• HEM
• INSTAGRAM
• OM
  • Om mig
  • Annat
• KONTAKT: [email protected]

Umgås med bästa

God kväll! Jag har varit med bästa hela dagen. Först gick vi till Mariebergsskogen för att titta på djuren och njuta av det fina vädret. Sen åkte vi till Kronoparken för att återuppleva våra barndomsminnen. Nu sitter vi på mitt favoritställe och dricker cider och bara är. Sen blir det serietittande när vi kommer hem. Najst! 

Nu är det dags igen

Jag och sis fortsätter på vårat LOST-maraton, och till det har vi laddat upp med lite melon och frysta vindruvor. Mums! Ska även testa den här vitamin-drycken som jag hittade i affären förut. Den var inte alls dyr och innehåller endast 57 kcal, så det blir en nyttig fredag!

Those who are heartless once cared too much

"You found a soldier, but I'm a man of peace. I'll fight for your love, they threaten to take it from me. And then protect your heart so you'll never be hurt again. But it's a sacrifice. I know you hear the rumors, I know you hear the lies. I know you hear that I'm no different from all these other guys. I want to come home sooner, make you realize. Life just a contest and you happen to be my price"

 

Jag vet. Men jag kan inte. Jag måste leva ensam. Det är det enda sättet som fungerar.

Har jag märkt och kommit fram till.

Q/A - Vad jag använde för inställningar till nattbilderna

 

Q: Vad har du för inställningar på kameran för att ta såhär bra bilder i mörkret? 

 

A: Först och främst: Tack för din fråga och kul att du gillade dem! Dessa bilder är tagna på hösten då mörkret faller rätt tidigt. Jag har använt mig av Nikon D3000 och jag använder standardobjektiv. Jag har använt mig av olika inställningar beroende på vad jag har fotat. Men till bilden ovan så har jag använt dessa inställningar: brännvidd 18mm, bländartal F/5.6, ISO 100 och har en slutartid på 13 sekunder. Jag använder oftast bländartal F/9 eller F/8 när jag fotar kvällsbilder och använder oftast slutartid mellan 10-15 sekunder, beroende på hur mörk jag vill ha bilden. Därefter är det såklart redigering som gör stor skillnad.

 

Tips: När ni fotar kvällsbilder är det viktigt att ni har kameran på något stadigt, t.ex. ett stativ eller något annat som är stadigt. Detta för att bilden annars blir suddig och rörig på minsta lilla rörelse under exponeringstiden (slutartiden). 

 

Hoppas du fick svar på din fråga! 

You're someones reason to smile

God morgon! I natt har jag sovit bra och jag vaknade utvilad, skönt! Nu käkar jag en mumsig frukort och ska alldeles strax lägga mig ute i solen och försöka få någon färg på framsidan. Igår låg jag ute och solade hela dagen och klart som fan så bränner jag upp rumpan och baksidan av låren, haha... Jag ska passa Bebis i några timmar och sen får vi se vad jag hittar på, väntar just nu på att sis ska höra av sig. Idag är jag glad av någon anledning. Och idag är det en bra dag. Punkt slut. Låt det vara så nu.

Now I'm here without you, I gotta live without you

New in

Fick hem dessa två stringtrosor från www.gomdajuveler.se för ett tag sen. Är jättenöjd! Gillar att det är paljetter och de är både söta och sexiga. Gömda Juveler Fashion har faktiskt riktigt snygga kläder och har du inte kikat in där så måste du bara göra det! Många av mina kläder kommer härifrån och det finns något för alla. Vad du än gillar för kläder och accessoarer kommer du garanterat hitta något som du faller för. Själv så bara älskar jag deras linnen och toppar, så snygga!

 

Vet ni vad det bästa är? Att de alltid har rabatter och erbjudanden man kan ta del av! Just nu har de en enorm sommar outlet med många plagg som enbart kostar 99kr! Hur nice!? Så vill du fynda till riktigt bra pris så skynda dig innan det tar slut!

I build up walls, not to keep others out, but to see who cares enough to break them down

I'm not an easy person to be with. I know that. I probably won't even try to make it easy for you. I'll be really difficult at times. It may seem like, at times, I don't want you, and I don't like you, but I do. I'll be an challenge, becuase I'm not the type of person who people walk over. I'm not the person who puts up with bullshit. I'm not the person who will give you sympathy comments. When I say something, I mean it. If people are assholes to me, I throw them out of my life. I'm annoying, I'm hilarious, I'm the world's biggest jerk. I'll make you want to scream and punch walls; I'll ruin your day and save it at the very last minute. I'll drive you crazy and, sometimes, you'll hate my guts.

 

But even though all that's going to happen, and I swear it will, I have an amazing side too. I do. I have a giant heart. I'll always be there when you need me. Even if my life is impossible knotted, I'll try and untangle yours by listening and loving. I won't stop caring about you, not even if you push me away. Because when I do love someone, I do it with all my heart.

Träningsoutfit #2

 

Handskar / Swoosh Headband / Träningstights / Keps / Polar FT7F / Skor / Sportbh / Linne / Hantlar 

True words

Karlstad by night

Bilderna är tagna hösten 2012. 

