Q/A - Vad vi gör på hunddagiset
Några av hundarna på dagiset.
Nu kommer det efterlängtade inlägget om vad jag gör på min praktik. Jag ska vara ärlig och berätta att innan jag började praktisera på hunddagiset så hade jag ingen aning om vad det var eller vad man gjorde där. Jag har även fått frågor av er angående detta så nu tänkte jag svara på det. Jag är inne på min fjärde vecka nu och jag har helt glömt bort att berätta att jag har fått förlängd praktik! De är så nöjda med mig att jag fick vara kvar till sista maj istället för att sluta den första april. Yay!
Aight, tillbaka till vad inlägget egentligen handlar om - vad man gör på ett hunddagis. Nu vet inte jag om alla hunddagis gör precis så här, de har förmodligen andra scheman, men upplägget är nog det samma. Vi har 33 inskrivna hundar på hunddagiset och varje morgon mellan 7-9 så blir de lämnade där av deras ägare. Vissa dagar är det färre hundar vilket kan bero på sjukdom eller att de helt enkelt är lediga. Man ringer och sjukanmäler hunden om den är sjuk.
Klockan 9 tar vi ut valparna så att de får göra sina behov. Efter vi gjort det så kopplar vi första hundgänget för att gå på promenad. Om det är många hundar och fler som är där så blir det oftast två promenader och andra promenaden är självklart med det andra hundgänget. Men ibland blir det så att det är för få hundar för att gå två promenader och då blir det bara en. Eller att vi är för få personer som är där och många hundar, då låter vi några hundar vänta till efter lunch då det oftast kommer en till person dit då som tar dem på ut på en promenad.
Efter promenaderna så är det lunch och vila, både för oss och för hundarna. Hundarna är oftast väldigt trötta vid den tiden och därav vilan. Under vilan så får man göra vad man vill - sova, lyssna på musik, läsa en bok, mysa med hundarna. Ja, vad du vill i princip. Självklart städar vi också. Vid 13.30 tar vi ut hundarna en och en eller två och två för att de ska få göra sina behov. Om det är många hundar så kan det ta upp till 1 1/2 timme att göra detta. Men är det få hundar så går det självklart snabbare. Och vid 15-tiden slutar jag. Ibland tidigare beroende på hur mycket vi har att göra och hur många hundar som är där.
Här finns stora som små, gamla som unga. Några valpar är runt 10 månader gamla. Den äldsta hunden är 11 år tror jag. Och många olika raser har vi. Jag kommer säkert få frågan om hundarna går ihop, om de är vänner osv. Många av hundarna går ihop medan andra inte alls går ihop. Självklart tänker vi på det när vi går promenader så att vi inte sätter dem i samma grupp.
Är det något mer ni undrar över så är det bara att skicka iväg en kommentar så ska jag svara så gott jag kan!
Q/A - Min rosa hårfärg
Q: Hej! Jag älskar din blogg och ditt hår. Är det riktig färg du har och är det ditt riktiga hår eller har du löshår? :)
A: Hej! Tack så mycket, vad glad jag blir! Tack för din fråga!
Allt är mitt hår, jag har inget löshår. Mitt hår växer så sjukt snabbt så löshår behövs aldrig, haha. Jag hade rosa slingor förut och det trivdes jag bra i. Men slingorna försvann mer och mer efter varje tvätt, så till slut bestämde jag mig för att färga hela underhåret rosa istället. Den rosa färgen är semi-permanent och håller upp till 20 tvättar. Men ju starkare färg du har, ju längre sitter det i. Sen beror det helt på vad du har för hårtyp också. Jag använder mig av färgen UV Pink som är den starkaste av dem (tror jag?) och jag har lätt tvättat mer än 20 gånger men färgen sitter kvar. Däremot blir den till slut babyrosa och aprikos, så färgen försvinner inte men blir mer matt. Efter de första tvättarna så försvinner det väldigt mycket färg, men den går inte ur helt. Det är tredje gången jag färgat underhåret rosa nu i rad, så jag har lite olika nyanser just nu eftersom den gamla färgen aldrig gick ur. När jag har tröttnat på det rosa så lär jag nog ha jävligt svårt att få bort den, haha.
Jag gillar den här färgen. Första gången jag färgade den så hatade jag den för att det försvann så mycket färg. Så om du ska ha en rosa färg i håret, ta en nyans mörkare än du tänkt dig. För som jag skrev tidigare så försvinner väldigt mycket färg de första tvättarna. Ni kan köpa färgen HÄR och det finns även massor av andra färger.
Hoppas du fick svaret du ville ha, och har du eller ni andra några fler frågor så är det bara att skicka iväg en kommentar!
Q/A - Hur jag kom på mitt bloggnamn
Q: Hur kom du på ditt bloggnamn?
A: Jag har fått den här frågan väldigt många gånger och jag har berättat det förut. Men eftersom nya läsare och besökare har hittat hit så tänkte jag att jag gör ett inlägg om det.
