~
Design tips: Få ett snyggare typsnitt på rubriken
Det var nästan ett år sen jag tipsade om hur du får en snyggare blogg, så nu är det verkligen på tiden att jag tar tag i det igen. Jag har raderat alla gamla tips och ger det en ny start istället. Hoppas ni kommer gilla det!
I det här inlägget tänkte jag tipsa om hur du får en snyggare rubrik i dina inlägg! Jag är en person som tröttnar otroligt snabbt, så för mig är det en självklarhet att kunna variera lite. Jag tycker att de vanliga typsnitten är så tråkiga så jag använder mig alltid av det här. Det är superenkelt och bloggen blir lite mer unik. Självklart kan du även byta typsnitt i inläggen om du vill, då är det bara att göra precis likadant, fast du istället klistrar in det under /** Post's body text **/.
SÅHÄR GÖR DU FÖR ATT FÅ ETT SNYGGARE TYPSNITT:
1. Gå in på google.com/fonts och välj ut det typsnitt du vill ha.
2. Tryck sedan på fyrkanten med en pil i som är riktad åt höger ( ser ut ungefär såhär [->] )
3. På vissa typsnitt (inte alla) kan du välja om du vill ha fet stil, kursivstil osv. Välj det du vill ha.
4. Gå längst ner och kopiera koden som finns vid "3. Add this code to your website" och klistra in den i din kodmall precis innan </head>. Gör detta på alla kodmallarna (startsida, inläggsida, arkivsida, kategorisida)
5. Gå tillbaka till google fonts och kopiera nästa kod som är under "4. Integrate the fonts into your CSS" och klistra in den i din stilmall vid din rubrik. Alltså vid /** Entry headers **/ och ta bort font-family och det som står efter (din nuvarande typsnitt du har som rubrik) och klistra in din kod där.
FÖRHANDSGRANSKA OCH SPARA!
Funkar det inte? Kommentera här nedan så ska jag försöka hjälpa dig!
Funkar det inte? Kommentera här nedan så ska jag försöka hjälpa dig!
Litet meddelande till er
God kväll readers! Idag har jag bara tagit det lugnt och tittat på tv. Igår vaknade jag med febervärk i hela kroppen och idag vaknade jag med halsont. Blö, jag har inte tid att bli sjuk nu, så jag hoppas det ger med sig efter helgen. Sis och jag har laddat upp med lite gott som vi ska mumsa på framför kvällens The Mentalist-avsnitt. Nice! Därefter kanske vi kikar lite på Kristallen-galan.
Just ja! Tänkte berätta att jag inte har något internet kvar på datorn, och får inte nytt förrän på måndag. Så först då kommer jag att kunna svara på era kommentarer och kunna vara lite mer aktiv på bloggen. Bara så att ni vet. Bra, då var det sagt. Hoppas ni får en bra helg!
Filmtips: Role Models
Role models är en amerikansk komedifilm från 2008. Danny och Wheeler är två energidrycksförsäljare som har föreläsningar på skolor och uppmuntrar skolbarn att ta avstånd från droger. Wheeler älskar sitt jobb, men Danny gillar det inte och är alltid på dåligt humör. Dannys flickvän får nog och lämnar honom. Efter det får Danny ett utbrott och råkar nästan förstöra en bogseringsbil, köra över en polisman och kraschar in i en staty. Både Danny ch Wheeler arresteras.
För att undvika fängelse så måste Danny och Wheeler avtjäna 150 timmars samhällstjänst genom att umgås med barn och bli deras "stora" - alltså, en fadder. Danny blir tvungen att se efter Augie, en nördig tonåring som är besatt av levande rollspel och som inte bryr sig om något annat. Wheeler däremot får ta hand om Ronnie, en ung kille som är bråkig, ful-i-mun och bröstfixerad, och ingen annan har orkat hålla ut en endaste dag med honom. Misslyckas Danny och Wheeler med att ta hand om dessa barn i 150 timmar, så hamnar de direkt i fängelse.
Jag älskar den här filmen! Jag rekommenderar den till er där ute som älskar komedier.
Idag är jag stolt över mig själv!
Nu kan jag säga att jag äntligen är klar med ansökningarna till Spanien! Jag har suttit med det här dag ut och dag in, och i vissa stunder har jag mått så otroligt dåligt och bara velat ge upp och strunta i allt. Men idag blev jag äntligen klar och har nu skickat iväg ansökningarna till de olika organisationerna! Just nu är jag riktigt stolt över mig själv för att jag fortsatte kämpa när allt var emot mig. Jag tänker fira det här med en lunch på stan med Sis och sen bara ta det lugnt resten av dagen. Underbart!!
Burn this bridge down if you're falling across it
Living the life and hoping it will make you bigger. You're living on the edge and you know you gotta burn this bridge down if you're falling across it. Burn this bridge down like you're playing the stars. Put your lighters up, let it burn that bridge. Let it burn, let it burn. Find another way to the other side. We'll make it to the top even if we gotta climb. Now raise your lighters up, I wanna see it light. Let it burn that bridge.
Nytt utseende på bloggen
Äntligen ett nytt utseende på bloggen! Jag har under några veckor velat fram och tillbaka om jag skulle byta utseende på bloggen eller inte. Jag ville byta header och bakgrund, och samtidigt ha något lite mer annorlunda, något jag inte brukar ha. Efter många om och men så bestämde jag mig för det här. Det är inte lika stilrent som jag brukar ha, men samtidigt väldigt enkelt och det är liksom ett babustyle-utseende på något sätt. Men det är ovanligt måste jag säga, och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om designen. Men det är alltid kul med lite nytt och fräscht.
Vad tycker ni om det nya utseedet på bloggen?