I'm just a girl, trying to find a place in this world

Jag vet att det inte finns så mycket att se och läsa här just nu, och det beror på att jag inte har någon ork för att hålla igång någonting. Jag vet inte om jag tänker fortsätta med bloggen eller om jag kommer lägga ner den. Det är mycket just nu och jag försöker slå ifrån allting med att bara vara, umgås med människor som får mig må bra och som kan få mig på andra tankar. Idag träffade jag en sån person och det behövde jag verkligen. Han får mig alltid på bättre humör och han känner mig sen mååånga år tillbaka, så jag behöver inte skämmas över mitt förflutna eller dölja det. Han är en helt underbar person och jag är så glad för att vi har fått kontakt igen. ♥

 

Nu ska jag avsluta kvällen med The Mentalist i min ensamhet. Usch, jag hatar helgerna. Och kvällarna. Känner mig ensam. Övergiven. Men sis kanske kommer senare. Men om hon inte gör det så överlever jag väl ändå. Om inte huvudvärken dödar mig.

Du har så mycket kvar att ge och jag ska se dig för den du é

Kvällen är räddad

Ååååh, jag är så lycklig just nu! Bästa Sis skickade efter säsong 2 av både Lost och The Mentalist åt mig. Och idag fick jag hem mina bebisar. Så ikväll har jag och Sis tittat på The Mentalist och jag ska alldeles strax fortsätta kvällen med det. Underbart! 

Next: gymmet

Vädret är på topp idag, men dessvärre är inte jag det. Jag vet inte varför, men det kanske beror på att jag har fått min bitchvecka. Gympasset igår gick bra, men jag är inte nöjd med det så jag ska alldeles strax sticka till gymmet. Kör på kondition och mage idag. Resten av dagen får vi se vad jag hittar på. Kanske kan ligga ute och sola en stund om det fortfarande är fint väder ute sen. 

 

Ooooch en sak till: TAHIRI, duuu ljööög för mig! Jag har värsta fula ränderna där bh:banden har suttit, och du som sa att jag inte hade fått någon färg i lördags. Ville bara säga det. mmmmhm. 

Almost dying changes nothing, dying changes everything

5 saker ni inte visste om mig

» Jag är raka motsatsen till hur jag var som liten. När jag var liten så var jag alltid framåt och aldrig blyg. Jag sprang runt hela Kronoparken som 4-åring och bjöd hem människor jag mötte på vägen. Idag har jag svårt för att beställa mat och svårt för att betala i en affär och hälsa på människor jag känner.

 

» Jag älskar spanska jordgubbar. Det är helt sjukt hur gott spanska jordgubbar är! Jag skiter fullständigt i de svenska (hur kan folk ens äta dem?!), det har alltid varit de spanska jordgubbarna som jag älskar.

 

» Jag kom in i puberteten väldigt tidigt. Jag fick min första mens när jag var 8 år gammal, men jag tvingade min familj att hålla det hemligt. Först några år senare vågade jag berätta för andra. Och fram tills jag var 13 år gammal så skämdes jag hur jag såg ut, just för att jag hade fått breda höfter och stora bröst. Jag var 9 år gammal när jag började med bh då det inte fanns några "toppar" som passade mig.

 

» Jag har lätt för att bli sugen och beroende av saker jag inte tycker om. Jag vet hur dumt det låter, men helt ärligt, hur fan är det ens möjligt? Jag kan bli extremt sugen på paj, kladdkaka, grädde etc och jag tycker inte ens om det. Och på senaste tiden har jag köpt daim som mitt lördagsgodis, fastän jag aldrig ens har gillat daim. Seriöst, vad är problemet med mig?

 

» Jag älskar Pokémon. Redan som liten älskade jag Pokémon. Jag gick upp tidigt varje morgon just för att se det. Och än idag älskar jag den serien. Jag har sett alla avsnitt flera gånger om och följer säsong 17 slaviskt just nu. Pokémon är lätt det bästa som finns, tillsammans med House, The Mentalist och Lost.

'Cause I'm the most screwed up person in the world

Sommaroutfit #2

Leopard sneaskers / Victorias Secret Luscious Crush Body Mist (250ml) / Collistar Mascara Infinito / Halsband / Armband / Örhängen / Väska / Solglasögon / Klocka / Keps / Shorts / Linne

 

You never know what you have until you lose it, and once you lose it, you can never get it back

Du hade mig runt fingret, fintade mig så simpelt. Som en fluga fastnat i ditt nät och du var spindeln. Kall som en vinter, du lämnade inget kvar. Men jag kan lova att allt du har gjort kommer tillbaks. För jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän. Värsta superman, jag krossar allt i min väg. Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut. Men pass på allt det där, bara se på mig nu.

Panetoz på Kronoparkens dag

Igår, lördag, så firade jag och bästa Tahiri Kronoparkens dag tillsammans med flera tusen andra människor. Det var riktigt nice! Kronoparken är Värmlands största stadsdel och det bor otroligt många människor här från olika länder, med olika nationaliteter och som pratar olika språk. Jag bodde på Kronoparken tills jag var 12 år då vi flyttade därifrån så jag har vuxit upp med dessa människor, vilket jag är riktigt glad över! Kronoparkens dag har arrangerats för att visa alla att vi kan ha roligt tillsammans och dela samma humor oavsett vart man kommer ifrån, hur man ser ut, vilket språk man talar eller hur gammal man är. Den här dagen arrangerades av artisterna Dekan Izat och Hamon, Hamish Sahebi. Allt detta på bara 3 månader!

 

Det höll på hela dagen kl 11-19 och det bjöds på mycket musik och dans, men även kampsport och olika aktiviteter. Panetoz var där och sjöng och fick igång hela publiken. Shit vilken energi de har alltså! Förutom det så bjöds det på magdans, trolleri, kurdisk musik och kurdisk dans och massa annat. Jag hade en toppendag tillsammans med Tahiri och hennes mamma. Ser fram emot nästa år då det förmodligen blir ännu bättre!

You know what I feel right know?