Det är ingenting märkvärdig egentligen. Babu är ett gammalt smeknamn jag fick av en vän när jag var liten. Och sen utvecklades det till Babustyle då vissa ansåg att jag hade en speciell stil som "behövde ett namn". Och när jag började använda internet så valde jag att använda babustyle som alias då jag - på grund av personliga saker - inte vågade ha mitt riktiga namn. Med tiden så kände folk igen mig som just Babustyle och det var inte många på internet som visste vem jag egentligen var. Så för att inte förvirra andra så mycket valde jag helt enkelt att använda mig av Babustyle istället för mitt rikiga namn på internet. Till och med på Facebook använder jag mitt alias där jag heter Liil Babustyle.
Mitt riktiga namn är Therese, och in real life kallas jag för Therese eller något annat som liknar mitt namn. Det är ingen utanför internet som kallar mig för Babustyle. Det finns fortfarande personer där ute som inte riktigt har förstått än att jag och Babustyle är samma person, haha. Lite småroligt är det ändå. Men en liten sammanfattning: På internet - Babustyle. In real life - Therese.
Q/A - Varför är det viktigt att visa att man är sjuk?
I samband med inlägget jag gjorde om att jag har skapat en ny kategori om hur det är att leva med en kronisk sjukdom, så fick jag en fråga ifrån en tjej som jag tycker är viktigt att ta upp. Jag vet att det finns fler där ute som undrar precis samma sak, och det är svårt att förstå om man själv inte har en kronisk sjukdom. Så därför skriver jag ett inlägg om det.
Q: Varför måste man övertyga andra om att man är sjuk? Varför är det så viktigt att allt och alla ska veta om det?
A: Jag förstår fullständigt varför du undrar det, för jag undrade precis samma sak innan jag fick min sjukdom. Och jag ska försöka förklara så bra som möjligt på din fråga.
Det är en viktig del i det hela att berätta för andra att man är sjuk. Dels för att det underlättar när man är med andra och dels för att alla inte får den hjälp man behöver. Dolda sjukdomar som inte syns på kroppen är väldigt svåra att upptäcka, men det är väldigt bra om det uppmärksammas. Ett exmpel som är väldigt vanligt: Du har idrott med din klass och ni ska ha en jobbig fysisk aktivitet. Din kompis har brutit benet och kan inte delta på grund av det. Du själv har väldigt ont i magen och känner inte heller att du orkar vara med. Ni båda berättar för idrottsläraren och den personen förstår att din kompis inte kan vara med, för det syns att den personen har ont. Du däremot måste vara med för att läraren påstår att du bara säger att du har ont för att du inte vill vara med på lektionen.
Det där exemplet är en vardag för oss med en kronisk sjukdom. För kroniska sjukdomar är svåra att upptäcka. Du kan inte se om en person har ont i huvudet, ont i halsen, ont i magen etc, men du kan direkt se om personen har ont i benet för då kanske den haltar sig fram. Vi som har en kronisk sjukdom måste varje dag kämpa för att få andra att se att vi faktiskt är sjuka och att vi inte klarar av att göra det andra friska personer klarar. Eftersom sjukdomen inte syns utanpå får vi ofta höra att vi fejkar det, att vi söker uppmärksamhet eller att vi helt enkelt överdriver.
Jag som har Kronisk Daglig Huvudvärk kan inte anstränga mig för mycket - jag kan inte ens springa till bussen. Jag kan inte sitta vid en datorskärm under flera timmar och jag kan heller inte göra något som kräver mycket koncentration. Och det måste jag berätta för andra för att de ska förstå att jag inte klarar av det. Min mamma har sjukdomen fibromyalgi som också är kronisk och en dold sjukdom som inte syns utanpå. Hennes sjukdom gör att hon har ont i muskler och leder hela tiden. Ena dagen kan det vara i armarna och andra dagen i benen. Hennes smärta förflyttar sig från punkt till punkt. Hon kan inte gå på stan en hel dag, hon kan inte städa hela lägenheten eller hitta på utflykter eftersom hon aldrig vet exakt vart hon kommer ha ont den dagen.
Både jag och min mamma har haft många olika läkare och alla har sagt likadant: "Du bara överdriver" eller "du söker bara uppmärksamhet". Och det sorligaste i allt är att varenda en tänker så om de inte vet om att någon har en sjukdom och inte klarar av vissa saker. Mamma fick höra att hon fejkade allting för att hon ena dagen hade ont i armen och andra dagen i benet. Läkaren sa till henne att hon bara inte ville jobba. Men den läkaren visste inte vad fibromyalgi var för något.
Jag upplevde samma sak. För min diagnos tog det 5 år för läkaren att komma på. Jag kan ha 8 olika sorters huvudvärk som jag upplever olika, men det är så svårt att beskriva för en annan person hur smärtan känns. Alla tester som de tog på mig visade att ingenting var fel på mig. Så i 5 år fick jag höra att jag bara ville ha uppmärksamhet och att jag var helt frisk, när jag egentligen hade en sjukdom. Hade de ansträngt sig och verkligen försökt lyssna på mig så hade den kanske aldrig blivit kronisk.
