• HEM
• INSTAGRAM
• OM
  • Om mig
  • Annat
• KONTAKT: [email protected]

It can't hurt you unless you think it's true

Det är tisdag idag, va? Har lite svårt att hålla koll på veckodagarna sen jag slutade på Arcus. Idag har jag tid hos min arbetspsykolog och efter mötet ska jag och sis ladda upp inför ett LOST-maraton som vi har den sista dagen i varje månad. Grymt! Serien är så sjukt spännande just nu så det sitter inte helt fel! Och nu undrar ni säkert varför just den dagen, huh?

 

Here's the deal: Vi har bara en viss mängd internet varje månad på våra modem och eftersom vi tittar på serien på internet så tar det enormt mycket internet från våra modem. Så vi bestämde oss för att använda den sista dagen i varje månad för att förbruka upp all internet som vi inte har förbrukat under månadens gång, eftersom vi får nytt internet dagen efter. På så sätt kan vi använda vårt internet varje månad utan att oroa oss för att det tar slut så vi inte har något internet resten av månaden. Smart, huh? 

 

Otroligt smart! Babustyle har sina stunder minsann. Det ni! Som sis brukar säga: "Du är inte så dum som du ser ut". Tackar och bugar!

Lär känna Babustyle #3

Första bilden är lånad härifrån och den andra bilden är lånad härifrån.

 

I det här inlägget tänkte jag ta upp något som jag ofta inte pratar om. Finns väl egentligen ingenting att prata om heller. Att många är stela och har värk i nacken är ingenting ovanligt. Men det jag tänkte dela med mig av idag är detta: Jag har varit konstant stel i både axlar, nacke och rygg sen jag var 12-13 år. Jag vet inte hur det känns att inte ha ont där eller hur det känns att vara "mjuk". Detta är en av anledningarna till varför min huvudvärk uppkom. Både jag, läkarna och mina sjukgymnaster jag har haft vet att detta påverkar mycket, även om det inte är hela orsaken. Jag kan inte vara avslappnad, utan jag spänner mig hela tiden, dygnet runt, även på natten. Många nätter sover jag helt utan kudde då jag har väldigt, väldigt ont i nacke och axlar så det går inte att ha huvudet högt.

 

Men nu till själva inlägget (det över var bara en liten bakgrundskoll så att ni kan förstå det jag tänker säga nu): Min sjukgymnast berättade att skulle man massera mig en timme om dagen varje dag, så skulle det ta ca 3-4 år innan min kropp är helt återställd, innan jag är "mjuk" i kroppen, normal. Så stel är jag och det är en väldigt, väldigt lång process. Då syftade hon på att man ska massera mig varje dag i en timme. Då kan ni tänka er hur stel och spänd jag är i kroppen. 

 

 

Dear Chronic Illnes Warrior...

"Dear Chronic Illness Warrior, 

When you have a chronic illness, sometimes you're so sick that you feel you just can't take it anymore. You just feel like giving up. But when you have a chronic illness, giving up isn't really an option... It's not like you just can stop being sick. It doesn't work that way. So you just have to keep fighting. It's what you're always doing, all day long, every single day. When you're chronically ill, every day is a struggle and a fight. It's a struggle just to get through each day. But everyday, you're also getting stronger. Even if you don't realize it. Even when you feel like you're the weakest person on the planet. But you're not. In fact, you're really one of the strongest. 

 

Mose people wouldn't be able to handle going through a  fraction of all that you have to go through everyday just to survive. So on the days of all that you feel like you just spent the whole day being sick and weren't really able to accomplish much - know that just getting through that day was a HUGE accomplishment. And know that you're strong. Very strong. Stronger than you can ever even imagine. Because you didn't give up. You just keep fighting, day in and day out, no matter how hard things get. And that's definitely an accomplishment. That's definitely something to be proud of. You are strong. And you can get through this. You WILL get through this!"
____________________________________________________________________________________________________

 

Det här är ett litet meddelande och en påminnelse till både mig och er som också har en kronisk sjukdom eller som går igenom någonting riktigt svårt och tufft. Det finns många gånger vi bara vill ge upp, både du och jag, men jag vet att vi kommer klara oss igenom det här. Tillsammans. We are warriors! 

Tips: Members.com

Det var ett tag sedan jag tipsade om någonting, så jag tänkte snabbt tipsa er om Members.com som är en superbra sida för oss som gillar att shoppa till billiga priser! Jag har tipsat om den här sidan förut, men det är väldigt längesen och jag har fått en hel del nya läsare som jag tycker ska bli tipsade om den här sidan!