Jag döööör av skratt varje gång... HAHA

Treat her like you're still trying to win her, and that's how you'll never lose her

God kväll! Vi kom hem för en liten stund sen, tidigare än väntat. Men det är skönt det med! Begravningen var fin och det var mycket känslor och tårar, men så är det ju alltid, denna gången var det väl mest för att det hände så plötsligt, det var ingen som var beredd på att det var såhär det skulle sluta... Men jag hoppas hon har det bra där uppe nu och att hon har förenats med sin dotter! ♥

 

Nu ska jag och sis avsluta kvällen med att bänka oss framför komedifilmen Det näst bästa, och vi har laddat upp med lite smått och gott. Bland annat så ska vi testa nya Ahlgrens bilar glassbilar och Polly goes bananas. Angående den nya pollysmaken så har jag inga förväntningar alls, det var så konstiga smaker att jag bara är tvungen att smaka, haha! Någon av er som har testat dessa?

When we are born, we are crying and everyone else is smiling. We should live our lives so that when we die, we are smiling and everyone else is crying

Life is too short to wait

God kväll! Idag startade jag dagen med ett pass på gymmet, kändes sjukt skönt efteråt! Börjar bli rätt bra på det här, går bättre och bättre för varje gång nu, najst! Synd bara att mitt gymkort går ut nästa vecka... får se hur jag gör efter det. Förhoppningsvis kan jag förlänga det med en månad. Hoppas! Förutom gymmet idag så har jag och sis sprungit runt på stan och letat presenter i timmar.

 

Nu ska vi strax göra oss i ordning för sängläge, vi ska upp tidigt i morgon. Vi ska på begravning i Uppsala, så vi måste åka senast vid kl 5.30. Det kommer bli en tung dag med många tårar och känslor. Jag hatar att gå på begravningar, men samtidigt vill jag ta ett sista farväl. Vi får hoppas på att det dröjer länge innan jag behöver gå på begravning igen. Efter begravningen ska vi fira lilla prinsessan som har fyllt år. Det blir tårta och presenter. Vi är nog hemma runt 23-tden skulle jag tro. G'night!

 

Träningsoutfit #1

 

Sport top / Hantlar / Swoosh Headband / Tröja / WMNS Nike Air Max 1 Breeze / T-shirt / Träningsväska / Tränings tights 

This is your world, shape it or someone else will

Onsdag idag och det betyder The Mentalist! Yaaaay, som jag längtat! Ni som aldrig har sett den serien bör göra det, en av de bästa serierna någonsin, och Jane är ju så jävla snygg! Okej, nog om det. Den här dagen har inte varit den bästa på många plan. Dels har jag fixat massa ärenden och betalat räkningar så nu har jag i princip blivit av med alla pengar jag fick igår, känns bra... Sen har det varit en allmänt jobbig dag. Har haft en dag fylld med både ångest och svår beslutsångest. Och ni som känner mig vet hur jobbig och svår beslutsångest jag har. Men nu är snart den här dagen över, så får hoppas på att morgondagen blir lite enklare. Nu sitter jag med färg i håret och väntar på att The Mentalist ska börja. Ska mysa till det med cupcakes och LOKA Jordgubbsglass. Najst!

Please don't judge me and I won't judge you, 'cause it could get ugly

Ny somrigare header

För någon vecka sen fixade jag snabbt en lite somrigare header som jag kan ha ett tag. Jag tröttnade på den förra headern, så kände att det var dags för en ny. Denna är dock tillfällig. Är inte helt nöjd med den och finns småsaker jag ska ändra. Det kommer säkert sluta med att jag fixar en helt ny och annorlunda, haha. Men denna får vara så länge. Vad tycks?

Sommaroutfit #1

Skull Zip Top / Bling sneakers / Väska / Iphoneskal / Plånbok / Klocka / Mega Volume Collagene Mascara / Color Sensational Gloss / Lucy Super Slim Ankle Jeans / Bone & Stone Bracelet / Versace Bright Crystal Absolu EdP - 90 ml 

Things aren't where we want them to be just because we want them to be there

Måndag igen fast det känns som söndag. Skulle ha tränat idag, men på grund av en hemsk och jobbig natt så fick det bli ytterligare en vilodag. Jag har vilat sen i fredags och har inte blivit ett dugg bättre. Okej, febern är borta, eller ja, den kommer och går. Men jag hostar hela tiden så det känns som jag har hostat sönder min hals. Jag har tagit varma bad, druckit nån jävla häxblandning mamma fixade  (varmt vatten + halstabletter + honung), knarkat halstabletter och ätit mängder av glass. Inte fan blir halsen bättre för det... Men i morgon ska jag träna, skiter i hur jag mår. Nu ska jag avsluta kvällen med Talang och fortsätta tycka synd om mig själv. 

Snygga bikinis till sommaren

Klicka på bilden för att ta reda på vart de kommer ifrån

 

Nu är det ju snart sommar, så jag tänkte tipsa om några snygga bikinis. Har varit på jakt efter en bikini rätt länge nu och leopardbikinin här ovan är ju så snygg så funderar faktiskt på att klicka hem den! Den skulle nog vara riktigt snygg i sommar när man blir brun. Jag skulle också vilja ha en lite mer färgglad bikini, men det finns ju så många snygga så det är svårt att bestämma sig, haha.

 

Vad tycker ni om dessa bikinis?

Så fuckin' fin!

Du är inte mer värd än någon annan

Bild från Google. Här ovan ser vi Conchita Wurst som tog hem segern i Eurovision Song Contest i natt. Egentligen heter hon Tom Neuwwirth, men hon använder sig av namnet Conchita då hon hellre vill vara kvinna. Det här är en riktigt mäktig person, jag beundrar hennes mod när hon klev upp på scen - trots alla fördomar och hat - och körde igång. Hon är en stor inspiration och förebild för många.