Med allt det här vill jag säga att det är jätteviktigt att kroniska (eller inte kroniska) sjukdomar uppmärksammas, särskilt de som inte syns utanpå kroppen utan bara känns. För om ingen lyssnar på oss så kan vi aldrig må bra. Vi kanske inte får ut den medicin som kan hjälpa oss, vi kanske inte får ett jobb som vi klarar av. Vi lever i skuggan av alla andra och det är fel. Vi behöver mer plats i samhället. Tyvärr är det väldigt många som inte vågar fråga om hjälp eftersom svaret oftast blir "ingenting är fel på dig" och det allra värsta är när någon säger "Du har ju bara lite ont där, gå hem och ta en tablett och lägg dig och vila så mår du bättre".
Det här är anledningen till varför jag skaffade denna kategori och skriver öppet om mitt liv med en kronisk dold sjukdom. Jag har i många år levt i skuggan och har fått tagit emot skit från både unga och vuxna, lärare och elever, psykologer och läkare. Men det är slut med det nu. Jag tänker kämpa för att inte fler ska behöva gå igenom samma sak.
Q/A - Varför min blogg ser annorlunda ut i mobilen
Såhär ser min blogg ut när man kollar genom mobilen.
Q: Varför ser din blogg annorlunda ut i mobilen?
A: Först och främst vill jag säga att jag vet att det är många "babustyle svarar"-inlägg nu, men eftersom det här är frågor som jag har fått förut så tycker jag det är enklare att göra ett inlägg om det. Ni får helt enkelt stå ut med mina Q/A-inlägg, haha.
A: Först och främst vill jag säga att jag vet att det är många "babustyle svarar"-inlägg nu, men eftersom det här är frågor som jag har fått förut så tycker jag det är enklare att göra ett inlägg om det. Ni får helt enkelt stå ut med mina Q/A-inlägg, haha.
Nu till frågan: Jag är en person som gillar när det är simpelt och enkelt, särskilt när det kommer till bloggar och hemsidor. Jag gillar inte när det är för rörigt helt enkelt. Så därför har jag gjort min blogg mobilanpassad för att det ska vara så enkelt som möjligt att läsa min blogg genom mobilen, istället för att man måste zooma in och ut och hålla på. Så där har ni svaret: Min blogg är mobilanpassad.
Vill du också ha din blogg mobilanpassad? Såhär gör du:
Gå till Inställningar -> Mobilt. Där kan du välja vad du vill ha för header på bloggen när man kollar genom mobilen (om du vill ha en alltså), vilket typsnitt du vill ha på dina rubriker och inlägg, vilken färg på du vill ha på texten och hur stor texten ska vara. Jag rekommenderar alla att använda sig av det här då jag personligen tycker det ser mer proffsigt ut och dessutom är lätt att hantera. Det är mycket enklare att läsa inläggen och kommentera inläggen.
Gå till Inställningar -> Mobilt. Där kan du välja vad du vill ha för header på bloggen när man kollar genom mobilen (om du vill ha en alltså), vilket typsnitt du vill ha på dina rubriker och inlägg, vilken färg på du vill ha på texten och hur stor texten ska vara. Jag rekommenderar alla att använda sig av det här då jag personligen tycker det ser mer proffsigt ut och dessutom är lätt att hantera. Det är mycket enklare att läsa inläggen och kommentera inläggen.
Q/A - Vad Kronisk Daglig Huvudvärk innebär
I det här inlägget kommer jag att besvara frågor som hör till min sjukdom. Det här är de vanligaste frågorna och eftersom många inte vet vad Kronisk Daglig Huvudvärk egentligen är, så tänkte jag försöka svara så tydligt jag kan. Är det någonting annat ni undrar om min sjukdom eller inte riktigt förstått svaret på en fråga, så får ni gärna kommentera det här inlägget.
Q: Vad är Kronisk huvudvärk?
A: Kronisk huvudvärk betyder att man har en huvudvärk som inte går att bota. Det finns många andra kroniska sjukdomar också, som går ut på samma sak - man har ont hela tiden och det finns i princip ingenting som hjälper. Det är ytterst få som faktiskt har blivit friska efter att ha levt med en kronisk sjukdom. För att ens huvudvärk ska räknas som kronisk ska man ha haft den väldigt ofta under en längre tid. Har du t.ex. ont i huvudet fyra gånger på en vecka så är det inte kronisk (många som tror att det är det), men har du däremot ont väldigt ofta under flera månader så kan den börja räknas som kronisk, beroende på vilken sorts huvudvärk man har. Med andra ord så behöver den inte vara kronisk, men den kan vara.
Q: Hur länge har du haft din huvudvärk och hur fick du den?
A: Det är en lång historia. Men jag ska försöka göra den kort. Egentligen vet ingen varför jag fick den eller hur jag fick den. De vet bara vad den beror på, alltså vad det är som triggar igång huvudvärken. De har haft många teorier genom åren, allt från migrän, synfel och p-piller. Jag var 13 år när jag fick de första symtomen som då var kraftiga migränanfall 5-6 gånger i veckan under ett helt år. Innan dess hade jag nästan aldrig ens haft huvudvärk. I samband med att jag fick mina anfall började jag med p-piller, och därför så trodde dem att det var biverkningar från det. Men efter många tester och undersökningar har det visat att p-pillerna inte orsakade min huvudvärk, utan att det bara var ett sammanträffande helt enkelt. Jag har och har haft många olika sorters huvudvärk, och alla dessa ingår under namnet Kronisk Daglig Huvudvärk.