@ Espresso House
Är det för övrigt någon som läser min blogg som vet hur jag ska göra för att slippa få texten centrerad varje gång jag bloggar från min mobil? Ser ju bara dumt ut när jag annars inte brukar ha den centrerad. Och det stör mig. Sjukt mycket.
Be who you are and say what you feel, because those who mind don't matter, and those who matter don't mind
Ovanligt nog så har den här måndagen varit bra. Jag har fått mycket gjort på min ansökan och jag är nästan helt klar med den. Har bara några småfix kvar att göra och hitta några organisationer till. Men mitt cv och personliga brev är i princip helt färdigt. Känns jävligt skönt! Just nu känns det faktiskt som om jag har en chans att hinna färdigt innan ansökningarna ska vara inne. Ja, det är en ansökning som ska skickas till flera organisationer, för er som inte riktigt har förstått det.
Nu ska jag mysa ner mig framför Idol med lite mango och vattenmelon. Mums! Jag brukar inte vara ett stort fán av Idol eller andra sådana program, men jag älskar att titta på auditions. Dör av skratt varje gång. Alltid är det någon som gör hela programmet. Och jag diggar't! Sen kan det hända, i ovanliga fall, att jag hittar en favorit som jag hoppas vinner hela Idol. Dessutom visar de ju från Karlstad idag, så det här ska bli väldigt intressant att se. Haha!
Och så vill jag avsluta det här intressanta inlägget med att hälsa alla nya läsare välkomna in på min blogg! Den senaste veckan så har det varit ovanligt många nya här inne, och det gillar jag! Men när ni ändå är här inne och surrar så får ni väldigt gärna slänga in en liten kommentar innan ni klickar er vidare. Oki? deal? yes. Så ska det låta.
Nya produkter till håret
För ett tag sen så vann jag en tävling hos Jennisbeauty där priset var dessa tre hårprodukter. Jag fick hem paketet i fredags, men har inte hunnit använda dem än. Men jag är riktigt taggad på att se hur mitt hår blir efter att ha använt dessa produkter!
Syoss Schampoo Supreme Revive: Sulatfri formula som rengör skonsamt, bevarar hårfärgen, skyddar mot färgblekning och ger intensiva nyanser med strålande glans.
Sim Forme Roost Booster: tillför struktur och extra lyft från roten. Ger ökad volym och stöd utan att överlasta håret.
TRESemmé Keratin Smooth Heat Protection Shine Spray: Är en värmeskyddande hårspray. Håret blir lenare, mer följsamt och enklare att styla. Är berikad med keratin, som gör håret mindre frissigt och lämnar håret vackert glänsande.
Någon av mina läsare som har testat de här produkterna? Vad tyckte ni om dem?
Det här är mycket viktigt att tänka på...
Though I saw it coming, it still hurts
we♥it
Genius has side effects
Idag hatar jag livet...
Idag är en sådan dag då jag har en hemsk ångest och bara är ledsen hela tiden. Jag kunde nästan svära på att det är söndag idag, för precis så känns det. Ni vet, jag och söndagar... Träffade sis en liten stund förut och mådde lite bättre, men nu är humöret på botten igen. Tänker gå i ide och gömma mig under täcket resten av dagen. Jag vågar knappt visa mig ute. Idag är en sådan dag då jag hatar allt med mig och allt annat. Idag hatar jag livet.Can you believe my heart is healed after all it's taken? Can you believe my heart is healed after so much breaking?
I know that you would want to have someone in your lifetime love you.
If you can show that you really want to, there'll be no limit to what your heart will allow you
If you can show that you really want to, there'll be no limit to what your heart will allow you
#SOPIGSTRAFFSKALA
Nu ber jag alla mina läsare att ägna två minuter av sin tid till att kolla på den här videon, ta in budskapet och sprid det vidare. Det är viktigt att det här når ut. Tillsammans kan vi försöka sätta fler våldtäktsmän bakom galler.
If stress burned caolries, I'd be a supermodel
Sönderstressad. Ett ord som beskriver min situation väldigt bra just nu. Jag sitter hela dagarna med ansökningen till Spanien, men det känns inte som jag kommer någonstans alls. Det känns som om jag står på ett och samma ställe. Ni vet som när man trampar i lera och bara sjunker ner mer och mer. Precis så känns det. Och det är riktigt jobbigt. Min motivation är på noll, och kanske beror det på att jag vet att jag inte kommer hinna klart i tid, eller kanske beror det på att jag inte vill det lika mycket längre. Vart är motivationen?
Ansökningarna ska vara inskickade i slutet av nästa vecka och jag har enormt mycket jobb kvar. Jag måste fixa med mitt cv, med det personliga brevet och jag måste gå igenom och hitta fler organisationer. Jag sitter med det där dag ut och dag in, jag gör i princip ingenting annat. Jag sitter med det långt in på nätterna, men ändå har jag så otroligt mycket kvar att göra. Jag vet att jag inte kommer hinna klart i tid - och skulle jag hinna klart i tid så blir det ingentng jag är nöjd med. Allt känns så hopplöst och meningslöst.
Jag kanske bara borde ge upp medan jag kan...
Sometimes, you gotta pretend everything's okay
we♥it
Gratis header #17
Elle kontaktade mig för några dagar sedan och undrade om jag ville fixa en enkel header till hennes blogg. Och ja, jag bestämde mig för att göra det. Jag fick lite fria händer, men hon ville ha med sina husdjur och sitt bloggnamn. Och här ovan ser ni resultatet. Hon blev väldigt nöjd med sin nya header! Finns dock en sak jag ska fixa på headern, men det påverkar inte resultatet ni ser här ovan.
Vad tycker ni?
