I'm hiding what I'm feeling but I'm tired of holding it inside my head
Idag är det exakt 4 år sen...
Idag är det exakt 4 år sedan du lämnade mig. Det är fortfarande helt obegripligt. Det skulle ju vara vi för alltid. Du och jag. Genom allt. Men jag är så stolt över dig. Du kämpade in i det sista. Du gjorde allt för att orka med, fastän krafterna var borta. Sen orkade du inte mer. Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit. Jag ville inte släppa dig. Du var mitt allt. Men jag kunde inte vara så självisk och låta dig lida oerhört mycket bara för att jag skulle få ha dig i mitt liv. 4 år sen har gått och du betyder allt för mig fortfarande. Ingenting är sig likt utan dig.
Jag hoppas du har det bra där uppe. Du förtjänar så mycket bättre än vad du fick gå igenom i slutet. Jag hoppas all smärta försvann. Jag hoppas du är lycklig, att du tittar ner på mig. Jag älskar dig! ♥
Real friends are always going to be there by your side, even at times when you tell them to leave
Jag vet inte varför, men jag gillar de här två bilderna. Den här personen är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon kom in i mitt liv för 12 år sen ungefär och har stått vid min sida sen dess. Vi har haft våra ups-and-downs, precis som alla andra, men vi har alltid funnits där för varandra i vått och torrt. Hon förstår mig, hon har tålamod, hon får mig skratta när jag mest av allt bara vill sitta i ett hörn och gråta. Man har aldrig tråkigt med henne. Hon är också en av de starkaste personer jag någonsin träffat. Hon har haft så många motgångar men kämpat hårt för att få allt att fungera och jag är så otroligt stolt över henne. Jag är så glad att just hon finns i mitt liv.
Jag älskar dig, glöm aldrig det. Du är bra precis som du är och jag skulle inte vilja ändra något på dig. Du är en fantastisk människa, även om du själv inte kan se det. ♥
Att vänta på rätt ögonblick (repost)
Jag förstår inte varför alla ska ha så bråttom med allting. Ta till exempel oskulden, idag är det 11-åringar som har sex. Jag säger inte att det är fel, inte heller att det är rätt. Men i den åldern vet man ingenting, man ska fokusera på annat. När jag var 11 år så hade jag knappt någon aning om vad sex var och jag hade aldrig varit kär. Men idag verkar det som att sex är något man måste ha, att man måste bli av med oskulden för att passa in. Hur sjukt är inte det!?
Oskulden är egentligen ingenting, det betyder bara att man är ren. Förr fick man inte ha sex om man inte var gift, idag har man sex med främmande personer, med i princip vem som helst. Jag tror att det handlar mycket om grupptryck och om att "passa in". Jag har svårt att faktiskt acceptera att världen är på väg åt det här hållet. Jag förstår inte varför ens värdighet ska behövas tas ifrån en för att man ska passa in. Om man tänker efter så är det ju faktiskt tvång till sex egentligen, vilket är olagligt. Men ingen ser det på det sättet.
För mig är sex någonting som har med kärlek att göra. Jag personligen skulle aldrig ha sex med någon jag inte är kär i och har ett förhållande med. Sen finns det personer som anser att sex inte hör ihop med kärlek, och det respekterar jag. Jag säger inte att det är fel. Det jag vill få fram är att alla har så bråttom med allting. 11-åringar som har sex, 12-åringar som blir gravida. Enligt mig så är det enormt oansvarigt och egoistiskt. Nu finns det en lag som säger att man inte får ha sex under 15 år, men det är bara killar som straffas, därför tycker jag det är sjukt egoistiskt av dessa personer. Skola och utbildning betyder ingenting. De har ingen aning om vad verkligheten erbjuder. Här serveras ingenting, man måste nästan alltid ha en utbildning för att få ett jobb. Hur ska en 12-åring kunna försörja ett barn? Ingen utbildning, inget jobb, ingen inkomst. Det är egoistiskt och oansvarigt.
Jag var 15 när jag förlorade min oskuld, nästan 16. För mig är inte sex någonting viktigt, men oskulden var. Att bli av med oskulden eller att ha sex, är att ge makten över din kropp till någon annan. Idag ångrar jag att jag inte hade väntat längre. Missförstå mig inte, jag var kär och hade ett förhållande, men det var inte med rätt person. Det inser jag nu.
