Sometimes, we survive by forgetting

I try so hard, can't seem to get away from misery. I try so hard, but I'll always be a victom of these streets. It ain't my fault cause I tried to get away but trouble follows me and still I try so hard hoping one day you'll come and rescue me. 
 
Trots alla år som gått så dödar det mig fortfarande. Varenda tanke, varenda bild i mitt huvud och varenda känsla får mig att brista ut i gråt. Jag har flytt från det så länge jag kan minnas. Det var det enda jag kunde göra. Det är det enda som hållit mig vid liv. Men varje dag tänker jag på det. Varje dag tänker jag på det som förstörde mitt liv, som förändrade mig totalt. Jag tänker ofta på hur snabbt allt gick, hur snabbt jag blev ett offer, hur snabbt mitt liv förvandlades till ett helvete som fick mig att vilja dö gång på gång. 
 
Trots alla år som gått så kan jag inte prata om det. Jag har aldrig riktigt kunna prata om det, berätta hur jag känner, vad som egentligen hände och hur det påverkade mig. Å andra sidan skulle ingen vilja lyssna. Det här är min kamp och bara min. Skulle folk få veta vad som hände så skulle det förändra deras syn på mig, och inte till det bättre. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli genomgå det? Hur kunde jag tillåta mig själv att låta andra personer få bestämma mitt över liv och trycka ner mig så långt de kunde? 
 
Trots alla år som gått så ger jag inte med mig. Tanken på att prata om allt får mig att vilja försvinna från jordens yta. Jag är inte rädd för att ingen ska förstå. Det jag är rädd för är att jag inte kommer klara av det. Det gör så jävla ont! Jag vet att man inte kan fly från allt hur länge som helst, att man förr eller senare måste ta konsekvenserna och ta itu med det. Men jag är inte redo för det än. Jag är inte redo att gå igenom minnesbilderna från den värsta tiden i mitt liv. Jag är inte redo att visa min sårbara sida.


Vera    •     •   http://veraholmlund.horseworld.se

Förstår verkligen det där med att man inte vill visa sig "svag" inför andra.. Berätta inte för någon förrens du känner dig trygg med det.

Kram, stay strong.

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Anna    •     •   http://annaterneborg.blogg.se

Väldigt öppet och personligt. Hoppas du någon gång kommer känna dig redo och tillräckligt trygg för att öppna dig för någon.

Svar: Jasså, inte? Åh, jag älskar Iron Man :)

Svar: Jag är alltid öppen och personlig, det är det min blogg är till för. Och denna gången var det inget undantag.
LIL' BABUSTYLE

milina.blogg.se    •     •   http://milina.blogg.se/

jag har ingen aning om vad det är du gått igenom.. men vad jag läser så verkar det vara något som verkligen tynger dig.. är du inte redo att prata om det så ska du inte det, men det är en otrolig lättnad att prata om sånt som är jobbigt! du skulle kunna skriva det i ett inlägg, men spara i utkast, bara för att skriva av dig!

Svar: Ja, det här är något som alltid har tyngt ner mig sedan händelsen. Tack för ditt tips! Grejen är den att jag har försökt skriva av mig, skriva om det, men jag får inte fram några ord. Det blir liksom stopp. Jag kan inte tänka. Inte skriva. Ingenting...
LIL' BABUSTYLE

Jessica Högberg    •     •   http://lchftrollet.blogg.se/

Fy så jobbigt. Tror du har fel dock... det kommer att lyssnas och det kommer att förstås, självklart inte av alla men dom kan man bara ta bort... Det sägs att en sten faller från hjärtat när man berättar?? KRAM!!

Svar: Jag har försökt berätta, men ingen har riktigt velat lyssna, så jag tog aldrig steget att berätta för någon. Det kan hända två saker: antingen blir allt bättre eller så blir allt värre. Jag är inte redo att chansa.
LIL' BABUSTYLE

Loviza    •     •   http://fames.se/bizan

Vad tycker du om att vi har Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj varje oktober! läs mitt senaste inlägg och kommentera vad du tycker :)

Svar: Jag tycker att man ska uppmärksamma cancer varje dag och inte en gång om året...
LIL' BABUSTYLE

Charlotta Hägg    •     •   http://charlottahagg.blogg.se/

Sv: Tack så mycket:) Fin bild på dig!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Pauline    •     •   http://lillafrokenhurtig.se

ursh hemskt det låter, massa styrkekramar!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

VERONICA - fashion blog    •     •   http://vveronicas.com/

Finaste du!! :) Ha en underbart fin torsdagskväll och hoppas du mår bra! Kram!