A: Det är en lång historia. Men jag ska försöka göra den kort. Egentligen vet ingen varför jag fick den eller hur jag fick den. De vet bara vad den beror på, alltså vad det är som triggar igång huvudvärken. De har haft många teorier genom åren, allt från migrän, synfel och p-piller. Jag var 13 år när jag fick de första symtomen som då var kraftiga migränanfall 5-6 gånger i veckan under ett helt år. Innan dess hade jag nästan aldrig ens haft huvudvärk. I samband med att jag fick mina anfall började jag med p-piller, och därför så trodde dem att det var biverkningar från det. Men efter många tester och undersökningar har det visat att p-pillerna inte orsakade min huvudvärk, utan att det bara var ett sammanträffande helt enkelt. Jag har och har haft många olika sorters huvudvärk, och alla dessa ingår under namnet Kronisk Daglig Huvudvärk.
Numera vet vi att stress är en stor faktor i det hela, och att oro och ångest också hör ihop. Vi vet att vissa saker förvärrar huvudvärken och vissa saker lindrar den. Vi vet att mitt missbruk gjorde allting värre, utan att jag själv visste om det. Idag har jag varit "drogfri" i över två år och inte överdoserat mer än bara någon gång under dessa två år. När jag missbrukade kunde jag ta ett helt paket om dagen med starka huvudvärkstabletter.
Under första året så var mitt liv kaos. Skolan var stressig och jag hade stor press på mig. Idag vet vi att det är en del till varför jag fick min sjukdom, men inte varför den har stannat. Första året fick jag som sagt migränanfall flera gånger i veckan. Inga vanliga migränafall, utan väldigt kraftiga. Jag kunde inte se. Inte sitta. Inte ligga. Inte äta. Inte dricka. Inte ta tabletter. Jag kunde bara ligga i ett mörkt rum med fönstret uppe, trots att det var -25 grader ute. Efter ett år så försvann anfallen till en viss del. Jag började ha dem allt mer sällan. Ibland kunde det ta flera veckor, ibland flera månader innan jag fick ett anfall. Och det var då när migränmedicinen slutade fungera som de visste att det inte bara var migrän jag hade.
Q: Hur vet du vad det är för huvudvärk du har?
A: Det är en klurig fråga. Jag kan berätta med en gång vad jag har, men det är svårt att förklara. Efter alla dessa år så märker jag skillnad på de olika huvudvärkerna. Jag vet om jag har feberhuvudvärk eller migränhuvudvärk eller huvudvärk för att det är riktigt varmt ute. Jag vet om jag har huvudvärk för att jag är orolig eller för att jag är stressad. Det är som sagt svårt att förklara, men när man har levt med en smärta länge så kan man känna igen delar av den. Ni som har värk under längre perioder vet vad jag menar.
Q: När din huvudvärk är som värst, vad brukar du göra för att lindra den?
A: Oftast brukar jag lägga mig i ett svalt rum och ta min medicin. Ibland spela på mobilen eller titta på någon film. Det får mig att tänka på annat och på så sätt koppla bort smärtan en del. Jag brukar ha en kall handduk över pannan och andas lugnt in genom näsan och ut genom munnen. Men sen finns det stunder då jag inte alls kan kontrollera det, jag får istället panik och kan skrika och gråta i timmar utan att någonting hjälper. Oftast brukar jag somna av att jag är så utmattad. Jag vill poängtera att mina migränfall kan hålla på allt från någon timme till över ett dygn.
A: Oftast brukar jag lägga mig i ett svalt rum och ta min medicin. Ibland spela på mobilen eller titta på någon film. Det får mig att tänka på annat och på så sätt koppla bort smärtan en del. Jag brukar ha en kall handduk över pannan och andas lugnt in genom näsan och ut genom munnen. Men sen finns det stunder då jag inte alls kan kontrollera det, jag får istället panik och kan skrika och gråta i timmar utan att någonting hjälper. Oftast brukar jag somna av att jag är så utmattad. Jag vill poängtera att mina migränfall kan hålla på allt från någon timme till över ett dygn.
Q Finns det någon medicin eller något ingrepp som kan bota din sjukdom?
A: Det finns ingen medicin som kan bota den, då jag har den svårare typen av Kronisk Daglig Huvudvärk. Denna typ kallas Ny Daglig Huvudvärk och innebär att jag har ont 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Ingen vet varför jag har så och jag är en av få i Sverige som har den svårare typen. Idag finns det ingen medicin som kan bota, men det finns mediciner som kan lindra. Just nu tar jag Saroten som egentligen är mot depression, men enligt studier och forskning ska hjälpa mot huvudvärk på längre sikt. Jag tar Naproxen och Citodon också. Citodon ska egentligen inte hjälpa mot den typ av smärta jag har, alltså den är inte till för att lindra huvudvärk. Men av någon anledning så är den en av få mediciner jag testat som faktiskt hjälper. Sen har jag migränspray och anfallstabletter som jag tar vid behov. Jag har tidigare tagit många andra mediciner, men valt att sluta med dem.