Kalla mig old school om ni vill, men jag är en person som egentligen bara vill ha sex med en person, förlova mig en gång, gifta mig en gång, flytta ihop en gång och låta mina barn ha samma pappa. Jag har inte bråttom, när tiden är inne så händer det. Jag förlovade mig med en kille efter bara 4 månader. Jag gjorde det för att jag älskade honom och för att jag trodde att han älskade mig. Jag trodde verkligen på det förhållandet. Hade jag inte gjort det så hade jag aldrig förlovat mig. Men han visade sig inte allt vara samma person som jag blev kär i, som jag förlovade mig med. Han blev kall. En helt annan person. Det var ett misstag att förlova mig med honom. Det borde aldrig ha hänt. Jag borde inte ha varit så blind. Jag blev lurad, kränkt och trampad på. Jag ångrar inte att jag blev tillsammans med honom, för vi hade bra stunder också. Men jag ångrar att jag förlovade mig. Jag ville bara förlova mig en gång och nu är den gången borta.
Det jag vill säga är att ni som fortfarande är oskuld, ni som inte haft pojkvän/flickvän, ni som inte varit gravida, förlovade osv, att ni inte ska ha bråttom. Vänta tills ni är redo. På riktigt. Inte när ni tror att ni vill. Gör inte ett misstag som ni sen kommer att ångra. Just nu kanske det inte är en big deal för er, men efteråt när ni blickar tillbaka så kommer ni känna det jag känner nu. Gör något bra av det, njut av stunden.
Lets talk about alcohol
Det här med alkohol alltså.. Jag har aldrig förstått mig på grejen med det. Fine, att kanske ta en cider eller en öl ibland, men att dricka och festa varje helg? I torsdags var det ju Valborg och det är tydligen en anledning till att dricka. Jag förstår inte. Jag har alltid haft lätt för att gå min egen väg, jag har alltid skitit i grupptryck, så jag kan inte riktigt förstå hur man inte kan stå emot när det gäller alkohol/droger eller liknande.
Jag har aldrig festat. Jag har aldrig varit full. Jag dricker kanske max 2-3 cider om året, och det är som mest. Jag har varit på krogen några gånger, men ytterst sällan. Jag dricker cider för att det är gott, inte för att bli full eller bara för att få alkohol. Jag gillar mest alkoholfria cider. I princip varenda blogg jag kommer in på på typ helger så står det något om att festa och dricka. Vad är poängen? Kan man inte ha roligt utan att dricka?
Missförstå mig inte, jag har inget emot personer som dricker, om de dricker med måtta. Varför skulle man vilja supa dig full och sen må skitdåligt dagen efter och inte minnas ett skit? Och ni som är under 18, som inte ens får dricka, varför gör ni det? För att andra gör det? För att ni känner er utanför och inte passar in? För att göra tvärtemot vad föräldrarna säger? Vad ni än har för anledning, så hoppas jag ni tänker efter.
Och ni som köper ut till minderåriga, vad vinner ni på det? Varför hjälper ni unga personer att få smak för alkohol? Som jag sa tidigare, jag försöker bara förstå hur ni tänker och vart ni vill komma med det.
Det är inte coolt att dricka alkohol. Det är inte coolt att festa. Det är inte coolt att vara ute till sent på natten. Det är inte coolt att köpa ut till minderåriga. Det är inte coolt att röka. Det är inte coolt att ta droger. Det är inte coolt att vara kriminell.
Vet ni vad som är coolt? Att stå emot allt detta hur mycket andra än vill få er över gränsen.
Idag är det din dag...
It's been a long day without you, my friend. And I'll tell you all about it when I see you again.
We've come a long way from where we began, I'll tell you all about it when I see you again
We've come a long way from where we began, I'll tell you all about it when I see you again
Älskade du... Idag är det din dag. Idag skulle du ha fyllt 14 år. Min allra bästaste vän. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Det har gått nästan 4 år och jag saknar dig lika mycket nu som då. Det gör ont i mig att veta att du aldrig kommer tillbaka. 4 år har gått och jag kan fortfarande inte förstå det. Men idag är det din, och bara din dag. Grattis på födelsedagen älskade du och hoppas du har en bra födelsedag där uppe i himlen. ♥
-
She still has trust issues
Jag är en mästare på att stöta bort personer som bryr sig om mig. Anledningen är rätt simpel; att folk bryr sig om mig skrämmer mig. Jag vill hellre att folk ska ogilla mig än bry sig. För er kanske det låter hur konstigt som helst och till och med dumt, själviskt och ogenomtänkt, men för mig är det bara så och jag har inget emot det. Låter jag personer bry sig så ger jag dem även makten att förstöra mig och krossa mig - och det kan jag inte tillåta.