________________________________________________________________________________________________________
Jag har ju haft en längre paus från att göra headers till andra eftersom jag inte har så mycket tid till det längre. Men ibland kan jag göra undantag och fixa en header om det är en enkel och som inte tar så lång tid att fixa. Är ni intresserade så kontakta mig på Facebook (LÄNK) och berätta hur du skulle vilja ha den. Jag kommer sedan att besvara ditt meddelande med om jag kan göra den eller inte.
Jag har ju haft en längre paus från att göra headers till andra eftersom jag inte har så mycket tid till det längre. Men ibland kan jag göra undantag och fixa en header om det är en enkel och som inte tar så lång tid att fixa. Är ni intresserade så kontakta mig på Facebook (LÄNK) och berätta hur du skulle vilja ha den. Jag kommer sedan att besvara ditt meddelande med om jag kan göra den eller inte.
Så kan det gå...
Det här är nog också bland det roligaste jag har läst. Jag kan inte säga att jag inte tycker synd om fotografen, men jag måste erkänna att det här är så knas att det blir så sjukt roligt. Snacka om jobbigt problem.
HAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA
Känns nästan som att jag borde skaffa en egen kategori till dessa notiser...
Filmtips: Into the Storm
Into the Storm. Igår när jag var på bio så såg jag den här filmen och den var faktiskt riktigt bra! Jag blev lite besviken först då jag nog hade alldeles för höga förväntningar. Jag trodde att den skulle vara ungefär som Day After Tomorrow, men den här filmen var dels mycket kortare och den var nog lite mer av en dokumentärfilm. Den handlar om att staden Silverton drabbas av många kraftiga tornados och vi får följa de professionella stormjägare som har i uppdrag möta stormarna och fånga allt på film. Men det blir inte riktigt som de tänkt sig när det helt plötsligt inte är en vanlig tornado som kommer mot dem. Det är helt klart en sevärd film!
Myssöndag
Hej på er! Den här söndagen mår jag bra faktiskt. Åkte ner till stan för att möta upp bästa Robin som jag inte har träffat på länge, kul att ses igen! Nu sitter vi och äter Frozen yoghurt. Mums! Lite senare ska vi på bio, han bjuder mig på allt idag som en försenad födelsedagspresent. Hur gulligt?! Det kommer nog bli en toppendag!
Det här gör mig jävligt irriterad och besviken
Minns ni headern jag gjorde igår åt en tjej? Här är våran konversation på Facebook. Det här gör mig både riktigt irrterad och besviken. Det är sjukt lågt eftersom jag lägger ner mycket tid på att hjälpa andra med deras headers och jag gör det gratis! Och eftersom jag gör det gratis så brukar jag skriva dit mitt bloggnamn som visar att det är JAG som har gjort headern. Jag skriver dit den så att den syns lite men inte drar till sig uppmärksamhet. Men den här tjejen har valt att ta bort mitt bloggnamn och själv ta åt sig äran för headern.
Det här får mig att vilja sluta göra headers åt andra. Visst, headern var inte komplicerad, för det var så hon ville ha den, men det är fortfarande JAG som har gjort headern och det är jag som har lagt ner tid på den. Allt jag begär är att mitt bloggnamn ska finnas med i headern som visar att jag har gjort den. Allt sånt här kommer att polisanmälas!
Jag funderar starkt på att ta betalt för att göra headers framöver. För att undvika sådana här situationer. För tar jag betalt så begär jag inte att mitt bloggnamn ska stå med i headern. Tyvärr förstör ju sådana här egoistiska människor för alla andra.
Q/A - Varför är det viktigt att visa att man är sjuk?
I samband med inlägget jag gjorde om att jag har skapat en ny kategori om hur det är att leva med en kronisk sjukdom, så fick jag en fråga ifrån en tjej som jag tycker är viktigt att ta upp. Jag vet att det finns fler där ute som undrar precis samma sak, och det är svårt att förstå om man själv inte har en kronisk sjukdom. Så därför skriver jag ett inlägg om det.
Q: Varför måste man övertyga andra om att man är sjuk? Varför är det så viktigt att allt och alla ska veta om det?
A: Jag förstår fullständigt varför du undrar det, för jag undrade precis samma sak innan jag fick min sjukdom. Och jag ska försöka förklara så bra som möjligt på din fråga.
Det är en viktig del i det hela att berätta för andra att man är sjuk. Dels för att det underlättar när man är med andra och dels för att alla inte får den hjälp man behöver. Dolda sjukdomar som inte syns på kroppen är väldigt svåra att upptäcka, men det är väldigt bra om det uppmärksammas. Ett exmpel som är väldigt vanligt: Du har idrott med din klass och ni ska ha en jobbig fysisk aktivitet. Din kompis har brutit benet och kan inte delta på grund av det. Du själv har väldigt ont i magen och känner inte heller att du orkar vara med. Ni båda berättar för idrottsläraren och den personen förstår att din kompis inte kan vara med, för det syns att den personen har ont. Du däremot måste vara med för att läraren påstår att du bara säger att du har ont för att du inte vill vara med på lektionen.
Det där exemplet är en vardag för oss med en kronisk sjukdom. För kroniska sjukdomar är svåra att upptäcka. Du kan inte se om en person har ont i huvudet, ont i halsen, ont i magen etc, men du kan direkt se om personen har ont i benet för då kanske den haltar sig fram. Vi som har en kronisk sjukdom måste varje dag kämpa för att få andra att se att vi faktiskt är sjuka och att vi inte klarar av att göra det andra friska personer klarar. Eftersom sjukdomen inte syns utanpå får vi ofta höra att vi fejkar det, att vi söker uppmärksamhet eller att vi helt enkelt överdriver.