 

Members.com är en exklusiv shopping-club för medlemmar och erbjuder lyxiga produkter till billiga priser under en kort period. Det finns bland annat inom sport, accessoarer, väskor, kläder, inredning, resor och upplevelser. Det finns också massor av erbjudaden för män, så det är en hemsida för alla helt enkelt. Finns till och med kampanjer med barnkläder! 

För att ta del av erbjudanden så måste man bli medlem och det är helt gratis! När du har blivit medlem kan du klicka dig in på de olika kampanjerna och shoppa loss! I varje kampanj så står det hur mycket billigare det är och hur länge kampanjen håller på (som ni ser på bilden ovanför). Man kan också se kommande kampanjer, vilket gör att man kan planera sin shopping lite bättre. Dessutom har vissa kampanjer upp till 90% rabbat! Jag älskar den här sidan. Finns nog inget bättre än snygga kläder till billiga priser.

 

Klicka HÄR eller på bilden för att komma direkt till registreringen. Det enda du behöver fylla i när du registrerar dig är användarnamn, lösenord, land och kön. Svårare än så är det inte! :)

What you see on the outside is usually the opposite of what's on the inside

Fredag idag och pappa är bortrest på möte tills i morgon kväll, så jag och mamma ska ha en myskväll tillsammans. Eftersom min familj inte är sådan som gör grejer tillsammans (t.ex. myskväll framför en film, spelkväll etc) så passar jag och mamma alltid på att mysa till det lite extra när pappa är borta. Vi lagar god mat, tittar på tv och tänder ljus. Ikväll blir det tacos till middag och till efterrätt ska vi äta min hemgjorda glass. Och självklart ska vi titta på Idol också. Mys!

En mycket givande konversation

Ja, vi pratar om att skaffa en mammut från istiden.
Från början i alla fall. Sen började vi prata om massa annat också. Tydligen.
Och ja, vi har den absolut bästa humorn, punkt slut.
Och ja, jag har ett rosa/lila tema på mina sms-konversationer.

Jag lever!

Hej på er! Jag vet att det har ekat tomt här ett tag. Det är gulligt av er att ni bryr er. Jag uppskattar det! Men ville mest bara kika in och berätta att jag lever. Bloggningen kommer nog snart bli som vanligt igen. Nu käkar jag lunch med Sis. Kycklingsallad ♥

My life right now...

With the rain comes more pain

Bättre bild på resultatet av färgningen

Färgen gör sig inte rättvisa på bild. Bilden i mitten är mest likt. Har försökt redigera bilden så att den blir mer rättvis, men det är sjukt svårt att få det att se ut som i verkligheten. Färgen jag använder heter UV Pink och finns att köpa HÄR. Färgen i håret är mer skrikig och lite mörkare i verkligheten än vad som syns på bilden. För er som missat så är det underhåret jag har färgat rosa.

There are some thoughts you can't avoid and some feelings you can't deny

Ni som följer mig på Instagram och Facebook har redan sett hur resultatet blev, men nu tänkte jag visa er andra också! Denna gången fick det bli rosa underhår och två slingor på vardera sida. Och så har jag kvar lite ljusrosa slingor från förra gången, najst! Är riktigt nöjd och trivs faktiskt bättre i det här än med bara slingor. Vad tycker ni?

 

Ni får jättegärna följa mig på Instagram om ni vill, heter lilbabustyle där! Jag kan självklart följa tillbaka, skicka bara en kommentar här med vad du heter där eller så kommenterar ni en bild på min Instagram. :)

Dags för en förändring igen

Idag smäller det! Okej, nej, det gör det inte. Försökte få det att låta som om något stort ska hända. Men erkänn, jag lyckades rätt bra, huh? I onsdags så gjorde jag mig blond igen (försökte i alla fall, den rosa färgen är sjukt envis!) och idag är det dags att ha i den rosa färgen igen. Förra gången gjorde jag rosa slingor, men den här gången funderar jag på att göra någonting annorlunda. Jag har inte riktigt bestämt mig än, men det återstår att se. Rosa ska det va' i alla fall! Visar resultatet senare!

~

I looked for the sun but it's raining today

"Girl, you've been so patient, spending nights alone & not complaining.

But I'll make it up to you, and I promise today I won't keep you waiting.
Please give me this one chance to remind you of everything we had
I won't give up I'm to much in love and I want you to know that.
Just take my hand, fall in love with me again. "

 

I guess everything you said was a lie. I think about it and it brings tears to my eyes. 