Det finns många anledningar till varför jag vill vara ensam och detta är en av dem. Det finns också anledningar till detta beteende. Jag har så många gånger låtit personer bry sig om mig och det har nästan alltid slutat med att jag fallit till botten handlöst. Jag vill inte ge någon makten att hjälpa mig upp, för de kan när som helst välja att släppa taget om mig och då faller jag igen. Det är lika bra att klara sig själv från början. Detta betyder inte att jag inte tar hjälp av folk, jag går ju t.ex. hos en arbetspsykolog för att få hjälp, men för mig är det en skillnad. Vissa människor utnyttjar det inte, utan de vill hjälpa och bryr sig om för en god sak, för att de vill vara snälla eller hjälpa en medmänniska, och det är där min arbetspsykolog kommer in. Men det finns personer där ute som tar varje chans de får för att sänka en, och känslor är min svaghet.
Jag har inte lätt för att bli kär eller ens gilla personer. Men när jag gör det så gör jag det helhjärtat och det är då jag är som svagast, det är då de slår till. De kämpar för att få min tillit, för att komma nära inpå - för att sedan bara släppa mig. De tar i med all kraft de har och trycker mig under ytan. Samma visa varje gång. Om jag är speciell för någon eller om någon gillar mig så måste den hitta ett sätt att visa det på, visa att den är värd att finnas i mitt liv, för jag är mer osäker nu än någonsin. Jag är så otroligt rädd för att bli sårad och lämnad.
Många av er där ute anser att jag har fel i mitt tankesätt, att jag ska vara tacksam för att det finns personer som bryr sig om mig. Ni får gärna tycka det, men uttryck er inte förrän ni har gått i mina skor och sett vad jag gått igenom. När ni gjort det så vet ni varför jag står fast vid det här.
Jag har gått igenom mycket ensam.
Ensam är starkast.
Tankar om livet
Jag tänker på det rätt ofta, men jag kan aldrig komma på vad det var som hände eller när det hände. Inte heller hur det hände. Jag förändrades totalt. Från att vara framåt, glad och full av energi, till att vara tillbakadragen, irriterad och helt orklös. Kanske har det med min sjukdom att göra, kanske förändrades allt då. Det låter logiskt om man tänker efter. Smärta gör en både trött och irriterad och man drar sig undan för att inte påverka de andra. Det låter som om det skulle kunna vara det, eller hur? Eller i högstadiet, som var den allra värsta tiden i mitt liv av många skäl.
Men jag tror det sitter djupare än så. Djupare än sjukdomen, djupare än högstadiet.
Kanske var det när den där mystiska mannen förföljde mig i flera år. Han som kunde hämta mig från skolan och säga att han var min brors vän. Han som hotade mig. Han som förföljde mig så jag inte vågade gå någonstans själv. Han som bestämde sig för att fortsätta även när vi hade flyttat. Han som mina föräldrar anmälde men som aldrig åkte fast.
Eller var det när en av mina närmsta vänner tog livet av sig, endast 13 år gammal? Jag började skriva dikter, djupa dikter. Dikter om självmord, dikter om hat, sorg och livets alla hårda stunder. Jag försökte förstå vad hon kände, varför hon gjorde som hon gjorde. Var det då jag förändrades?
Jag vet inte. Jag vet inte när det hände eller vad som orsakade det.
Idag är jag totala motsatsen till hur jag var när jag var liten. Jag umgicks med alla, skrattade, var ute hela dagarna, hade lätt att få vänner, sa aldrig nej till någon, ville göra alla glada. Jag sprang runt hela Kronoparken när jag var 4 år gammal. Alla berättar hur skön jag var när jag var liten. De berättar historier om vad jag gjorde och berättar att jag alltid hade svar på tal. Jag var en person som inte gick att ogilla. Jag har sett bilder, sett videor på hur jag var. Men jag kan inte förstå att den lilla flickan är jag. Vad hände med henne? Jag ser inte mig själv i henne. Jag känner mig vilsen.
Idag är jag mycket för mig själv. Jag har svårt att få vänner, svårt att prata med folk och lita på andra. Jag har svårt att släppa in personer i mitt liv. Jag är rädd för att göra fel, rädd för att gå till affären själv. Jag är rädd för att såra och bli sårad. Jag är rädd för förändringar. Listan kan göras lång.
Det enda som inte har förändrats är att jag fortfarande kan vara brutalt ärlig, som andra kallar det. Men ofta tänker jag på den där lilla flickan. Jag skulle vilja vara henne igen. Hon utan gränser, hon med höga drömmar, hon med glimten i ögat. Hon som älskade att umgås med vänner och spela fotboll hela dagarna. Men allt händer av en anledning och jag tror på det. Så det finns en anledning till varför det blivit som det blivit, varför jag inte är samma person längre.