 

Något jag stör mig riktigt mycket på är alla hatkommentarer och hot hon får genom de olika sociala medierna. Hittills har jag sett hur många kommentarer som helst på Facebook och Instagram. Många är irriterade för att hon vann ESC för att de inte gillar hennes låt och för att folk bara röstade för att hon var annorlunda. Jag blir så arg och ledsen när jag läser de här kommentarerna, det är helt sjukt hur mycket hat det finns i Europa trots att vi faktiskt röstade henne till segern! 

 

Kommentarer som: "Hon är riktigt jävla vidrig", "sämst låt och det är en han", "hon skämmer ut sig och jag tänker inte låta mina barn titta på henne", "vad ska jag säga till barnen när de ser henne!?", "Sen när blev ESC politiskt?", "Det är en musikshow och hon kan inget om musik, alla röstade på henne för att hon har skägg" är väldigt vanliga bland de här inläggen om Conchita. Och det som gör mig arg är att ingen tvingas titta på henne, ingen tvingas lyssna på hennes låt. Gillar du det inte, så titta inte, lyssna inte. 

 

Jag är fullt medveten om att alla tycker olika. Gillar ni inte hennes låt eller hennes röst? Helt okej! För alla kan inte gilla samma saker, det är det som gör oss unika. Ni behöver inte gilla henne, men det betyder inte att ni har rätt att smutskasta henne och hoppa på henne med hatkommentarer och hot! Många av dem som ogillar henne säger att folk bara har röstat på henne för att hon är annorlunda. Att man inte ska rösta på en låt för dess budskap. Men då ställer jag frågan: Har inte alla låtar ett budskap? Ska inte en kärlekslåt få vinna för att den har ett budskap? Skulle inte Sverige heller ha fått vunnit, jag menar, eftersom den har ett budskap? Det är väl klart som fan att man ska få rösta på en viss låt för att man gillar budskapet! Jag älskade Ungerns låt och jag önskar att den hade vunnit, men inte fan skriver jag hatkommentarer till alla andra deltagare i ESC och smutskastar dem för att Ungern inte vann. Europa har ju sagt sitt. Alla tycker inte om samma saker eller har samma åsikter.

 

ESC har alltid varit politiskt och kommer alltid att vara. Men det är en musikshow som handlar om glädje, kärlek och omtanke. Europa röstade faktiskt henne till segern i natt, det måste ju ändå betyda någonting? Många av oss i Europa gillade faktiskt hennes röst och låt. Det betyder inte att vi röstade på henne för att hon hade skägg, ellerhur? Sluta gnälla över att ni äcklas av henne och att hon är så vidrig som ni skriver, för ingen har någonsin bett er att gilla henne. Men vi måste lära oss att acceptera och respektera varann!

 

Vill han vara en hon, så låt honom vara det! Det är ingenting fel med det. Jag menar, det här är ett viktigt budskap att förmedla, så vad är inte bättre än att ställa sig på scen och berätta sin historia för hela Europa? Många av dessa människor som hatar och hotar henne på de sociala medierna skriver i stil med "Hon skulle inte ha vunnit, ni ser ju hur hon ser ut. Och hennes låt sög. Nederländerna borde ha vunnit". Fine. Ni gillar inte hennes låt. Det är helt okej. Men att hoppa på någon på grund av dess utseende är så jävla lågt! Nästa gång en person vinner, är den inte en värdig vinnare för att den kanske är för tjock? eller för smal? eller har en stor näsa? eller inte har en hårfärg ni gillar? Många av dem som hatar gillar Nederländernas låt och tyckte den skulle vunnit. Det är också helt okej. Och dessa som gillade Frankrike då, som kom sist? Vad tycker ni om dem personerna? 

 

Det jag vill säga är att vi måste lära oss acceptera och respektera varandra. Vi måste lära oss att alla inte gillar samma typ av låtar, röster eller utseenden. Och det viktigaste av allt: Vi måste ta hand om varandra och visa kärlek. Sluta hoppa på folk bara för att du inte gillar deras utseende eller liknande. Alla har rätt att vara den man vill vara. Oavsett om man är dragqueen, homosexuell, bisexuell, hetero, vad man har för ursprung osv. Det viktigaste är ju att man ska få vara den man är, hitta sig själv. Det är väl ändå det allt handlar om i slutändan?

Lördagsmys framför ESC

Jag är fortfarande sjuk och hostar sönder mig, men sis är snäll som gör mig sällskap den här helgen. Hon har också legat sjuk i veckan så varför inte liksom.. Nu ska vi strax bänka oss framför Eurovision Song Contest. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. En del låtar är väl helt okej, men vad fan gör Polen i finalen!? Har inga direkta favoritlåtar, men det finns en del snygga killar med så jag hejar på dem. Jag menar, har ni sett Ungern eller, sååååå jävla snygg! Ni behöver inte hålla med mig om det, för han är min, oki?

 

Vilka låtar tycker ni är bra? Och vem tror ni vinner?

#quoteoftheday

Vilodag och seriemaraton

God morgon! Skulle egentligen ha dragit iväg till gymmet med sis idag, men på grund av att jag har haft feber och en extrem hosta hela natten så får det helt enkelt bli en vilodag. Dessutom är sis också sjuk, så det passar nog bra med en vilodag för oss båda ändå. Så istället ska vi ha en film- och seriemaraton hela dagen och hoppas på att vi mår bättre i morgon så vi kan träna då. Eftersom jag bara har gymkort en månad till att börja med så är det inte så konstigt att jag vill utnyttja det till max. Men ibland måste man tänka på sin hälsa och sin kropp också. Jag är dock jävligt dålig på det. Hoppas ni får en fin fredag mina underbara läsare!

