg framåt. Ett steg i taget.... Önskar dig all lycka!
Kram!
Kram finis, du är väldigt väldigt stark! <3
Och tack för tipsen och allt ang P-piller, ha en fin dag!
Låter kämpigt :/
Sv; Det var det också! Riktigt god frukost :D
Jag fick panikångest för cirka 7 år sedan. Nu tar jag setralin varje dag och den medicinen är jättebra. Det är ingen drog och ger inga konstiga symptom heller. Men självklart gick jag till en kurator i några år och försökte jobba med mig själv så medicinen blev tillslut min räddning. Det är bara några tips från min erfarenhet och lycka till!
Kram
Låter väldigt jobbigt. Men skönt att du börjar känna dig något mer trygg för att göra det i varje fall. Är det bara så om du ska åka själv eller även med sällskap?
»Tack!
gött, gör det. verkligen värt att ta en titt åtminstone.
Oj du har verkligen fullt upp.. hopas allt löser sig. bra att du fick busstränat
Usch och fy för alla anfall. Inget kul alls. Men Grymt duktig är du på att träna på att bli bättre och känna dig tryggare!
Ha en super mysig dag!
sv; tack så mycket för din kommmentar de värmer verkligen! <3 jag känner flera som hoppat av osv, ångrat sig och börjat igen och jag är så tacksam över att man faktiskt kan och får göra det, och nu för tiden är det mer vanligt, så jag är inte så orolig över att jag kommer vara 'så ''gammal'' .
va skönt att du tog studenden after all , och ja det kommer jag också göra, bara lite senare ! kram <3
läste ditt inlägg och jag vet inte hur du känner dig, men du är stark och du kommer att klara det, i PROMILLE!
sv. Tack så mycket. :)
Tråkigt! Tycker att du ska göra vad som du tycker känns bäst, inte för att du 'behöver' egentligen. Kan vara bra med en paus om du tycker det varit för mycket i veckan.
sv: tack så mkt :D
å så jobbigt :( kram
Det finns en del riktiga stolpskott inom vården. Nu har jag i och för sig provat ganska många mediciner och ingen på avdelningen jag varit mest på känner heller till fler så ja, jag håller mig nog till den läkare jag har än så länge. Får se nu om Litium faktiskt hjälper. Jag hoppas verkligen det..
Men som du säger, man känner sig satans värdelös när man får höra det.
Förstår din känsla, man behöver stöd när man är så osäker på sig sälv som man oftast är på en praktikplats.. jag fick ju tvärtom; mer stöd än jag förtjänade, och jag är så tacksam, även om slutet inte blev som jag tänkt mig. Jobbat du nu tackar nej till, sökte du det själv eller blev du erbjuden?
En månad är en bra start, sen får du ju känna under tiden hur det faktiskt känns, och vara ärlig om det inte fungerar och verkligen peppa dig vidare om det går bra.
Det är lite tungt att veta att jag aldrig kommer bli helt fri, att jag aldrig kommer bli riktigt hel igen liksom.
Vi får kämpa ja!
kramar
iblanD känns allt jobbigt, men fortsätt kämpa! alla utmaningar gör att man växer och blir starkare :)
låter verkligen som en jobbig vecka!! hoppas allt blir bättre så fort som möjligt
jag hoppas att du kommer känna dig tryggare snart med att åka buss! <3 låter roligt med sminkkurs! var den givande? :)
sv; ååh tack för tipset, det ska jag kolla in! :D
Hej!
Det var ett tag sen nu.
Det med att ta för många utmaningar på sig kan vara jobbigt. Utmaningar är bra men med måtta eller gradvis. Om du åker iväg i helgen hoppas jag du klarar av att åka buss eller tåg och om du är hemma hoppas jag att du kan ha en lugn helg utan stress.
Lät inte alls kul... Kämpa på tjejen, du gör det så bra:D
Hej, du kan inte säga att kuratorer och psykologer inte vill hjälpa dig, det är ju deras jobb. De får betalt för att prata med dig och funkade det inte med de du träffat så har du bara inte träffat rätt person än. En arbetsterapeut är inte det enda du behöver, av det jag läst nu behöver du tydligt en psykolog/psykoterapeut eller kurator. Att säga att "de vill inte hjälpa mig" är bara bullshit, du har helt enkelt inte träffat rätt person för jobbet än. För det är just ett jobb för dem, de får betalt. Då vill ingen "inte hjälpa dig".