A: Det finns ingen medicin som kan bota den, då jag har den svårare typen av Kronisk Daglig Huvudvärk. Denna typ kallas Ny Daglig Huvudvärk och innebär att jag har ont 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Ingen vet varför jag har så och jag är en av få i Sverige som har den svårare typen. Idag finns det ingen medicin som kan bota, men det finns mediciner som kan lindra. Just nu tar jag Saroten som egentligen är mot depression, men enligt studier och forskning ska hjälpa mot huvudvärk på längre sikt. Jag tar Naproxen och Citodon också. Citodon ska egentligen inte hjälpa mot den typ av smärta jag har, alltså den är inte till för att lindra huvudvärk. Men av någon anledning så är den en av få mediciner jag testat som faktiskt hjälper. Sen har jag migränspray och anfallstabletter som jag tar vid behov. Jag har tidigare tagit många andra mediciner, men valt att sluta med dem.
Angående ingrepp så vet jag ett ingrepp som kan hjälpa. Det är aldrig någon garanti att den hjälper, det finns både människor som har blivit helt bra efter det ingreppet, men det finns också människor som blivit sämre av det. Jag tänker inte gå ut med vad det är för ingrepp. Jag har nämnt det för min nya läkare (har bara haft 4 läkare det senaste året...) och vi ska prata om det. Sen får vi se om jag bestämmer mig för att göra det eller inte.
Q: Hur påverkar din sjukdom dig i vardagen?
A: Jag kan ju inte påstå att den påverkar mig på ett bra sätt. Sen jag fick min sjukdom har jag blivit extremt krävande, men också kaxig, lättirriterad och väldigt känslig. Jag kan gå från att vara helt glad och lycklig ena sekunden och nästa sekund är jag den värsta människan man träffat. På grund av att jag hela tiden har ont så har jag svårt för att vara glad och njuta av livet. Jag oroar mig alldeles för mycket. Jag har svårt att planera saker med andra, jag har svårt att lova saker och ting. Jag kan inte lova att jag i morgon kan träffa en person, då jag inte vet hur jag mår förrän efter jag vaknat. Först då vet jag om jag orkar ses eller inte. Jag kan ställa in planer i sista minuten på grund av det här. Jag är alltid rädd för att göra någon ledsen eller besviken. Jag är rädd för att förlora de nära jag har, att de inte längre orkar med mig. Tro mig, det är så många som har vänt mig ryggen till. Men tack vare min sjukdom har jag också blivit väldigt självständig. Jag har lärt mig vara själv, jag har lärt mig att säga ifrån när jag inte gillar något. Men kort sagt så kan jag aldrig lova någon någonting, aldrig planera något utan konsekvenser. Det är ytterst sällan jag är på bra humör.
A: Jag kan ju inte påstå att den påverkar mig på ett bra sätt. Sen jag fick min sjukdom har jag blivit extremt krävande, men också kaxig, lättirriterad och väldigt känslig. Jag kan gå från att vara helt glad och lycklig ena sekunden och nästa sekund är jag den värsta människan man träffat. På grund av att jag hela tiden har ont så har jag svårt för att vara glad och njuta av livet. Jag oroar mig alldeles för mycket. Jag har svårt att planera saker med andra, jag har svårt att lova saker och ting. Jag kan inte lova att jag i morgon kan träffa en person, då jag inte vet hur jag mår förrän efter jag vaknat. Först då vet jag om jag orkar ses eller inte. Jag kan ställa in planer i sista minuten på grund av det här. Jag är alltid rädd för att göra någon ledsen eller besviken. Jag är rädd för att förlora de nära jag har, att de inte längre orkar med mig. Tro mig, det är så många som har vänt mig ryggen till. Men tack vare min sjukdom har jag också blivit väldigt självständig. Jag har lärt mig vara själv, jag har lärt mig att säga ifrån när jag inte gillar något. Men kort sagt så kan jag aldrig lova någon någonting, aldrig planera något utan konsekvenser. Det är ytterst sällan jag är på bra humör.
Q: Hur påverkar det dina vänner?
A: Okej. Jag kan inte säga att det påverkar dem positivt. Det är svårt även för dem. I princip ingen vet hur de ska hantera mig eller en situation när jag har extremt ont. De vet inte vad de ska säga eller göra för att göra någonting bättre. Det brukar bli så att de drar sig undan istället. Och det funkar för mig. Jag slipper förklara mig och de slipper känna sig obekväma.
A: Okej. Jag kan inte säga att det påverkar dem positivt. Det är svårt även för dem. I princip ingen vet hur de ska hantera mig eller en situation när jag har extremt ont. De vet inte vad de ska säga eller göra för att göra någonting bättre. Det brukar bli så att de drar sig undan istället. Och det funkar för mig. Jag slipper förklara mig och de slipper känna sig obekväma.
Q: Hur klarar du av att ha huvudvärk hela tiden?