Jag som har Kronisk Daglig Huvudvärk kan inte anstränga mig för mycket - jag kan inte ens springa till bussen. Jag kan inte sitta vid en datorskärm under flera timmar och jag kan heller inte göra något som kräver mycket koncentration. Och det måste jag berätta för andra för att de ska förstå att jag inte klarar av det. Min mamma har sjukdomen fibromyalgi som också är kronisk och en dold sjukdom som inte syns utanpå. Hennes sjukdom gör att hon har ont i muskler och leder hela tiden. Ena dagen kan det vara i armarna och andra dagen i benen. Hennes smärta förflyttar sig från punkt till punkt. Hon kan inte gå på stan en hel dag, hon kan inte städa hela lägenheten eller hitta på utflykter eftersom hon aldrig vet exakt vart hon kommer ha ont den dagen.
Både jag och min mamma har haft många olika läkare och alla har sagt likadant: "Du bara överdriver" eller "du söker bara uppmärksamhet". Och det sorligaste i allt är att varenda en tänker så om de inte vet om att någon har en sjukdom och inte klarar av vissa saker. Mamma fick höra att hon fejkade allting för att hon ena dagen hade ont i armen och andra dagen i benet. Läkaren sa till henne att hon bara inte ville jobba. Men den läkaren visste inte vad fibromyalgi var för något.
Jag upplevde samma sak. För min diagnos tog det 5 år för läkaren att komma på. Jag kan ha 8 olika sorters huvudvärk som jag upplever olika, men det är så svårt att beskriva för en annan person hur smärtan känns. Alla tester som de tog på mig visade att ingenting var fel på mig. Så i 5 år fick jag höra att jag bara ville ha uppmärksamhet och att jag var helt frisk, när jag egentligen hade en sjukdom. Hade de ansträngt sig och verkligen försökt lyssna på mig så hade den kanske aldrig blivit kronisk.
Med allt det här vill jag säga att det är jätteviktigt att kroniska (eller inte kroniska) sjukdomar uppmärksammas, särskilt de som inte syns utanpå kroppen utan bara känns. För om ingen lyssnar på oss så kan vi aldrig må bra. Vi kanske inte får ut den medicin som kan hjälpa oss, vi kanske inte får ett jobb som vi klarar av. Vi lever i skuggan av alla andra och det är fel. Vi behöver mer plats i samhället. Tyvärr är det väldigt många som inte vågar fråga om hjälp eftersom svaret oftast blir "ingenting är fel på dig" och det allra värsta är när någon säger "Du har ju bara lite ont där, gå hem och ta en tablett och lägg dig och vila så mår du bättre".
Det här är anledningen till varför jag skaffade denna kategori och skriver öppet om mitt liv med en kronisk dold sjukdom. Jag har i många år levt i skuggan och har fått tagit emot skit från både unga och vuxna, lärare och elever, psykologer och läkare. Men det är slut med det nu. Jag tänker kämpa för att inte fler ska behöva gå igenom samma sak.
Gratis header #16
Den här tjejen hörde av sig och undrade om jag kunde fixa en header åt henne. Och eftersom den inte är avancerad och går rätt snabbt att göra så bestämde jag mig för att fixa den. Hon ville ha den enkel med bara en bild och sitt namn, ett text under namnet, samt en bakgrund som går i grått och vitt. Hon har ingen blogg för tillfället, utan hon ska starta en ny. Därför finns det ingen länk.
Vad tycker ni?
___________________________________________________________________________________________
Jag har ju haft en längre paus från att göra headers till andra eftersom jag inte har så mycket tid till det längre. Men ibland kan jag göra undantag och fixa en header om det är en enkel och som inte tar så lång tid att fixa. Är ni intresserade så kontakta mig på Facebook (LÄNK) och berätta hur du skulle vilja ha den. Jag kommer sedan att besvara ditt meddelande med om jag kan göra den eller inte.
Jag har ju haft en längre paus från att göra headers till andra eftersom jag inte har så mycket tid till det längre. Men ibland kan jag göra undantag och fixa en header om det är en enkel och som inte tar så lång tid att fixa. Är ni intresserade så kontakta mig på Facebook (LÄNK) och berätta hur du skulle vilja ha den. Jag kommer sedan att besvara ditt meddelande med om jag kan göra den eller inte.
Ny kategori på bloggen - Att leva med en kronisk sjukdom
Det jobbiga med att ha en kronisk sjukdom som inte syns utanpå, är att behöva övertyga andra att man faktiskt är sjuk. För gör man inte det så får man ofta höra att man bara fejkar eller söker uppmärksamhet. Men har ni någonsin funderat på om någon ens vill fejka en sådan här sak? Självklart. Vem älskar inte att gå på läkarbesök, betala dyra mediciner som man inte ens vet hjälper, höra ord som "du söker bara uppmärksamhet" hela tiden, gå med daglig smärta som inte går att beskriva i ord, inte kunna umgås med sina nära och kära när man vill, inte kunna göra roliga utflykter eller gå på konserter, inte kunna vara i stan en hel dag utan att riskera att man är en plåga för alla andra. Skulle ni inte vilja det? Helt säker? Det är nog på tiden att jag skaffat en kategori på bloggen om just det här ämnet - Att leva med en kronisk sjukdom. Här kommer jag publicera inlägg så som hur jag upplever det, vad man inte ska säga till personer med en kronisk sjukdom, myter om kroniska sjukdomar, tankar och åsikter. Jag har väldigt många inlägg som redan borde ligga i den kategorin, men eftersom jag precis har gjort den så kommer det ta ett tag innan alla inlägg hamnar där. I den här kategorin kan ni också ställa frågor om hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Tänk på att jag har diagnosen Kronisk Daglig Huvudvärk (som också kallas Ny Daglig Huvudvärk) med inslag av migränanfall, stresshuvudvärk och till en viss del panikångest. Jag kan därför inte yttra mig specifikt om andra kroniska sjukdomar.