I tried, I tried, I tried and I'm trying. Now on the inside it feels like I'm dying

I wonder who is still going to be by my side 10 years from now

Idag vet jag inte riktigt vad jag känner. Jag antar att det har varit en bra dag egentligen. Men jag gjorde sista dagen på Arcus idag, vilket känns lite tråkigt. Jag trivdes väldigt bra där och det är skrämmande att veta att jag nu står på egna ben. Jag är färdig, men ändå känner jag mig inte redo. Just nu sprängs mitt huvud också, men jag har tagit tabletter och ska försöka orka gå en långpromenad med Bebis. Sen kanske jag ska baka muffins. Får se vad jag orkar. Just ja, numera är jag blond igen. Eller ja, det var väl tanken då det rosa är väldigt urtvättat, men av någon anledning så tog inte blekmedlet på det rosa, så jag har fortfarande rosa i. Nice ändå. Utväxten är borta i alla fall och i helgen ska jag ta i rosa igen. Fast kanske gör det lite annorlunda den här gången. 

Gratis header #18

Felicia kontaktade mig på Facebook för några dagar sedan och undrade om jag ville göra en header till henne. Jag hade lite tid över igår kväll så jag bestämde mig för att fixa det. Hon ville ha en enkel header med en bild på höger sida, sitt namn och en text under samt skugga bakom all text. Hon blev väldigt nöjd!

-

Bebis fyller år ♥

Lunchdejt

Sitter just nu och käkar lunch på Spicy hot med Sis. Jag tog wokad kycklingfilé med cashewnötter, chillisås och ris. Mums! Kan ju tillägga att de inte överdriver med sitt namn på detta matställe, så sjukt starkt! Tur att man får ta så mycket dricka man vill. Haha! Annars skulle jag nog aldrig överleva. Heh.

Historiens kanske mest roligaste artikel

 

Det här måste nog vara den roligaste artikel jag någonsin har läst! Jag minns när jag läste den första gången, asgarvade i flera timmar. Artikeln är från 2009, men fortfarande lika rolig. Jag dör av asgarv varje gång jag tänker på det. Inte lätt att vara get i Nigeria... 

 

Det är tydligen vanligt i Nigeria att folk tror på häxor och liknande, och på grund av detta så var polisen tvungen att komma på ett sätt att bevisa att en människa inte kan förvandlas till en get. Snacka om klurig sak att bevisa...  Ni kan läsa hela artikeln HÄR.

 

HAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHHAHA

 

Lär känna Babustyle #2

När jag var 7 år gammal så blev jag hundbiten i ansiktet av en dobermann. Jag har tre ärr på höger kindhalva (det står i artikeln att det är på vänster sida, men det är fel) varav två syns. Det ena är under ögat (som syns på bilden) och den andra är på käken. Jag blev mobbad för ärren under många år och det tog mig många år att få upp mitt självförtroende. Idag skäms jag inte längre och kan gå ut utan att dölja ärren. Jag är inte hundrädd (det vore ju dumt eftersom jag har en hund) men jag kan få lite panik om jag tvingas gå förbi en dobermann. Jag gissar på att 95% av mina läsare inte har lagt märke till ärren tidigare. Har jag rätt?

 

För ungefär 3 år sedan så gjorde jag en skönhetsoperation där de sydde om ärret som är på käken. Då skämdes jag över ärren och gav det ett försök. Dock blev det ingen större skillnad, och då vågade jag inte riskera att göra något med det ärret som syns mest, alltså det under ögat. Och från den stunden bestämde jag mig för att aldrig mer skämmas över mina ärr. Jag är så mycket mer än det.

 

 

Vill ni läsa mer om händelsen kan ni läsa det här inlägget!

Q/A - Hur jag kom på mitt bloggnamn

Q: Hur kom du på ditt bloggnamn?

 

A: Jag har fått den här frågan väldigt många gånger och jag har berättat det förut. Men eftersom nya läsare och besökare har hittat hit så tänkte jag att jag gör ett inlägg om det. 

 

Det är ingenting märkvärdig egentligen. Babu är ett gammalt smeknamn jag fick av en vän när jag var liten. Och sen utvecklades det till Babustyle då vissa ansåg att jag hade en speciell stil som "behövde ett namn". Och när jag började använda internet så valde jag att använda babustyle som alias då jag - på grund av personliga saker - inte vågade ha mitt riktiga namn. Med tiden så kände folk igen mig som just Babustyle och det var inte många på internet som visste vem jag egentligen var. Så för att inte förvirra andra så mycket valde jag helt enkelt att använda mig av Babustyle istället för mitt rikiga namn på internet. Till och med på Facebook använder jag mitt alias där jag heter Liil Babustyle. 