A: Det är väl en rätt dum fråga, egentligen. Jag har ju inget val, eller hur? Jag kan inte välja. Jag har inget val. Jag är tvungen att leva med det. Min sjukdom är kronisk, vilket betyder att jag alltid kommer leva med den. Men jag kan lindra den ibland. Det finns dagar då jag inte kan göra ett skit, kan inte ens ta mig upp ur sängen. Bara skriker och gråter, känns som hela världen går under och allt jag vill är att få ett avslut. Rädd för att somna för att sedan vakna upp med samma smärta. Tyvärr är dessa dagar rätt ofta nu för tiden. Andra dagar klarar jag av det väldigt bra. Hoppet om att jag ska bli frisk har dött ut för längesen, men det finns någonting inom mig som säger att kanske, kanske kan jag må bättre en dag. Jag har haft den här huvudvärken så länge att jag egentligen borde vara van smärtan, men på något sätt så blir jag aldrig kvitt den. Utan den finns där. Jag känner av den exakt lika mycket som första dagen. Av någon anledning så blir man aldrig van en smärta. Man får lära sig leva med den helt enkelt.
Q: Finns det några speciella tillfällen du har väldigt ont och som du vet om i förväg?
A: Ja, efter alla dessa år har jag kunnat räkna ut vilka dagar jag vet att jag kommer må väldigt dåligt. Efter en heldag på stan med mycket folk, särskilt runt REA-tiderna på året. Om jag går på en konsert eller en hockeymatch så vet jag att jag kommer ha väldigt ont dagen efter då jag inte klarar av höga ljud, för mycket ljus eller för mycket människor. Är jag ute på krogen en kväll - som för övrigt kanske händer tre gånger om året - så vet jag att jag förmodligen kan ha ont dagen efter. Och tack vare att jag vet vissa tillfällen, så kan jag också strunta i att planera in någonting efter en sådan dag.
Q: Finns det saker du inte får äta eller dricka?
A: Om ni bara visste. Finns massor jag skulle behöva undvika. Men så tråkigt liv tänker jag inte ha. Men för att nämna några saker så bör jag undvika fisk, choklad, kryddor, plommon, citrusfrukter. alkohol, energidricka, vindruvor, vin, ost och banan. Alla dessa har visat att de alla kan bidra till huvudvärk. Men det finns fler saker jag bör undvika, men det är inget jag tänker nämna här. Jag undviker självklart inte allt det här, för skulle jag göra det så skulle jag få leva väldigt enformigt...
A: Om ni bara visste. Finns massor jag skulle behöva undvika. Men så tråkigt liv tänker jag inte ha. Men för att nämna några saker så bör jag undvika fisk, choklad, kryddor, plommon, citrusfrukter. alkohol, energidricka, vindruvor, vin, ost och banan. Alla dessa har visat att de alla kan bidra till huvudvärk. Men det finns fler saker jag bör undvika, men det är inget jag tänker nämna här. Jag undviker självklart inte allt det här, för skulle jag göra det så skulle jag få leva väldigt enformigt...
Q: Känner du någon mer som lider av samma sak?
A: Huvudvärk? Det lider väl alla av någon gång? Men Kronisk? Nej. Jag känner ingen annan som lever med den sjukdom jag har. Men jag hoppas - att med denna bloggen - en dag kan lära känna en sådan person. Jag tror att det kan vara givande att träffa en person som går igenom samma sak. Vi kan dela med oss av våra erfarenheter. Vi kan ge tips och råd. Jag vill självklart inte att någon annan ska behöva gå igenom det jag gör, men om det finns någon där ute som läser min blogg och gör det, så skulle det betyda väldigt mycket för mig om vi kunde prata.
A: Huvudvärk? Det lider väl alla av någon gång? Men Kronisk? Nej. Jag känner ingen annan som lever med den sjukdom jag har. Men jag hoppas - att med denna bloggen - en dag kan lära känna en sådan person. Jag tror att det kan vara givande att träffa en person som går igenom samma sak. Vi kan dela med oss av våra erfarenheter. Vi kan ge tips och råd. Jag vill självklart inte att någon annan ska behöva gå igenom det jag gör, men om det finns någon där ute som läser min blogg och gör det, så skulle det betyda väldigt mycket för mig om vi kunde prata.
Q: Vad behöver vi som inte känner dig tänka på om vi möter dig?
A: Ni bör inte döma mig allt för snabbt. Jag kan verka väldigt otrevlig till en början och vara kaxig, men det beror inte på er, utan det beror alldeles på hur jag mår. Jag vill oftast inte prata om min huvudvärk och jag vill inte veta vad du tycker och tänker om den heller. Så egentligen är det inte så många saker man bör tänka på, det är väl mest att jag lätt kan bli irriterad på allt och alla utan förvarning.
A: Ni bör inte döma mig allt för snabbt. Jag kan verka väldigt otrevlig till en början och vara kaxig, men det beror inte på er, utan det beror alldeles på hur jag mår. Jag vill oftast inte prata om min huvudvärk och jag vill inte veta vad du tycker och tänker om den heller. Så egentligen är det inte så många saker man bör tänka på, det är väl mest att jag lätt kan bli irriterad på allt och alla utan förvarning.