Är det något du undrar? Skicka ett mejl eller lämna en kommentar!
Min framtida pojkvän
Okej, jag vet att jag har väldigt många framtida pojkvänner och pojkvänner i hemlighet, men det stoppar mig inte från att skaffa fler, haha. Men jag menar, kolla in den här underbara grabben! Han har både utseendet och rösten (personlighet kan jag dock inte säga någonting om, men den är säkert underbar) och gillar Pokémon tillräckligt mycket för att kunna alla låtar utantill och göra det riktigt bra. Heeelt klart värd att få vara i min hemliga pojkvän-klubb. Kärlek vid första ögonkastet. ♥
Lunchdejt
Kan vara något av det bästa jag läst på länge
Jag kan inte låta bli att garva ihjäl mig när jag läser sådana här notiser. Helt klart en av de bästa notiserna jag läst på länge.
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHA
It doesn't matter how slowly you go, as long as you keep going
Den här dagen började mindre bra men nu känns det bättre. Började dagen med att gå upp ur sängen försent, missa bussen och sen har huvudvärken varit jobbig så jag fick i princip ingenting gjort på Arcus. (Ni som inte vet vad Arcus är för något kan läsa det här inlägget). Men jag och min handledare har beslutat att jag ska hålla på med min ansökan som volontär till bl.a Spanien och lägga allt annat åt sidan så länge. Känns som att det är mer viktigt just nu då jag har en hel del att fixa innan sista ansökningsdag.
Träffade Tahiri en stund på stan förut och blev genast på bättre humör. Är så glad att jag har henne! Vi pratade bland annat om att kanske pierca oss i naveln till hösten, nice! Dock är det fjärde gången för mig och jag kan inte påstå att piercaren gillade det, hah. När jag kom hem från stan så kikade jag mejlen och blev riktigt glad och lättad när jag läste att jag får förlängt på Arcus, så jag ska in till Arbetsförmedlingen i morgon och skriva på papper. Yes! Var så sjukt orolig över vad som skulle hända med mig när jag egentligen skulle sluta på Arcus nästa vecka, men nu behöver jag inte oroa mig längre. Jag är så tacksam för att jag har en så bra arbetsförmedlare som lyssnar på mig och gör allt för att jag ska må bra! Nuuu ska jag käka melon och vindruvor framför The Mentalist som börjar alldeles strax. Så med andra ord blev det en ganska bra dag ändå!
Bilder från Pridefestivalen
Bättre sent än aldrig, huh? Jag hade egentligen tänkt visa ganska många bilder från Pridefestivalen och dela upp dem i olika inlägg då jag fotade väldigt mycket under festivalen. Men när jag gick igenom bilderna så hittar jag inte en endaste bild jag är nöjd med... Så jag vet inte riktigt om jag vågar visa fler bilder från Pride. Bilderna här ovan är jag också missnöjd med, men dessa bjuder jag på. I sådana här stunder känner jag att foto kanske inte är det jag bör hålla på med, att det inte riktigt är min grej...
Jag hatar den där känslan när man har fotat under en hel dag, är så taggad på att visa alla bilder man tagit och sen när man kommer hem och går igenom bilderna så är det ingen bild man är nöjd med...
Tips: Pictures for Cancer
Jag tänkte slänga in ett litet tips här på bloggen som jag tycker är en väldigt fin och viktig grej att dela med sig av! Den här tjejen heter Adelina och är 15 år. För snart två månader sedan startade hon projektet "Pictures for Cancer" som hon nu försöker utveckla och föra framåt. Budskapet är att hon fotar och pengarna som hon får in går direkt till Barncancerfonden genom en insamling hon har där. Man kan boka henne i Skåne och hon tar 250kr för en fotografering - och varenda krona går oavkortat till Barncancerfonden! Hon tjänar alltså inga pengar själv på det här projektet. Jag tycker det här är en jättefin idé som jag hoppas hon kommer långt på!
Så känner du för att du vill ha en liten fotografering och samtidigt skänka en slant till Barncancerfonden så tycker jag absolut att ni ska kontakta henne! Vill ni läsa lite mer om det här projektet så kan ni klicka HÄR eller mejla henne. Gilla gärna PfC's Facebooksida också.
Boka en fotografering, gilla Facebooksidan eller tipsa om det på bloggen.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
If only I knew what I know today
Jag kan fortfarande inte förstå att det blev som det blev, men idag vet jag att du hade fått nog.
Efter alla dessa år har jag funderat på vad som egentligen hände. Men idag vet jag.
Efter alla dessa år har jag funderat på vad som egentligen hände. Men idag vet jag.
Du ropade på hjälp under en lång tid, men ingen kunde se eller höra dig.
Det är 8 år sedan du lämnade oss tomhänta helt utan svar.
Men idag vet jag att du hade det som sista utväg.
Det är 8 år sedan du lämnade oss tomhänta helt utan svar.
Men idag vet jag att du hade det som sista utväg.
Sometimes you got to learn to smile through the pain
God kväll! Huvudvärken har inte varit på min sida idag, så jag har mest legat inne och tittat på film. Har känt mig så tung i kroppen idag, men tvingade mig iväg till godisfabriken förut och köpte massa godis. Tror aldrig jag någonsin har köpt såhär mycket godis till mig själv förut, haha. Priset brukar ligga på mellan 10-15kr när jag köper lösgodis. Lite pinsamt faktiskt.. heh. Det blir att titta på film och äta massa godis med Sis resten av kvällen. Hoppas på att min huvudvärk ger med sig lite så jag kan njuta en del av kvällen i alla fall.