 

Mitt riktiga namn är Therese, och in real life kallas jag för Therese eller något annat som liknar mitt namn. Det är ingen utanför internet som kallar mig för Babustyle. Det finns fortfarande personer där ute som inte riktigt har förstått än att jag och Babustyle är samma person, haha. Lite småroligt är det ändå. Men en liten sammanfattning: På internet - Babustyle. In real life - Therese.

Everything in your life is a reflection of a choice you have made. If you want a different result, make a different choice

God kväll! Den här helgen har varit väldigt lugn för min del. Jag har inte gjort annat än att titta på serier och tagit en promenad. Jag har varken ork eller lust för någonting just nu, men det är okej. Det kunde ha varit värre. Jag vet inte varför, men idag har jag inte haft sån ångest och jag har inte varit på dåligt humör. Vilket är enormt ovanligt för mig på söndagar. Jag brukar alltid ha ångest och alltid må dåligt över allting. Fast jag hade min söndag i tisdags, onsdags och torsdags, så det kanske är därför?

 

Nu tänte jag avsluta den här dagen och veckan med att mysa ner mig med nybakade muffins (ja, jag har faktiskt stått och bakat muffins idag) (det trodde ni aldrig om mig, huh??) och en cola zero framför en film. Låter ändå som ett bra avslut. Nya tag i morgon!

Serietips: LOST

 

Lost är en amerikansk tv-serie från 2004. En flygolycka strandar de överlevande passagerarna på Oceanic Flight 815 på en till synes öde ö, vilket tvingar en grupp främlingar att samarbeta för att överleva. Ön som till en början verkar vara en helt vanlig ö, visar med tiden att ön är någonting helt annat. Deras liv blir hotade av mystiska ting som isbjörnar, en osynlig varelse i djungeln och öns illvilliga invånare som kallas "De andra". Man får följa huvudhistorien som utspelar sig på ön, samtidigt som man får följa en sekundär berättelse från en annan punkt i var och en av rollfigurernas liv. Du får alltså se hur de försöker överlava på ön samtidigt som du får följa en av de överlevandes berättelse i varje avsnitt: hur de hamnade på flygplanet, hur ön ser ut från deras synsett, deras bakgrund etc. Detta gör att det är enklare att förstå sig på serien, även om det till en början kan vara lite svårt.

 

Min kommentar om serien: Jag tycker helt klart att serien är värd att se på. Men det kan vara svårt att hänga med ibland då de växlar mellan dåtid, nutid och framtid. Vissa avsnitt kanske man inte förstår något av alls, men om man ser nästa avsnitt så fattar man precis. Den spårar ur totalt i vissa säsonger, vilket gör det helt omöjligt att förstå vad som händer. Men allt eftersom man tittar på serien så förstår man sakta men säkert. Och det är just därför jag gillar den här serien. Jag gillar när det är mystiskt, när man inte riktigt förstår vad som händer och när man tittar vidare på nästa avsnitt så förstår man precis. Så mitt tips är: Vill du se serien, sluta inte titta när du inte förstår vad som händer!

 

Den här serien är väldigt svår att beskriva, vilket ni kommer märka när ni kollar på den. Men den kan jämföras med det försvunna planet MH370 som försvann för ett halvår sedan och som ingen har hittat än. Det gick rykten om att de kunde ha hamnat på en öde ö. Direkt när jag först hörde nyheten om det försvunna planet så jämförde jag det med den här serien. Det finns väldigt många likheter, vilket ni också kommer att märka.

 

För att ni ska förstå lite mer grundligt i vad serien handlar om så lägger jag upp två stycken trailer: den första är en trailer från de två första säsongerna och den andra är en trailer från alla säsonger. Så ni får själva välja vilken ni vill se! 

 

I'm not the same girl anymore... Pain changed me

One of the hardest parts of having a chronic illness is not giving up. When we receive our diagnosis, the first thing we ask is "When will I get better? When will this go away!?" When doctors answer is "There is no cure, but we will do all we can to manage your symptoms" it's not easy to take that in. It's not easy to stay positive. It's even harder to keep a good attitude through the tough days.

 

I do not have a terminal disease, but I have been diagnosed with a condition that will only get worse. I'm not lazy. Sometimes I'm cranky. Some days I can barely get out of bed. It's because I am in pain every day of my life, yet I continue to smile even through the tears. So please, don't tell me to just snap out of it. And please don't judge me when you have no idea what I am going through.

Design tips: Få en skugga runt sidomenyn och inläggen

I det här inlägget tänkte jag tipsa om hur man får en skugga bakom inläggen och sidomenyn. Jag personligen gillar det då bloggen får ett "lyft" och ser inte så platt ut, den ser mer "levande" ut. Det här går även att göra på headern, och då gör du samma sak fast du klistrar in koden under #header i stilmallen.