Something like that

Duktig du är, Babustyle!

Drog till gymmet tidigare idag trots att jag har feber och ont i halsen. Körde en timme på löpbandet (hur fan hände det egentligen!?!?!?) och 20min ben och rumpa. Kände mig halvt död efteråt, men fan vad det är värt det! Nu har jag precis tagit mig en lång varm dusch och ska strax sticka ner till stan och möte upp sis. Ska sätta på mig varma kläder, för jag fryser seriöst ihjäl, helt sjukt hur kallt det är... Vi ska kika in vad Karlstadkalaset har att erbjuda. Och så ska jag leta efter en present till min lilla prinsessa.

En handling säger mer än 1000 tankar

Man hör ofta de där orden som ursäkter till att man inte kunnat göra det man tänkt sig. Själv sitter jag och smakar på orden och försöker komma på något vettigare. Under mina snart 20 år i livet har jag nu kommit fram till att det inte alls är ”tanken som räknas”. Vem kom ens på det ordspråket? När exakt är det tanken som räknas? Det får man aldrig reda på eftersom man bara säger ”det är tanken som räknas” och sen är allt som vanligt igen. Underligt nog.

Tänker för mig själv att ”det är tanken som räknas”, men får fortfarande inte någon vettig förklaring till vad det egentligen är. Det har aldrig varit tanken som räknas och kommer aldrig vara heller. Ordspråk är väldigt fascinerande när man tänker efter, men hur många gånger har vi inte använt dem allt för ofta, och därmed handlat därefter?

När man säger att ”det är tanken som räknas” så vill de bara påminna en om att de faktiskt bryr sig, men glömt att visa det. Människor slutar ge varandra saker, slutar hjälpa varandra med olika saker, slutar upprätthålla varandra om saker – och säger sedan att de hade tänkt göra något, men sedan kom det något emellan. Alltid samma visa. Oavsett vad det handlar om.

Vi kan nu fastställa att det inte är vad vi tänker som gör oss till människor, utan hur vi faktiskt handlar efter hur vi tänker. Det som faktiskt har betydelse är vad man har gjort med livet och vad man gör med livet – och inte vad man tänker göra med livet.

Det är nu vi ska förstå att våra tankar inte betyder något förrän vi sätter de i handling. Det är dags att ge den där uppmärksamheten till den där speciella personen som du länge tänkt göra. Köpa den där speciella presenten och ge bort som du länge gått och tänkt på. Ta en summa av pengarna för att göra en god gärning som du så länge velat men aldrig gjort. Ringa det där telefonsamtalet som du ofta tänkt på men aldrig gjort. Berätta för dina nära och kära vad de betyder för dig.

En dag kommer det att vara försent – och då är det inte tanken som räknas.

The scars you can't see are the hardest to heal

The pain doesn't go away. You just make room for it

Ligger i sängen och kallsvettas. Huvudvärken dödar mig och det är omöjligt att göra någonting annat. Det var meningen att jag skulla gymma ikväll, men jag har inget annat val än att stanna hemma. Huvudet är inte van att anstränga sig så mycket som jag har gjort den senaste veckan, så nu säger den ifrån riktigt ordentligt. Det är svårt att acceptera att jag inte kan träna så mycket som jag vill, för när jag väl har bestämt mig för något så kör jag all in. Tyvärr vill inte huvudvärken samarbeta med mig. 

 

Ska bädda ner mig framför House nu och ikväll ska jag se uttagningen till ESC. Känner mig extremt ensam och jag skulle göra vad som helst för att bara ha någon nära som kan lugna ner mig och få mig tänka på annat. Dessvärre har jag få människor i mitt liv som klarar av det. Jag är en omöjlig person i många lägen. Just nu har jag en enorm ångest för att jag inte är på väg till gymmet. Men så fort jag reser mig upp för att börja göra mig i ordning så kommer attackerna med sprängade huvudvärk och yrsel, som i sin tur gör att jag återvänder till sängen igen. Jag hatar den här dagen. Jag hatar att känna mig ensam. Jag hatar allt. 

Vinnarna av veckans muffins #7

Grattis till er! Klicka på bilderna för att komma till deras bloggar.

Min lilla prinsessa blir stor idag

Grattis på 6års-dagen världens finaste prinsessa! Har svårt att fatta att du faktiskt blir hela 6 år. Tiden går otroligt snabbt. Minns allt så väl, när jag fick telefonsamtalet om att du hade kommit till världen, det känns nästan som om det vore igår. Jag blev så lycklig över att ha blivit faster. Saknar dig massor, men vi ses snart igen. Kom ihåg att jag älskar dig mer än allting annat. Oavsett om du blir stor idag, så kommer du alltid vara min lilla prinsessa. ♥

"Hon söker bara uppmärksamhet"

"Hon bara klagar på allt!"
"Hon vill bara att vi ska tycka synd om henne"
"Hon vill bara ha uppmärksamhet"
"Hon kommer aldrig att få vänner eller pojkvän om hon beter sig så där"
"Hon bara fejkar allting"
"Hon tror att det är synd om henne"
"Det finns faktiskt andra som har det värre"
"Man mår som man förtjänar"

Har du någon gång legat ner och fortfarande känt att du vill eller kommer att kollapsa? Du vet, som när man står upp och man känner att vilken sekund som helst så kommer du falla ihop? Det är så livet är för en person som lever med en kronisk sjukdom. Att känna smärta 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan tar all energi från dig, inte bara psykiskt utan också mentalt och känslomässigt. Och för att inte tala om fysiskt. Det bokstavligt talat drar ner dig mer och mer för varje dag. Och vet ni vad det värsta är? Det kommer aldrig att sluta. Det kommer aldrig att försvinna. Det kommer alltid att finnas där. Dag ut och dag in. För resten av ditt liv.