Någon snäll själ som kan hjälpa mig??
Jag behöver hjälp! Jag vet inte alls vad jag har gjort för fel, men jag måste ha råkat ändra någonting!? Jag använder mig av GIMP, och ni som brukar använda PS, GIMP, Pixlr eller liknande kanske kan hjälpa mig? Det översta lagret är bilden och under det lagret är bakgrunden. När jag ska sudda ut bakgrunden i bilden så att den smälter ihop med själva bakgrunden (det rosa) så blir det vitt istället!? Varför blir det så? Hur ändrar jag det?
När man suddar ut på bilden så ska den ju smälta ihop med bakgrunden, men i detta fall gör det inte det. Jag vet inte vad jag har gjort med programmet för att det ska ha blivit så... Någon av mina underbara läsare som vet hur jag ska göra för att det ska bli rätt igen? Den personen som förklarar det bäst kommer att belönas med en länk!
Snälla, jag ber er, hjälp mig... Jag sitter helt fast och kan inte göra headers längre eller andra bilder som jag gör till bloggen...
UPDATE: Det var någon som kommenterade att det ser ut som alla bilder är i samma lager, så jag ville bara klargöra att alla bilder är i olika lager och att jag alltid har laddat upp dem som "nytt lager". Jag har alltid laddat upp alla bilder i "nytt lager" och det har alltid funkat att sudda bakgrunden så den smälter in, men inte nu...
UPDATE: PROBLEMET ÄR NU LÖST! TACK SÅ JÄTTEMYCKET ADELINA FÖR ATT DU TOG DIG TID ATT HJÄLPA MIG!
Grattis på den stora dagen!
Don't let your dreams just be dreams
Nu kör vi igen! Ber om ursäkt för att jag inte har visat er bilderna från Pridefestivalen än, jag har inte riktigt hunnit gå igenom alla. Som ni vet sökte jag mig som volontär till Spanien i våras, men blev inte antagen. Men nu är det dags att söka igen och min sändare berättade nu i veckan att ansökningarna ska skickas in snart. Så jag har fullt upp just nu med att leta efter fler organisationer att söka till och denna gången ska jag faktiskt även ansöka i andra länder också. För jag vet hur svårt det är att komma in i Spanien (och England) för att det är så många som söker. Så hamnar jag inte i Spanien så hoppas jag att jag hamnar i något annat land! Jag ska finslipa lite på det personliga brevet och mitt cv också, och denna gången hoppas jag verkligen att jag får åka. I så fall lämnar jag Sverige i december/januari någon gång. Så underbart!
Är det någon mer som ska åka på volontärresa eller vara au pair i något land? Vore intressant att få följa eran resa!
Har ni andra några drömmar som ni hoppas att ni kan uppfylla snart?
Har ni andra några drömmar som ni hoppas att ni kan uppfylla snart?
Tips: 2 bra serier
House är en amerikansk tv-serie från 2004. Huvudpersonen i serien är Dr. Gregory House (som spelas av Hugh Laurie) och han är läkaren du hatar att ha, men i efterhand älskar att du fick. Han är världens bästa läkare - men också a pain in the ass - som med sitt team tar an fall som ingen annan kan lösa och som han finner intressant. Kortfattad beskrivning av House: Han är en drogmissbrukare, han är olycklig och ensam, han skämtar bort allt, han bryter regler, är otrevlig mot andra och får oftast som han själv vill. I serien får vi se hur han löser sina fall, oftast utan kontakt med patienterna och på det mest oväntade sätt. Hans bästa vän - och enda vän - James Wilson står ut med det ena och det andra gång på gång, sådant som skulle få vem som helst att sluta umgås med en. House beskriver sig själv som "En legitimerad patolog, med dubbla specialområden inom infektionssjukdomar och nefrologi."
Något att tänka på: Det tar ett tag innan man kommer in i serien. Det är fristående avsnitt, men man får hela tiden följa med House med sina personliga problem. Ett tips är att titta på ett par avsnitt för att kunna se om du gillar serien eller inte.
The Mentalist är en amerikansk deckarserie från 2008. Serien kretar kring "mediumet" Patrick Jane som spelas av Simon Baker. Han är en frlians-konsult som arbetar för CBI med mordutredningar. Han är väldigt social, generös och en varm person, men uppvisar ofta tendenser på att vara känslolös, kall, cynisk och bitter. Han är känd för sin brist på disciplin. Han bryter regler och använder väldigt ofta tveksamma metoder som också är effektiva. Han har en talang att lösa kriminalgåtor genom knivskarp iakttagelseförmåga. Han hanvänder sina kunskaper inom hypnos, neurolingvistisk programmering och cold reading för att lösa brotten och få som han själv vill. Samtidigt som vi ser honom lösa mordutredningar en efter en med sin speciella förmåga, så får vi också följa med honom på hans resa till att fånga seriemördaren Red John som kallblodigt mördade hans fru och dotter.
Något att tänka på: Det kan ta ett tag innan man kommer in i serien. Den är fristående och det är nya fall i varje avsnitt. Men som jag tidigare nämnde så följer vi med på Janes resa till att hitta Red John som mördade hans familj, och därför kan det vara bra att ändå se avsnitten efter varandra för att komma in i det.