 

Såhär får du skugga runt sidomenyn och inläggen:

Kopiera den här koden: 
-webkit-box-shadow: 0px 0px 8px #888; -moz-box-shadow:0px 0px 8px #888; box-shadow: 0px 0px 8px #888; och klistra in den längst ner under #side och under #content i din stilmall. OBS! Se till att den här symbolen: } är längst ner. Du måste alltså klistra in koden innan den symbolen!

Vill du ha skuggan större/mindre eller i en annan färg så får du leka med koden här ovanför. Ändra färg genom att ändra koden #888 och ändra storlek genom att ändra 0px 0px 8px till andra tal. Större tal = störra skugga.

 

FÖRHANDSGRANSKA OCH SPARA! 
Funkar det inte? Kommentera här nedan så ska jag försöka hjälpa dig! 

13 år sedan ♥

Läkarbesöket som får mig att vilja försvinna från jordens yta

Jag kan inte beskriva vad jag känner just nu. Jag är så arg, ledsen, besviken. Jag visste att chansen för att få en bra och pålitlig läkare var väldigt, väldigt liten, men ändå så fanns det lilla hoppet där. Hoppet om att få en läkare som verkligen bryr sig och som vill hjälpa. Men läkarbesöket blev någonting helt annat. Det blev inte alls som jag väntat mig. Det blev otroligt mycket värre. Han visade sig vara en läkare som inte bryr sig alls om sina patienter, utan bara kör på jag-är-bäst-och-jag-vet-allt. 

 

Som vanligt fick jag börja med att berätta min historia, eftersom allt han hade fått reda på (eller tagit reda på) var att jag har huvudvärk. Jag berättade om anfallen, om migränanfallen, om hallucinationerna, om hur dåligt jag mår av medicinerna. Men han lyssnade inte på ett ord jag sa. Han bara satt där. Han sa att han inte tror det är så hemskt på nätterna som jag beskrev det. Jag frågade honom om han någonsin har hallucinerat, och som jag förväntade mig nekade han. Jag berättade att om han aldrig har hallucinerat, så kan han inte sätta sin in i min situation. Han fortsatte att ignorera allt jag sa och jag blev väldigt irriterad på honom. 

 

Jag berättade att jag är tvungen att byta mediciner, eftersom jag mår så dåligt av dem att jag inte orkar ha det såhär längre. En av medicinerna hjälper inte och jag får inte höja dosen då det är livsfarligt, men han tyckte som sagt att jag skulle fortsätta med dem. Jag bad honom att skriva ut en annan medicin som jag kan ta på kvällen så att jag kan få sova på nätterna, eftersom det mesta jag sover i princip är 2-3 timmar per natt, ibland mindre. Han rekommenderade vanliga sömntabletter. Men det är inte det som är problemet från början. Jag förklarade att huvudvärken är som värst på morgon och kvällar och att jag behöver en medicin som både hjälper mot smärtan och är lugnande, alternativt två olika mediciner. Han fortsatte blabbla om sömntabletterna. Så jag sa att jag kan väl prova, men det var inte alls det jag bad om. 

 

Än en gång försökte jag förtydliga om att jag även måste byta ut den andra medicinen, eftersom det är den som gör att jag hallucinerar hela nätterna och ger mig panikångest. Han skrattade lite och sa att dessa tabletter inte kan göra sådant. Jag frågade vad det i så fall är och varför det uppkommer varje gång jag tar den tabletten, men det visste han inte. Han "visste" bara att det inte berodde på den tabletten. Han berättade om en annan medicin som finns och då fick jag lite hopp igen. Men det bröts ner direkt. Han klargjorde för mig att han vägrade skriva ut den för att han inte tycker jag ska ta den. Jag bad honom då hitta en annan medicin som kan ersätta den som gör att jag hallucinerar. Utan att kolla i sin dator berättar han att det inte finns några andra. Jag vet att han ljög, för det kan inte bara finnas en jävla medicin som man kan ta. Jag frågade då om han inte kan rådfråga andra läkare, men han sa bara att "de vet inte heller några andra mediciner".

 

 Återigen bad jag att få den medicinen han hade nämnt, men han berättade att han känner mig (!?) och vet att det inte kommer funka. Så jag frågade om det är bättre att jag har så ont att jag hellre tar livet av mig på grund av smärtan, och han svarade ja på den frågan. Kan ni fatta det!? Jag blev så jävla förbannad på honom att jag skrek på honom, tog mina grejer och slängde igen dörren och gick. Och då brast jag ut i gråt.