Jag har alltid fått höra att jag bara söker uppmärksamhet, att jag bara vill att folk ska tycka synd om mig. Men vet ni vad det värsta är? Det är att psykisk smärta syns inte utanpå och man får ofta höra att man fejkar det. Många gånger får man höra orden "Det finns faktiskt andra som har det värre!" Och det är sant, det finns det. Men alla har vi olika smärtgräns, alla har vi våra problem och våra hinder. Man ska aldrig jämföra sin smärta eller sitt problem med andra. Bara för att du kanske hade klarat det, så betyder det inte att personen som har det här problemet eller den här sjukdomen klarar det. Och det är lättare sagt än gjort att klara en sådan här situation. Jag har aldrig velat ha sympati, aldrig velat att någon ska tycka synd om mig. Allt jag vill är att någon ska försöka förstå, försöka sätta sig in i min situation innan den dömer mig.

 

Innan jag fick min sjukdom så hade jag nästan aldrig haft ont i huvudet. När någon jag kände hade ont i huvudet eller fick migrän så sa jag alltid "Ta en tablett och vila så ska du se att det går över snart". Så fel jag hade. Jag lärde mig en läxa när jag väl fick min sjukdom. Det är inte bara att ta en tablett och hoppas på att allt blir bra. Det tar tid, man måste ha tålamod och uthållighet. Och detta gäller inte bara huvudvärk, utan all sorts smärta. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt. Man kan jämföra det med att alla inte är lika duktiga på saker och ting, t.ex. i en sport, i skolan eller på att prata ut om saker. Du kanske är jätteduktig i engelska men dålig i matte, medan en annan är riktigt duktig i matte och har svårt för engelska. Det är precis samma sak. Bara för att du kanske hanterar huvudvärk på ett bra sätt och har hög smärtgräns, så betyder det inte att jag eller någon annan har det. Lär er förstå det. Lär er inse skillnader mellan olika människor. 

 

"Du fejkar det bara!" Oh, really? Jag visste inte att du var inuti min kropp och kunde känna smärtan jag känner. Och om jag skulle fejka det, vad vinner jag på det? För att knappt kunna anstränga sig, känna smärta hela tiden, inte kunna koncentrera sig, får leva på mediciner hela livet, att inte kunna äta eller dricka vad man vill, att inte kunna göra saker man tycker om att göra, att ständigt gå in och ut från olika läkares rum, lägga flera tusen kronor på mediciner och undersökningar man inte vet hjälper, vara utstött, att få stå ut med alla tester och till sist diagnostiseras med en kronisk sjukdom.

Yeah, that's  totally 'cool'...

True story

 

Tre favoriter

Vit spets - LÄNK // Rosa linne - LÄNK // Animal top - LÄNK 

I don't wanna be in pain anymore

Nu kör vi igen!

I can't stand the rain, it's hitting my window pane a little too much

The pressure's building up, I feel like giving up.
How in the fuck am I gonna get back when everything has changed?
It will never be the same. I've never been the kinda person that would complain.
But it's so crazy 'cause it's no different, every day is just the same.

Head Spinning feeling like its gonna explode, and I just wanna know

If anyone out there is feeling me? I'm losing my mind and I can't believe I let this shit get the best of me.
Cause I can't stand the rain, it's hitting my window pane a little too much.

Look in the mirror, my reflection looks different now.
Why do I feel this way? Should I be happy or should I just ignore?
It's all over but I can't escape the rain.

Gästbloggning #3

Hej Caroline Tahiri här. Therese undrade om jag ville gästblogga på hennes blogg, så jag tackade ja. :)

 

Jag lärde känna Therese när vi började i klass 3. Läraren vi hade då läste upp våra personnummer och rätt som det var så visade det sig att vi båda fyller på samma dag. Men jag är en timme äldre än henne, så jag är jävligt glad över det. ;)  Sen första dagen i trean var vi vänner. Sen har vi varit som tvillingar, vi såg precis ut som varandra. Många tog fel på våra namn. I 6an så började vi bråkar tyvärr, men vi löste det efter 2 år. Sen dess har vi varit vänner igen, och det är verkligen inget jag ångrar.

Det bästa är med Therese är att man kan vara sig själv när man är med henne, när man mår dåligt så ställer hon upp direkt och får en att må bättre. Det sämsta är väl att hon har så dålig humor så det är inte troligt. Men som tur är att jag älskar henne ändå :D  En bättre och underbarare vän finns det faktiskt inte! Jag ångrar inte en enda sekund sen vi började 3an.

It's just me, myself & I

Allow me to take the blame. Everything I did, I did it all by myself, it was just me, myself and I.
Couldn't believe the things I went through, because of all my wrong doings, it was me, myself and I.
Tryin' not to worry about a thing, but it's hard when I put it all on myself, it was me, myself and I.
All the trouble I got myself in, it was up to me, couldn't depend on no one but me, myself and I.

Ain't got nobody to turn to, can't complain 'cause nobody can burn you, why must it be me, myself and I?
Even though it felt good to be alone, it didn't feel good to walk in my home and it's just me, myself and I.
'Cause often times I feel like I'm all alone in this world and I don't have no one, but me, myself and I...