I know it's hard but I gotta do it, and it's killing me, cause there's never a right time to say goodbye
Bildbomb från Stockholm
Här ovan har ni några bilder från när jag och mina tjejer var i Stockholm i lördags. Vi hade en mysig dag i med riktigt fint väder. Vi hade tänkt strosa runt, kika i affärer, fika, äta god mat, fota fina platser och bara utforska staden lite. Men det blev inte riiiktigt som vi tänkt oss. Istället råkade vi hamna mitt i Pridefestivalen, så vi planerade att kika på det en stund och fota lite och sen röra oss vidare. Lättare sagt än gjort. Vi kom inte därifrån typ, haha! Alla gator och övergångsställen var avstängda och ingen av oss hittar någonstans i Stockholm så vi hade lite panik där ett tag. Men till slut hittade vi ett ställe där vi trängde oss förbi alla människor. Jag tror inte riktigt de uppskattade det. Sen skulle vi hitta ett ställe att äta på också, och det var inte heller det lättaste. Men vi fann ett ställe och åt god mat. Sen gick vi runt lite i affärer och fikade på Espresso House innan vi begav oss till tågstationen. Det blev en rörig dag med andra ord och inte alls som vi tänkt oss, men det var kul att spendera lite tid i huvudstaden!
Just nu håller jag på att gå igenom bilder från Pridefestivalen. Har huuur många bilder som helst. Typiskt mig att ta så sjuukt många bilder som jag sen får sitta i timmar och gå igenom. Haha! Jag kan ju inte klaga på att jag inte har något att göra i alla fall. Ska lägga upp ett enskilt inlägg sen med bilder från Pridefestivalen. Så håll utkik!
"It's tuesday... I like you"
Jag minns den där vinternatten som om det hände nyss. Jag minns hur bestämd du var och vad du sa till mig, och hur betydelsefullt det egentligen var utan att jag tänkte på det. För mig var det bara en jobbig plåga som du envisades med. Du hade för första gången tittat på ett avsnitt av House, och du sa att du gillade den. Det var en liten sak som fastnade i ditt huvud. Du gjorde det till din verklighet. Du bestämde dig för att det var så du skulle få mig. Varje tisdag berättade du hur underbar jag var och hur mycket jag betydde för dig. Du sa de tre små orden som om du menade det. Varje tisdag påminde du mig om vad jag helst ville fly från.
Jag berättade det aldrig då, men hur jobbigt det än var att läsa allt du skrev och hur ont det än gjorde så kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden för mig själv för ett kort ögonblick. Det som fick mig att le var inte för det du sa, utan historien bakom. Du hade tittat på House för att kunna förstå mig. Du gjorde det för att du kom ihåg att det var min favoritserie, att det är min favoritsere.
Jag kan inte förneka att jag tänker på det ibland. Jag tänker mycket på vad det var som egentligen hände. Hur mycket jag än ville glömma så hann tiden och livet ifatt mig. Det återkommer till mig. Du kämpade ett bra tag genom att försöka få mig svara på dina texter med mer än ett "okej.." Jag kan inte säga att jag gillade det för stunden, men jag saknade det när det inte längre kom automatiskt. Det blev en sorts förändring. Och förändringar har jag aldrig hanterat på ett bra sätt.
För att vara ärlig så var du värd mycket bättre än vad jag kunde ge dig.
Du såg det inte då men jag vet att du gör det nu.
Jag var inte värd dig.
Don't fall asleep; or you will die
Jag är rädd. Livrädd för att vara mer exakt. Nätterna som alltid varit det trygga för mig har nu blivit min värsta mardröm - igen. De blir bara värre och värre. Fast denna gången är det lite annorlunda. Det händer samma saker och känslorna är de samma, fast det är någonting som inte är som annars. Jag har svårt att sätta ord på det. Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Varje kväll förbereder jag mig på att jag kommer att dö under natten. För det känns så - att jag kommer att dö. På riktigt.
Men nu är jag inte lika trygg längre. Jag är räddare än någonsin. Den där känslan av att sitta fast i ett hårt grepp runt halsen och i panik försöka få luft och kunna skrika på hjälp. Den där känslan när inget ljud kommer fram och man sakta men säkert försvinner i det djupa och mörka hålet. Den där känslan av att någon håller ditt huvud under vatten och du med all din kraft försöker komma loss och få en nypa luft. Varje natt är det samma sak. Jag vågar inte längre sova ensam. Mamma får ofta ligga bredvid mig och hålla om mig hårt. Jag skakar, gråter, hyperventilerar och har extrem panik Jag vågar inte somna. Så fort jag sluter mina ögon så börjas allting om på nytt. I verkligheten kan det röra sig om 20min, men under den tiden jag upplever det här så går sekunderna oerhört långsamt och det känns som flera timmar. Jag är räddare än någonsin.
Jag vet inte vart jag ska vända mig. Vem jag kan prata med. Jag känner mig vilse. Ensam. Övergiven. Tänk dig att varje natt förbereda dig för att dö. Jag vet aldrig om jag överlever natten - för det är precis så det känns. Det känns som att varje andetag kan vara mitt sista. Jag upplevde det här förut, men för någon månad sen kom allt tillbaka, och jag vet inte varför. Jag tar inte den medicinen som orsakde mina hallucinationer. Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag är inte trygg någonstans och jag vill bara försvinna härifrån. Men om det känns som att jag kommer dö och allt jag vill är att komma härifrån, varför är jag då livrädd? Jag vet inte hur länge till jag klarar det här. Jag sover max 1-2 timmar per natt. Ibland någon timme mer och ibland inte ens en timme. Jag är så rädd för att sluta mina ögon.
Det här är inga mardrömmar. Det är något mycket större. Mardrömmar har aldrig skrämt mig. Jag står öga mot öga med döden varje natt. Det är så det känns i alla fall. Jag kan inte släppa känslan där handen håller hårt om min hals och trycker med all sin kraft. Eller hur handen trycker ner mitt huvud långt under vattnet och bara väntar på att jag ska sluta kämpa för luft. Eller när jag försöker skrika för mitt liv men inte ett ljud kommer fram. Jag känner mig så maktlös...