Q/A - Hur jag gör transparent ram på mina bilder
Q: Hur får du en sådan ram på dina bilder?
A: Den här frågan har jag fått en del gånger, så jag tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Tillvägagångssättet är sjukt enkelt, så det krävs ingen längre förklaring direkt. Först och främst vill jag påpeka att jag använder mig av redigeringsprogrammet Photoscape som är gratis att ladda ner. Det går säkerligen att göra det i andra redigeringsprogram också, men jag vet inte hur man gör då.
A: Den här frågan har jag fått en del gånger, så jag tänkte att jag skriver ett inlägg om det. Tillvägagångssättet är sjukt enkelt, så det krävs ingen längre förklaring direkt. Först och främst vill jag påpeka att jag använder mig av redigeringsprogrammet Photoscape som är gratis att ladda ner. Det går säkerligen att göra det i andra redigeringsprogram också, men jag vet inte hur man gör då.
Såhär gör du en transparent ram runt dina bilder: Du laddar upp bilden i Photoscape. På redigerinssidan (det finns alltså olika delar i Photoscape, så som collage, AniGIF osv) så kan man välja ramar att använda. Från början står det "Ingen ram". Klicka på pilen bredvid och bläddra ner till Transparent-ramarna. Det finns tre stycken och de skiljer sig lite åt, men det är bara att testa sig fram vilken man gillar bäst. Jag använder mig av Transparent 01.
Hoppas ni förstod hur man gör, och har ni frågor så är det bara att skicka iväg en kommentar!
_______________________________________________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________________________________________
TIPS: Jag har tipsat om det här förut, men det är värt att tipsa om igen. För att få bättre bilder på bloggen med bra kvalitet, ladda upp bilderna i ett redigeringsprogram och förminska bilderna till så många pixlar ni laddar upp på bloggen, för att sedan ladda upp dem i högsta talet på bloggen.
Exempel: Jag laddar upp mina bilder i 800px på bloggen. För att få så bra kvalitet som möjligt så förminskar jag bilderna i ett redigeringsprogram till 800px. Därefter laddar jag upp bilderna på bloggen i 1000px. På så sätt blir bilderna skarpa och fina, och de inte kan bli större än 800px.
Q/A - Vad jag använde för inställningar till nattbilderna
A: Först och främst: Tack för din fråga och kul att du gillade dem! Dessa bilder är tagna på hösten då mörkret faller rätt tidigt. Jag har använt mig av Nikon D3000 och jag använder standardobjektiv. Jag har använt mig av olika inställningar beroende på vad jag har fotat. Men till bilden ovan så har jag använt dessa inställningar: brännvidd 18mm, bländartal F/5.6, ISO 100 och har en slutartid på 13 sekunder. Jag använder oftast bländartal F/9 eller F/8 när jag fotar kvällsbilder och använder oftast slutartid mellan 10-15 sekunder, beroende på hur mörk jag vill ha bilden. Därefter är det såklart redigering som gör stor skillnad.
Tips: När ni fotar kvällsbilder är det viktigt att ni har kameran på något stadigt, t.ex. ett stativ eller något annat som är stadigt. Detta för att bilden annars blir suddig och rörig på minsta lilla rörelse under exponeringstiden (slutartiden).
Hoppas du fick svar på din fråga!
Q/A - om volontärresan
Q: Läste att du ska åka på volontärresa till spanien, va roligt!! :) är också sugen på att göra något sådant. Hur funkar det med pengar och sånt, kommer det gå åt mycket när man är borta ett år? Vad för slags volontärjobb är det förresten? :)
A: Hej! Tack för din fråga! Jag ska försöka förklara så bra jag kan. Jag tycker absolut att du ska ta chansen att åka på en volontärresa, jag tror man kan göra det fram till att man är 26 år eller något sånt. Det bästa med volontärresa är att det är gratis! Man får boende, matpengar, pengar som man kan spendera vad man vill på, man får busskort/cykel eller liknande (beroende på vart man åker och hur långt det är mellan bostaden och jobbet). Man är försäkrad och resan är betald. Det enda man kan behöva betala är en liten del av flygresan, kanske 10%. Så det är nästan ingenting. Utöver det så är allt gratis, enligt min sändare i alla fall. Från och med att du tar kontakt med din sändare så tar det ca 6-8 månader innan du åker. När du har skickat in din ansökan (det finns olika deadlines) och när du får svar (om du blir antagen alltså) så tar det ca 3 månader innan du lämnar Sverige. Observera att detta är bara inom Europa, jag vet inte hur kostnader osv är utanför Europa. Den disskussionen får du ta med din sändare.
Det går till som så att man tar kontakt med en sändare i sin stad (om det finns en där), sändaren är alltså den som skickar dig från Sverige till det land du sökt till. När du hittat din sändare så ska du leta organisationer. Detta gör du på www.ungdomsstyrelsen.se och där kan du också läsa allt du behöver veta om volontärresor. Där kan du välja bland olika teman du vill jobba med (barn, djur, anti-diskriminering, utomhusaktiviteter, miljö osv). Där kan du välja land och stad också, om det är så att du vet vart du vill. Därefter läser du på om de olika organisationerna, det står info och allt under varje organisation.