Svar: Detsamma!
LIL' BABUSTYLE

Sara Ekman    •     •   http://aamaziing.se/

fin bild på dig!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Robex Lundgren    •     •   http://ghgumman.blogg.se/

fin bild

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Robex Lundgren    •     •   http://ghgumman.blogg.se/

fin bild

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Celine    •     •   http://celinelf.se

Alltså så galet FIN!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

amanda    •     •   http://liindstrand.blogg.se

Vad fin du är <3

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE

Elin    •     •   http://moustasch.blogg.se

Vet att det är så mycket lättare sagt än gjort, men kämpa på! Du är verkligen grym! ♥

Svar: Tack. Det värmer ♥
LIL' BABUSTYLE

Emmy    •     •   http://eeemmylam.blogg.se

sv;
Jag meed. Det brukar kännas bra att någon har skrivit något som verkligen beskriver vad man själv känner, eller bara få pepp av ett citat känns också grymt.

Svar: Ja, citat är något jag alltid använder mig av när jag själv inte kan förklara.
LIL' BABUSTYLE

Emmy    •     •   http://eeemmylam.blogg.se

En stor kram från mig till dig. <3

Svar: Tack <3
LIL' BABUSTYLE

Nelly    •     •   http://justanothermortal.blogg.se/

Usch så jobbigt! :/ Känner igen mej lite i det, att det är ens egen kamp. Det får ta den tid det tar, en dag kan det hända att du känner att du vill och klarar av att prata med någon om det hela - hoppas att tiden gör det hela lättare för dej att bära!
Styrkekramar

Svar: Ja, en dag kanske jag orkar gå igenom alla minnesbilder och berätta för någon. Frågan är bara när... Tack!
LIL' BABUSTYLE

Boel    •     •   http://boelish.blogg.se

Väldigt starkt inlägg <3
Du är bäst och en fighter <3

Sv: Väldigt kul :)

Svar: <3
LIL' BABUSTYLE

FrökenTV, bloggen om tv och film    •     •   http://efji.blogg.se/

<3

Svar: <3
LIL' BABUSTYLE

Erica    •     •   http://faithhopelove.blogg.se

Känner igen mig i det du skriver. Om man bara kunde glömma. Om minnesbilderna bara kunde försvinna. För mig är det visserligen inte så illa längre om man jämför med hur dåligt jag mådde tidigare, både hur saker var och med minnesbilderna, men tyvärr påverkar all skit fortfarande, om än inte lika mycket. Jag vill ta itu med det och jag vill visa den sårbara sidan som jag jobbar så hårt för att dölja, men det är svårt.

Svar: Ja, det är riktigt svårt och jobbigt att behöva gå igenom allting igen genom minnesbilder. Jag vill bara glömma allt och jag klarade det så bra. Men någonting har utlöst det att jag nu tänker på det hela tiden...
LIL' BABUSTYLE

Märta Berglund    •     •   http://jantelag.blogg.se/

Wow vilken fin blogg!

Svar: Tack så mycket!
LIL' BABUSTYLE

MADDISENJ.SE    •     •   http://maddisenj.se

Usch vad hemskt med din barndomsvän. Beklagar verkligen sorgen :/

Svar: Tack..
LIL' BABUSTYLE

Ida Edström - Östersunds största blogg.♛    •     •   http://nattstad.se/tjejenida

Jag älskar dig min fina vän. Glöm aldrig det! <3

Svar: Jag älskar dig också! ❤
LIL' BABUSTYLE

Denise    •     •   http://flingans.nu

Herregud vad du ska behöva gå igenom hela tiden, vännen! :( ❤

Svar:
LIL' BABUSTYLE

Jessica Högberg    •     •   http://lchftrollet.blogg.se/

<3

Svar: <3
LIL' BABUSTYLE

Johan    •     •   http://schumacher4ever.blogg.se

Ingen tvinhar dig, bara du kan bestämma när och om du vill berätta om vad det nu är som tynger dig, men jag finns här och jag lyssnar. Men som sagt, it's up to you, jag kommer aldrig tvinha dig. Är dock av den uppfattningen att det aldrig är bra att hålla något inom sig sådär, att det förr eller senare kommer slå tillbaka och att det därför är viktigt att prata med någon, någon man känner förtroende för, som man vet alltid finns där och som alltid lyssnar. Ibland känner man att det inte finns någon sådan person där ute, men det gör det. Alltid. Det är dock ens egen känsla just då och då går det inte att säga just att "jo, det finns visst någon du kan rata med", för någon annans känslor går inte att styra, det är nog så svårt att styra sina egna känslor ibland, och är den känslan nu så, att det inte finns någon som kan/vill lyssna, då är det så. Frågan är bara varför? varför känner man så? Varför känner man att ingen kan/vill lyssna och att ingen kommer förstå? Är förståelsen det primära? Måste den man pratar med alltid förstå helt och fullt?