 

Jag insåg då att jag är dömd. Jag får välja att antingen må jävligt dåligt av mina mediciner som bland annat ger mig panikångest och hallucinationer, eller att sluta med mediciner och vilja ta livet av mig på grund av den smärta jag kommer ha.

 

Vid den här tidpunkten kan jag erkänna att jag dör hellre än att uppleva det här igen. 

 

 

UPDATE: Ser att det är många som tycker jag ska anmäla honom. Men helt ärligt så hade jag inte vunnit den striden. Det står ord mot ord och jag har inga bevis. Så det är uteslutet. 

 

En annan grej ni frågar är om jag inte kan byta läkare. Och visst kan jag det. Men vad hjälper det? Jag har haft så många läkare det senaste året och ingen har brytt sig nog mycket för att ens lyssna på mig. Jag tvivlar på att det skulle göra någon skillnad... Centralsjukhuset i Karlstad verkar inte ha några bra neurologer... Eller neurologer överhuvudtaget, för de läkare jag har haft verkar inte vara utbildade...

Hur kan man sjunka så lågt att man använder orden "bröstcancer" och "prostatacancer" för att få lite uppmärksamhet?!

Jag lovar att det är många som kommer ta åt sig av det här inlägget. Men det är bara bra, för det borde ni. Ingen har väl missat att det går runt en grej på Facebook där man ska skriva en status med en viss mening och sen när någon gillar eller kommenterar statusen så ska du skicka iväg ett meddelande och uppmana denna personen att göra likadant. Och visst, det kan vara en rolig grej att köra. Men det som gör mig riktigt förbannad är att ni utnyttjar orden "bröstcancer" och "prostatacancer" för att denna grej ska spridas. Hur jävla respektlöst är inte det från skala 1-100? 

 

Meddelandet säger att man gör den här grejen för att väcka medvetenhet om bröstcancer och prostatacancer. Men säg mig, hur fan uppmärksammar du det genom att skriva "jag älskar mina stora fasta bröst" eller "Varför är ingen här när jag är kåt?" eller "jag har vunnit 5000kr på lotto". Det finns en del meningar man kan välja mellan, men INGEN av dem har någonting med varken bröstcancer eller prostatacancer att göra. Så hur hade ni tänkt att detta ska uppmärksammas? Jag tycker det är sjukt omoget och jävligt respektlöst att man använder det som bete för att kunna få uppmärksamhet med sin grej så att det sprids fortare.

 

Vart någonstans i statusen står det något om cancer? Vart står det att man uppmärksammar det? Hur ska folk som ser din status förstå att du egentligen bryr dig om de drabbade? Den här lilla grejen som har blivit så stor pekar bara på att man inte tar cancer på allvar. Hur fan kan ni utnyttja det? Hur kan ni tycka det är kul? Hur kan ni vara så jävla desperata efter likes och kommentarer att ni tar det så långt att ni skriver att det är för att uppmärksamma bröstcancer och prostatacancer!?

 

Hur uppmärksammas det, menar ni? Hur hjälper din status som lyder "jag visade mina bröst för att slippa en fortkörningsbot" eller "nu är det bekräftat. Jag ska bli mamma!" de människor som är drabbade av bröstcancer och prostatacancer? Hur bidrar ni till forskningen? Hur bidrar ni till att de här två sorters cancer blir uppmärksammade och fler får reda på det? Skänk pengar istället eller gör något som kan göra skillnad. Din status kan inte göra ett skit. 

 

Ni, som har gjort den här statusen, ni äcklar mig och får mig att skämmas över att vara människa. Ni är bara patetiska. Det skulle vara nice att veta att någon av er drabbas av det här själva och sen ser alla dessa statusar som är till för att "få människor medvetna om bröstcancer och prostatacancer". 

 

Och nej, jag har inte bröstcancer. Men jag känner folk som har det, som har haft det och som har dött av det. 

Och det är ingenting att skämta om!

Lär känna Babustyle #1

Många tror att den här lilla tjejen (som jag också har i headern) är min dotter. Många gånger när jag har varit ute med henne så har jag fått frågan om jag är hennes mamma. Till och med de som bor i mitt område frågade en gång om hon var mitt barn. Ja, sanningen är att jag har hållit henne inne alla åren så ingen har kunnat sett henne tidigare. Nej, men det är lite småroligt faktiskt. Men det är inte så konstigt egentligen. När hon var lite mindre (nu är hon 6 år och är en väldigt stor flicka!) så var hon en exakt kopia av mig när jag var liten. Hon hade likadana ögon som mig bland annat. Många av er vet redan vem hon är, men för er nya läsare och andra människor som inte har varit uppmärksamma, så kan jag berätta att hon är min älskade brorsdotter. ♥

And I'm alone

Bebis-saknar-pappa-style

Ja, jag är fullt medveten om att min mobil tar världens sämsta bilder. Och nu är ni också medvetna om det. Ja, jag köpte min mobil trots att jag visste hur dålig kamera den har. Och ja, min hund kallas Bebis trots att han fyller 9 år om några dagar. Och ja, han vänder bort huvudet varje gång jag tar fram mobilen eller kameran. Han hatar att vara med på bild. Bra, då var vi överens. 