13 år efter hundattacken

Nu tänkte jag berätta för er vad som hände för 13 år sedan och hur jag har haft det under den här tiden. Det är några - inte många - som har noterat att de har sett ett streck i mitt ansikte på höger kind. Helt riktigt. Det här är ett ärr jag fick för 13 år sedan. Jag har två ärr till som inte syns lika tydligt. Jag brukar inte prata om det och jag brukar bli ledsen eller irriterad när folk nämner det. Men ni har följt mig och min blogg under flera år, så jag tycker det är på tiden att jag faktiskt pratar ut.

 

När jag var 7 år så blev jag hundbiten i ansiktet av en dobermann. Jag minns allt i detalj, varenda liten sak. Det skrämmer mig att jag fortfarande minns det efter såhär många år. Tidningsartikeln här ovan är inte rättvis. För det första så var det på höger kind och inte vänster. Och hunden bet mig inte direkt när jag kom fram. De har kortat ner historien extremt, vilket är väldigt synd. Men i helhet så är det väl rätt antar jag. 

 

Såhär gick det till.
Jag och min dåvarande kompis Robin hade varit på pizzerian. Jag mötte hunden och hälsade på den eftersom jag kände den sedan tidigare. Jag hade varit ute och gått med den också, så hunden var jag inte rädd för. Efter att vi hade stannat och prata en stund så fortsatte jag och Robin att gå hemåt. Jag hörde ett ljud bakom mig och Robin skrek "Akta dig, Therese!". Jag förstod ingenting, men vände mig om. Där kom hunden springades mot mig, fortfarande i koppel. Av någon anledning så hade ägaren släppt kopplet. Eller råkat släppa det. Hade jag inte vänt mig om så hade hunden bitit mig i svanken. Men där stod jag, stel. Hunden fortsatte springa mot mig och helt plötsligt bet han tag i min kind. Jag minns smärtan. Det gör ont i ärren bara jag tänker på det.

 

Ägaren gjorde ingenting för att hunden skulle släppa taget. Han drog i kopplet, vilket resulterade i att hela min kind rasade ner. Han sa ingenting till hunden, bara fortsatte dra. Hade han inte dragit i kopplet, utan faktiskt försökt få bort hundens gap från mitt ansikte, så hade kinden kanske suttit kvar. Men jag tror att även ägaren var chockad. Han visste nog inte vad han skulle göra. Så jag skyller ingenting på honom. Det som hade skett hade skett. 

Sjukhuset.

Av någon anledning så kom jag loss och hunden släppte taget om kinden. Jag minns att jag sprang fort hem och skrek hela vägen. Det gjorde så enormt ont. Folk jag mötte såg väldigt chockade ut och frågade andra vad det var som hade hänt. När jag kom hem sprang jag upp till pappa. Mamma var och handlade med våran bil så det var bara pappa hemma. Han fick en riktig chock och visste inte vad han skulle göra. Istället för att ringa ambulans så sprang han in till Robins pappa och frågade om vi kunde låna bilen. Vi åkte iväg till akuten och jag skulle få träffa doktorn. Men precis när vi kom in så hade det skett en bilolycka med flera personer inblandade, så de fick gå in istället för mig. 

 

När mamma kom hem möttes hon av grannarna som berättade vad som hade hänt. Hon tog bilen direkt till sjukhuset och mötte upp oss där. När det var min tur så fördes jag in på ett rum. Skrek och gråt av all smärta. Jag minns att jag fick minst 20 sprutor i ansiktet, varav många utav dem var bedövning. Sen den stunden har jag varit livrädd för allt som liknar en nål. Jag kan inte ens ta blodprov utan att minnas hur ont det gjorde. De sövde mig med någon vätska som jag fick dricka. De sydde igen två av mina ärr och tejpade det sista. Jag minns inte hur många stygn det var, men det var många. Därefter fick jag ligga på sjukhuset en vecka innan jag fick åka hem.

 

Tur i oturen.
Läkaren berättade att jag hade tur i oturen. Hunden hade bitit precis ovanför ögat och under ögat. Hade hunden bitit lite längre ner så hade jag varit blind nu. Men mitt öga klarade sig. Jag har ett ärr precis vid ögonlocket, ett under ögat och ett nere vid kinden, nästan vid örat. Det under ögat syns mest.

 

Skaffade hund.
Självklart fick det här följder. Jag var livrädd för hundar, särskilt stora. Så vi bestämde oss för att skaffa en hund som bara var min, redan någon månad efter attacken, för att jag inte skulle bli hundrädd för livet. Det var då vi skaffade Ronja. Världens underbaraste hund. Det var hon ni såg i bloggen igår, som skulle fyllt 13 år. På den bilden ser ni också två av mina tre ärr. 

 

Åren som gick.

Under flera år blev jag retad. Jag var ju inte som andra, jag hade något de inte hade. Jag hade tre ärr i ansiktet. Jag fick åka till sjukhuset först varje år, sen vartannat och sen vart tredje år för att ta bilder och se hur såren läkt. Enligt läkarna så har det läkt riktigt bra. Det är skönt att höra. Men under flera år fick jag höra att ingen någonsin kommer kunna älska mig, att jag aldrig kommer få någon pojkvän, att ingen skulle vilja umgås med mig, att jag aldrig skulle kunna bilda familj. Jag tog åt mig riktigt mycket på den tiden. Jag blev kallad saker som "Scarface", och "missfoster". Även andra saker som är alldeles för känsligt för att ta upp. Jag började med smink i tidig ålder. Jag gjorde allt för att dölja ärren. Köpte smink för flera hundra, skaffade salvor som skulle ta bort ärren och planerade att ha laser för att få bort dem. Varje gång jag gick ut och folk tittade på mig, så tänkte jag direkt "De tittar på mitt ärr. De tycker jag är ful. Jag borde gå härifrån innan de säger något". Jag var så otroligt rädd för att bli ännu mer retad.