#storyofmylife
Fyra åskoväder på en dag och mer ska det bli
Såhär ser det ut just nu där jag bor.
JÄVLAR VAD DET HAR ÅSKAT IDAG! Shit alltså, jag vaknade tidigt i morse av att det dundrade som bara den utanför mitt fönster. Men självklart blev jag samtidigt glad, för det finns nästan inget mysigare än åska. Tror nog inte jag delar den uppfattningen med så många, haha. När det första åskovädret drog vidare så tog det någon timme innan nästa åskoväder drog in över Karlstad. Det varade någon timme och sen drog det vidare igen. Sen efter några timmar så kom det ytterligare ett oväder, och det dundrade som fan. Trodde på riktigt att åskan slog ner utanför fönstret, men det gjorde det inte. Gick ut på altanen för att titta på det fina skådespelet. Sen försvann det igen och efter en kvart kom nästa oväder. Så hittills har vi haft fyra riktigt kraftiga åskoväder och skyfall som skapat översvämningar. Och som det ser ut nu så kommer det komma in ytterligare en eller två åskoväder innan denna dagen är slut. Och så ska det tydligen åska i natt och i morgon också. Ska det åska så ska det göra det ordentligt!
Även om jag älskar åska så är det rätt jobbigt när jag inte kan ha laddaren till datorn i uttaget. Jag vågar inte riktigt riskera det. Och alla mina serier är på datorn. Men jag passar på att ladda datorn mellan de olika omgångarna som åskan är här. Bara sällskap som fattas, och massa godis och dricka, då hade det nästan varit helt perfekt! Synd bara att Sis inte har något busskort. Hon kan alltså inte komma. Så jag får nog vara i min ensamhet ändå...
Jag kommer att berätta om Stockholmsresan i morgon istället om vädret har lugnat ner sig.
Jag kommer att berätta om Stockholmsresan i morgon istället om vädret har lugnat ner sig.
I'm alive!
Ååh, känslan av att överleva efter att ha trotsat sin största fobi. Jag lever!!! Efter hur min kropp kändes när jag satt på tåget så trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Men det gjorde jag. Go Babustyle! Jag har haft en bra dag i Stockholm med mina tjejer. Men det blev långt ifrån vad vi hade tänkt oss. Vad vi nu hade förväntat oss. Berättar mer om det i morgon! Nu sitter jag barnvakt några timmar framöver, så tänker ha lite egentid och titta på Pokémon. Bra lördagskväll!
Är det förresten någon av mina läsare som vet hur jag ändrar texten så att den skrivs från vänster istället för centrerat när man mobilbloggar från android? Fixade ju så att bilderna blir större, men såg nu att inlägget under blev centrerat och det ser skitfult ut. Någon som vet hur jag fixar det? Vore supersnällt!
@ Edelweiss cafe Bristo
Mot Stockholm
God morgon! Nu är jag och mina tjejer redo att åka till Stockholm.Vi sitter och väntar på att tåget ska komma in. Som många av er vet har jag en extrem fobi för att åka tåg, så min kropp mår inte så bra nu. Men jag är med ju med Iggy och Sis, så förhoppningsvis överlever jag tågresan och kan njuta av dagen i Stockholm. Om någon av mina läsare skulle se mig där så får ni gärna komma fram och hälsa! :)Sjukt besviken...
Ja, jag vet att det är olika sorters ljus på bilderna, men ni ser ju skillnaden ändå...
Igår när jag precis hade gjort de rosa slingorna så var jag skitnöjd över resultatet och var glad att jag äntligen hade fått mina rosa slingor igen. Men efter att jag hade duschat ikväll så fick jag se att det knappt var några rosa slingor kvar. Vissa slingor syns tydligt, medan andra helt har försvunnit. Efter en tvätt. EN TVÄTT!? Enligt förpackningen så är färgen halvt permanent och den håller upp till 20 tvättar. Är riktigt jävla besviken på den här hårfärgen. Igår såg jag ut som jag hade rosa hår med blonda slingor (ungefär), numera ser jag ut som att jag har försökt färgat hela håret rosa men missat på många ställen. Det ser helt missfärgat ut... Och slingorna jag har på sidan syns knappt och det ser jättekonstigt ut, att vissa slingor syns jättetydligt och andra syns inte alls...
Är det någon som läser min blogg som vet vad jag kan göra för att det ska se bra ut igen? Eller är det någon som vet någon bra sida man kan skicka efter bra rosa hårfärg som är permanent?
I've learned that you can keep going, long after you think you can't
God morgon! Vaknade med extremt ont i huvudet och kroppen idag. Vet inte om det beror på att det är åska i luften, men jag hoppas att det blir bättre under dagen. Är riktigt less på den här sortens huvudvärk. Ni vet, sån där som ilar och borrar sig in på en och samma punkt i huvudet. Jag har i alla fall tagit min medicin så jag hoppas att det hjälper. Om en stund kommer Linnéa och hämtar upp mig, vi ska åka till Bergvik och kolla läget. Jag har mycket att fixa idag, men känner att jag behöver komma ut en stund innan jag tar tag i allting. För i morgon åker jag nämligen till Stockholm med mina tjejer. Ska bli sjukt nice! Har jag förresten några läsare som bor eller befinner sig i Stockholm?
Just ja, jag har fixat så att alla bilder i bloggen blir lika stora nu! Förut så kunde ju bara bilderna bli 600px breda när jag mobilbloggade (har android mobil) och det var så sjukt störande att alla bilder var olika stora, såg jättedumt ut. Men nu har jag i alla fall fixat så att alla bilder - oavsett om jag mobilbloggar eller inte - kommer att vara lika stora. Bra va?