SV: Då får du läsa det när du svarar på den här kommentaren istället ;)

Beror det på något särskilt tror du, att du både känner dig ensam och är ensam?
Man behöver inte ha många runtomkring sig som värderar en högt, det räcker med ett fåtal. Bättre få och nära vänner än många ytliga, eller hur?

Ja, leksingar håller alltid ihop, oavsett hur det går. Det är lite det vi är kända för, efter alla år i Allsvenskan och misslyckade kvalserier. Jag skulle kunna skriva världens novell om den känslan, efter en misslyckad kvalserie, men det gör jag inte. alla de här åren har dock svetsat samman oss och det finns en väldigt stark "vi mot dem-känsa" i supporterleden. Eller, rättare sagt, en känsla av att "vi kan klara av allting, tillsammans är vi starka". Det har vi visat nu under veckan och faktum är att det "bara" är fyra poäng upp till Färjestad och fem poäng upp till Modo. Det är ingenting om man ser till inledningen av serien. så, trots att det blev förlust med 2-0 mot Växhö igår ser jag ändå positivt på det hela :)

Vilken match är det ni ska på i veckan som kommer nu då?
Jag har nog aldrig varit på hockey med hela familjen. Jag och pappa har det mest varit. Mamma har varit med en gång. Numera står jag dock helst i klacken och då får jag ta med min ledsagare. Pappa fick en supporterresa av mig när han fyllde 60. Det var kul tyckte han, men kanske inte hans grej. det blev lite jobbigt att höra alla skrika hela tiden tyckte han... :P

Svar: Det är många som säger att de finns där och lyssnar, och jag tvivlar inte på det. Jag har bara aldrig varit den personen som pratar om saker. Det är vanligtvis JAG som folk berättar för när de behöver prata. Inte tvärtom. Jag vet att det är viktigt att prata om det, för att det bara kommer bli värre, och att det är dåligt att hålla det inom sig. Men jag har försökt så många gånger att prata om det, men jag klarar det helt enkelt inte... Det finns inte alltid folk man kan prata med om allt. Man pratar om olika saker med olika människor, ungefär som kategorier, fast ibland har man svårt att placera dem. Jag är i den situationen nu att jag inte har någon att prata om det med. Kan bero på att jag knappt har några som står mig nära. Fast det är också så jag vill ha det.
Just nu vet jag inte varför jag känner mig ensam och är ensam. Sen händelsen jag inte vill prata om hände, så har jag alltid varit ensam. Jag lärde mig leva med det. Så det har aldrig varit några problem. Men att känna mig ensam händer då och då och jag kan inte hantera det. Jag vet aldrig varför jag gör det. Och den senaste tiden har jag hatat att vara ensam också, samtidigt som jag vill vara ensam. (jobbig situation).

Vi ska gå på FBK-HV71. Intressant match. Jag tror vi kommer förlora rätt hårt, men jag HOPPAS att vi tar hem det. För det börjar gå en aning DÅLIGT för oss... Jag har varit på hockey med pappa tre-fyra gånger och då läktarplats då pappa inte kan stå så länge. Och sen en gång med mamma och pappa. Fast mamma är inte alls intresserad. Numera brukar jag bara gå med min syster och då står vi självklart i klacken! Men det ska bli kul att gå på onsdag då hela familjen gör något tillsammans. Min familj vill helst göra saker var för sig, typ. Fast det är inte säkert pappa kan följa med på onsdag... men jag hoppas han kan det.
LIL' BABUSTYLE

Ida ☯ the sky under the sea    •     •   http://theskyunderthesea.blogg.se/

Det är så himla jobbigt att ha känslor och minnen man inte kan prata om. Ibland vill man inte ens att någon ska veta, för det gör rätt ont när andra saknar förmåga att förstå också.

Svar: Ungefär så...
LIL' BABUSTYLE

Clara    •     •   http://clararingqvist.se

Jättefin bild!

Svar: Tack!
LIL' BABUSTYLE










Kom ihåg mig?