 

Bebis har alltid gillat pappa bäst. Det är alltid pappa, och jag kommer sist. Jag duger bara när pappa inte är hemma, när jag har godis/vattenmelon och när vi ska gå på långpromenad. Och ibland så duger jag inte alls. Som igår till exempel. Mina föräldrar var på möte och jag gick runt och letade efter Bebis då. Jag hittade honom liggandes såhär med huvudet på pappas kuddar. Ahw, jag tror någon saknade pappa lite för mycket... Det här är äkta Bebis-style!

Story of my life; take it or leave it

Läkare, utredning, mediciner - behöver skriva av mig

Jag känner att jag behöver skriva av mig nu, så det kommer bli ett långt inlägg som kanske inte är riktigt lätt att hänga med i. Men whatever, inlägget kommer att handla om att jag är trött på alla läkare jag får hela tiden. 

 

Såhär är det. När jag blev vuxen och flyttade min utredning till sjukhuset så fick jag en ny läkare som jag gillade och som gjorde massa tester och verkligen försökte förstå. Jag träffade honom en gång. Efter några månader så behövde jag prata med honom om mina mediciner och ville boka en tid för att träffa honom igen. Men då fick jag reda på att han inte jobbade kvar, så jag fick en ny läkare som jag pratade med en gång. Sen var inte hon heller kvar, tydligen. Så jag fick en ny läkare som var AT-läkare, vilket jag var väldigt upprörd över. Dels för att jag har dålig erfarenhet med AT-läkare och dels för att de har sagt att mitt fall är en av de svårtaste fall de har haft på neurologavdelningen. Så vafan skulle jag med en AT-läkare till!? Sen hade han fått för sig att han bara ville ha telefonkontakt, så vi pratade i telefon och han skrev ut mediciner. Och detta utan att ens ha kollat i min journal. Till sist träffade jag honom och då bad jag honom att kolla min journal, men det visade sig att han inte hade fått någon information om mitt tillstånd, utan började ställa frågor som jag fick svara på. Efter många diskussioner och många om och men, så fick jag tillslut den medicin jag ville ha, som jag visste kunde hjälpa mig till en viss del. Han gillade det dock inte. Men det är lugnt, för jag gillade inte honom heller.

 

Och i vintras så fick jag reda på att han skulle tillbaka till någon utbildning och jag fick en ny läkare. Hon ringde veckan där på och verkade helt okej. Vi pratade om allt och jag fick fortsätta på mediciner och fick höja doserna. Hon sa att vi skulle prata mer innan sommaren, eftersom jag hade tagit upp ett förslag på ett ingrepp jag kan göra för att kanske kunna bli "frisk" på sätt och vis. Men jag hörde aldrig något från henne och jag tänkte att jag väntar ett tag till. Och förra veckan så ringde jag neurologmottagningen och bad om att få en telefontid med min läkare. Jag berättade att jag måste byta mediciner för att dessa får mig må väldigt dåligt och att jag fortfarande hallucinerar trots att det gått flera månader sedan jag började med medicinen. Hon sa att min läkare skulle vara borta någon vecka, men att hon skulle skriva en lapp så att hon kunde höra av sig när hon var tillbaka. Den här kvinnan i telefonen var väldigt förstående, så samtalet gick bra. Hon berättade att min läkare förmodligen skulle höra av sig under veckan. (alltså förra veckan).

 

Så jag väntade. Men inget samtal från någon. Så jag antog att hon redan var iväg och skulle höra av sig när hon var tillbaka. Men idag fick jag ett brev hem med en kallelse till sjukhuset för att få prata med min läkare. Jag blev både förvånad och chockad. Dels för att jag bad om en telefontid med henne så att jag kunde få prata med henne innan vi skulle ses. Men också dels för att jag såg på pappret att jag numera har en annan läkare. Och det här gör mig väldigt besviken och irriterad!