 

Skönhetsoperationen.
Året 2010 gjorde jag en skönhetsoperation som gick ut på att sy om ärren och få de finare, då läkaren som hade sytt ihop mig inte sydde särskilt fint. Jag gjorde vad som helst för att rätta till ärren och göra det finare. Så jag satsade på en skönhetsoperation. Jag bestämde mig för att bara göra operationen på ärret längst ner på kinden, eftersom den syndes minst. Jag ville se om det blev någon skillnad. Om det blev det så kunde jag göra det andra ärret också. Så jag gjorde operationen och månaderna gick. Tyvärr såg vi ingen större skillnad och det gjorde mig besviken. Jag tog upp frågan om laser igen, men läkaren berättade att det bara skulle göra ärren värre. Att de hade läkt bättre än förväntat och såg "fina" ut. 

 

Beslutet som förändrade mig.
Från och med den här stunden så bestämde jag mig för att aldrig mer skämmas över mina ärr. Varför skulle de få styra mitt liv? Jag hör av många att de aldrig tänker på att jag har ärr, att det bara är jag som ser dem och stör mig på dem. Kanske är det så. Jag började bli allt mer självsäker, när de glodde på mig eller viskade om mig så svarade jag i stil med "Vad kul att jag är i centrum i ditt liv" och "Vad kul att ni lägger energi på att prata om mig".  Idag sminkar jag mig fortfarande, men jag använder inte lika mycket smink och inte alla onödiga produkter. Det enda problemet jag har nu är att ärren svider när det är kallt och bränns när det är varmt. Men det är något jag får leva med. Idag tar jag inte åt mig av vad folk tycker och tänker om mig, även om det finns många som tycker jag borde skämmas. Ärren är en del av mig. De är en del av mitt liv, av min uppväxt. Så varför skulle jag vilja skämmas över det? 

 

Men, trots detta så gillar jag inte att prata om det. Jag blir lätt irriterad och ledsen när någon börjar prata om ärren eller fråga om ärren. Jag har varit rädd för att träffa nya människor för att jag direkt tror de kommer ställa frågor om ärren och bara fokusera på det. Men förutom det så hanterar jag det bra.

Undrar ni något?
Är det så att ni vill ställa frågor, så får ni göra det nu. Jag svarar så gott jag kan och jag kommer inte ta illa upp när ni frågar. Ni kan skriva era frågor och funderingar i det här inlägget. 

_________________________________________________________________________________________________________________

 

Fotnot: Ägaren som ägde hunden är inte den personen som var med hunden vid det här tillfället. Den riktiga ägaren är en nära vän till familjen och jag har absolut ingenting emot henne.

 

Fotnot 2: Det finns en del uppgifter om hunden som kan vara orsak till denna händelse. Men det är ingenting jag tänker skriva ut här, då det inte är det allt handlar om. 

If it's not hurting, it's not working

Sjukt suddig bild, men jag skyller på att mina armar är helt skakis efter gymmet idag. Kom precis hem efter att ha varit på gymmet med sis i några timmar. Älskar det där stället! Känns sjukt bra att börja gymma igen, ni anar inte hur mycket jag har saknat det, haha. Idag fokuserade vi på armar, axlar, bröst och rygg. Gick faktiskt riktigt bra och jag ser fram emot en härlig träningsvärk, speciellt i armarna. Resten av kvällen ska jag bara njuta av min supergoda smoothie som jag har förtjänat och bara ta det lugnt framför några Pokémon-avsnitt. Najst! I morgon är det dags igen och då fokuserar vi på legday med inslag av rumpa och mage. Underbart!

Jag tänker inte ge upp!

Som ni redan vet så skickade jag mina ansökningar till Spanien i början av mars. Och det visar sig att varken jag eller min sändare har fått svar, vilket i sin tur betyder att jag inte blivit antagen och därmed inte åker i sommar som planerat. Men, min sändare sa att det märks tydligt på mig hur mycket jag vill det här och hur motiverad jag är, så han sa till mig att jag ska fortsätta söka även om sista ansökningsdag är passerad. Detta för att det kan finnas organisationer som har andra deadlines. Så jag kommer fortsätta söka, både till de ställen jag sökt till och till nya organisationer. Jag hoppas att jag ändå kan åka i sommar, och om inte det går så hoppas jag på att få åka i höst eller i början av nästa år. Oavsett när det blir, så tänker jag åka.

 

Det här är min dröm. Min största dröm är att sen flytta till Spanien.

Jag tänker inte ge upp. Jag ska till Spanien och så är det bara!

Bli veckans muffins #7

Nu gör vi igång igen! Eftersom denna tävling uppskattas av många så kör vi i samma stil som vi gjort tidigare - ju fler som anmäler sig, desto fler vinnare! Vi väljer alltid ut två vinnare, men får vi minst 30 deltagare så lägger vi till en vinnare, uppnår vi 40 deltagare så lägger vi till ytterligare en. Så hur gärna vill ni synas?

_________________________________________________________________________________________________________________

Klicka här för att komma till Kaffehörnans blogg.

Tävlingen avslutas söndag 4/5 kl. 21:00

Vinnarna presenteras kort efter avslutat datum.

 

KOMMENTARER SOM INTE HÖR TILL INLÄGGET HÄNVISAS TILL ETT ANNAT INLÄGG!

 

AVSLUTAD! 
Vinnarna presenteras på båda bloggarna inom kort.