Jag tror inte på att folk förändras, man blir bara mer av den man egentligen är. Ingen förändras. Men ordet ”förändra” fick texten att hålla ihop, därför använde jag det ordet.
En dag kanske jag hittar tillbaka till den där lilla flickan. En dag kanske jag får vara glad och må bra igen.
"Dagarna går och ingenting förändras, men när man tittar tillbaka så ser man att allt är annorlunda"
-
I can't keep myself from falling
I just can't seem to help myself, I wear my heart for all to see. Maybe you're that someone else, another hopeless case like me.
Falling, falling, I can't keep myself from falling.
Falling, falling, I can't keep myself from falling.
I find it kind of funny, I find it kind of sad. The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I don't have enough middle fingers to let you know how I feel
Jag orkar inte det här. Jag är trött. Arg. Ledsen. Besviken. Frustrerad. Orolig. Allt på samma gång. Jag lovade mig själv att aldrig låta någon tvinga mig till saker jag känner att jag varken kan eller vill. Jag har inte valt att leva med det här. Om jag kunde så skulle jag vara frisk och leva ett normalt liv, kunna göra saker som är näst intill omöjligt just nu. Men de förstår inte. De behandlar mig som vem som helst. De tar mig inte på allvar. De tror att det här är något jag har valt, att jag har valt att ha svårt för vissa saker som är hur lätt som helst för andra. Jag har t.ex. svårt att gå till affären själv, åka tåg, åka buss utanför Karlstad, ta första steget/kontakten, träffa nya människor, vara i grupper.
Tar de hänsyn till det? Respekterar de det? Försöker de förstå det? Nej, självklart inte. Istället försöker de tvinga mig till saker jag inte klarar av. Precis som om det skulle få mig bättre. Fuck it.
Don't get too close, it's dark inside
I wanna hide the truth, I wanna shelter you. But with the beast inside, there's nowhere we can hide. When you feel my heart, look into my eyes. It's where my demons hide. Don't get too close, it's dark inside. It's where my demons hide.
I can't escape this now unless you show me how.
#Iamscrewedup
I get lost inside my mind
"There's a war inside my head. Sometimes I wish that I was dead, I'm broken. So I call this therapist, and she said 'Girl, you can't be fixed, just take this'. I'm tierd of trying to be normal. I'm always overthinking. I've been searching city streets, trying to find the missing piece. I'm driving myself crazy."
Give me reason but don't give me choice. 'Cause I'll just make the same mistake again
I wanna take this time to apologize for things that I've done
Allow me to take the blame. Everything I did, I did it all by myself, it was just me, myself and I. Couldn't believe the things I went through, because of all my wrong doings it was me, myself and I. Tryin' not to worry about a thing, but it's hard when I put it all on myself it was me, myself and I. All the trouble I got myself in, it was up to me, couldn't depend on no one but me, myself and I. 'Cause often times I feel like I'm all alone in this world and I don't have no one but me, myself and I.
En låt som beskriver oss människor väldigt bra
"Jag söker lite tröst, så jag talar ut. Jag köper fina bröst och jag talar ut. Jag känner mig så kränkt, så jag talar ut. Jag har inte riktigt tänkt men jag talar ut."
Jag tycker att den här låten är väldigt bra! Den här gamla låten har en mening, den beskriver hur vårat samhälle är uppbyggt. Oavsett vad det handlar om så måste vi alltid få bekräftelse och uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Vi dras till det. Vi följer mode, trender och tror på allt som sägs. Det spelar ingen roll vad det handlar om, vi måste alltid dela med oss om allt vi gjort eller läst någonstans genom bloggar, sociala medier, tidningar eller tv. Det är helt sjukt när man tänker efter hur långt det har gått.
Tycker ni att Mange Schmidt rätt i det han sjunger i låten?
You can try to save a life that don't wanna be saved
Everybody walks in different directions. Whole world's running to each his own. It's a place that justifies it all and nobody's ever wrong. I guess we got agreed to disagree even if we say it in the same song. You can try to change your life that don't wanna be true. If we all see eye to eye, whole world will be grey.
So let's keep running to each his own and we'll be alright.
Everybody want for success for whatever that is. The whole world's running for each his own. It's a place where the truth stays in line cause nobody ever lies, and we follow our heart into the night. You can try to save a life that don't wanna be saved. If we all see eye to eye the whole world would be grey.
So let's keep running to each his own and we'll be alright.
So let's keep running to each his own and we'll be alright.