 

På 1 1/2 år har jag haft 5 läkare, varav en AT-läkare! 5 jävla läkare och ingen bryr sig om att ens säga att jag får byta läkare. Den enda läkare utav dessa som jag har fått prata ordentligt med och haft förtroende för var den första läkaren. De andra visste inte ens vad de snackade om!  Jag går inte på någon utredning längre, då de läkare jag har haft tycker det är onödigt eftersom jag fått diagnosen Kronisk Daglig Huvudvärk. De vet inte varför jag fick den eller hur den uppkom. Och de tänker inte försöka ta reda på det heller. Nu försöker de hitta en medicin som fungerar, men hittills har de misslyckats. Jag har varit en försökskanin med många olika mediciner genom mina år! Och nu när jag måste byta mediciner, så får jag en ny läkare som inte ens vet något om mitt fall!? Hur fan ska han kunna göra en bedömning?! Allt har gått så sjukt dåligt sen jag hamnade på neurologavdelningen på sjukhuset. Jag trivdes bättre hos min läkare på vårdcentralen, men efter att jag fyllt 18 så kunde han inte ha mig som patient längre. 

 

Så, med andra ord är jag tillbaka på ruta ett igen. Ny läkare utan någon information om mitt fall. Jag ska ha nya mediciner. Och jag måste berätta om allt på nytt. Jag är så jävla trött på det här. Jag vill bara ha en och samma läkare som förstår mig, som är intresserad av att hjälpa mig. Jag vill inte flyttas runt hela tiden och få nya läkare som inte vet ett skit. Jag förstår att man ibland måste byta läkare på grund av vissa saker, men 5 läkare på lite mer än ett år, seriöst!? Det hade varit skillnad om det här var ett vanligt fall, men de har själva sagt att mitt fall är en av de svåraste de har haft på neurologavdelningen då jag har många olika sorters huvudvärk, som också skiljer sig en del från andra som lider av kronisk huvudvärk.

 

Varför kan jag inte bara få vara på ett ställe? Eller få en läkare som vill hjälpa mig och som förstår mig? När ska jag någonsin få känna mig trygg med en läkare, som inte bara är emot mig och tror att allt handlar om utbildning. Många läkare har sagt "men jag har utbildningen" och påpekar att de vet bäst. Men jag då, jag som har erfarenheten? Jag som vet vad som inte funkar på mig och vad som hjälper lite? Har inte jag någon talan? Vet inte jag lite bättre?

 

Jag måste bara säga att när det gäller det här så hatar jag Sveriges sjukvård. 

Höst outfit #1

Powder Blush / eos Pomegranate Raspberry / Isadora Lipgloss / IsaDora Gel Nail / Mössa / Parfym / Väska / Klocka / Skor / Skinnjacka / Byxor / Tröja

10 myter om kronisk smärta

I det här inlägget tänkte jag fokusera på olika myter kring kronisk smärta. Många går efter principen "syns det inte så finns det inte", och med det här inlägget vill jag försöka förklara att den principen är så fel det bara kan vara. Som många av mina läsare vet så har även min mamma en kronisk sjukdom, och innan jag fick min sjukdom så förstod jag aldrig att det kunde göra ont utan att det syntes. Jag var för blind för att kunna förstå. Jag ville helt enkelt inte se det. Men när jag fick min sjukdom så förstod jag hur hon kände sig. Man känner sig osynlig och missförstådd. Ingen vill ens försöka förstå. Än idag känner jag mig missförstådd, för det är ingen jag riktigt kan prata med om det här. Det är svårt att förstå när man själv inte går igenom samma sak, och det är just precis därför jag har valt att vara så öppen som möjligt med min sjukdom här i bloggen och försöka få andra att förstå lite bättre. 

 

Så här har ni de vanligaste myterna om kornisk smärta ↓:
» Om du inte vet orsaken till varför du har ont så måste det vara något du hittat på
» En dag kommer du bli helt frisk
» Medicin mot kronisk smärta borde vara effektiv inom en kort period
» Om du ser frisk ut så kan du inte ha ont
» Om du har misslyckats att kontrollera din smärta förut, så kommer du misslyckas nu också
» Anledningen till att du har ont är för att du inte tränar eller rör på dig så mycket
» Du har ont bara för att du är stressad eller har en jobbig period
» Du kan göra allt du kunde göra innan du började få ont
» Du måste ha kontroll över allt som händer i ditt liv
» Syns det inte så finns det inte

 

Kika in kategorin "Att leva med en kronisk sjukdom" om du vill veta mer om hur det är att leva med en kronisk sjukdom.

I am the one and only, no one is exactly like me

Lately, somethin's messin' with my head. It's hard to know what's real and what's pretend. The way I feel I don't have the cure of, but one thing I know that I'm sure of. I am the one and only, no one is exactly like me. People think they know all sides of me, so they imitate the girl they think they see. And even though I might not be perfect; I am the one and only, and no one is exactly like me. 

You are beautiful, no matter what they say