När du har valt vart du vill åka (du kan välja flera länder/orter/organisationer) så är det dags att skriva ansökan. Då ska du skriva ditt CV och ditt personliga brev, båda på engelska. I personliga brevet ska du ha med varför du söker som volontär, varför till det landet, varför du valt att jobba inom det temat, vad du kan bidra med, vad du vill lära dig och vad du vill ha åstadkommit under din resa bland annat. Kom ihåg: söker du inom olika teman så måste du ha olika personliga brev! Om du söker inom samma tema så kan du använda dig utav samma personliga brev.
Jag valde ganska snabbt att åka till Spanien. Jag har alltid älskat Spanien och min dröm är att flytta dit i framtiden. Så det var inte något svårt val. Jag valde enbart att jobba med barn då jag inte fann något annat som föll mig riktigt i smaken. Jag har bland annat sökt till att jobba på dagis, jobba på skola, ta hand om barn som inte kan bo hemma på grund av olika skäl osv.
Man måste inte vara borta ett år. Det beror helt på vad du väljer. Vissa resor är bara ett halvår, andra är ett år. Ibland måste man åka tidigare på grund av att man fått en sjukdom, fått jobb, fått dåliga nyheter från familjen, börjat plugga eller liknande. Det är upp till var och en och det får man ta med sin sändare. Sen finns det kortare resor också, men dessa är mest för de förståndshandikappade personerna. Vet inte mycket mer om det, så kan inte uttala mig om just de resorna. Men du finner allt på hemsidan jag länkade lite längre upp i inlägget.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga och om det är några frågetecken så är det bara att skicka iväg en kommentar så ska jag försöka svara då bra jag kan! :)
Redigeringstips: Så gör du illusionbilden steg för steg
Jag har fått frågor om hur jag redigerade den svartvita bilden, så nu tog jag mig tid till att försöka förklara det för er steg för steg genom bilder. Jag hoppas att ni gillar det! Jag råkade använda mig av fel bild i början, men som ni märker i stegen nedanför så bytte jag sen till rätt bild (den jag visar här ovanför). Detta påverkar inte redigeringen i sig, utan ni följer steg för steg i alla fall.
Undrar ni något så är det bara att slänga iväg en kommentar så ska jag försöka svara på det så gott jag kan. Om ni gillar den här guiden så får ni gärna säga det och kom gärna med förslag om ni vill ha "steg-för-steg" på fler redigeringar!
Q/A - Vad "Work For You" är
Q: Vad är work for you för något? :)
A: Work For You är ett företag med jobbcoacher som samarbetar med Arbetsförmedlingen. Det finns flera olika företag, men kan inte namnen på de andra. Jag är med i något som heter Jobbgaranti för ungdomar, som jag kunde gå med i om jag hade varit arbetslös i mer än tre månader i sträck. När jag gick med i det så hamnade jag på Work For You och fick en jobbcoach. Vi är många som är på Work For You, finns till och med vuxna människor, dock tror jag inte de är med i Jobbgaranti för ungdomar, haha.
Under tiden man går på Work For You så ska man försöka hitta ett jobb eller en praktikplats att vara på. De tre första veckorna är det bara seminarier, där man får lära sig hur man ska vara på en arbetsintervju, hur man skriver ett bra personligt brev, hur man skriver ett bra cv, vad som är bra att tänka på osv. Då går man fulla dagar från 09:00-15:00. Efter tre veckor hamnar du i Aktivt jobbsök, vilket innebär att du varje dag ska vara där och söka jobb mellan dessa tider. Söka jobb, söka jobb, söka jobb. Hela tiden i tre veckor.
Efter dessa sex veckor så blir man 25%, dvs är där två dagar i veckan mellan 09:00-12:00. Där får vi ibland jobba med våra handlingsplaner (som vi skriver varje måndag och skickar in till sin jobbcoach) eller så får vi utmaningar eller olika uppgifter. Vi får också gå på studiebesök när någon har fixat något sånt. Vem som helst kan fixa studiebesök. Ibland kommer det personer till Work For You och föreläser, t.ex. en arbetsgivare som söker praktikanter/medarbetare, men också rekryteringsföretag och andra personer som har någonting att säga om arbetslivet.
Efter sex veckor skrivs man ut och hamnar återigen hos Arbetsförmedlingen. Vad som händer sen vet jag inte, det lär jag nog märka efter att jag har varit här i sex månader eller fått ett jobb.
Hoppas du fick svar på din fråga! Och har ni några funderingar så är det bara att skicka iväg en kommentar!
Q/A - Vart jag köpt tröjan
Q: Fin bild! :) Var har du köpt tröjan?
A: Tack så mycket! Tröjan kommer från www.gomdajuveler.se som många av mina andra kläder. Älskar verkligen den sidan, så sjukt fina kläder och jättetrevlig personal. Dessutom har de alltid massor av plagg på rea, riktigt snabb leverans och även om deras modeller är väldigt smala så passar plaggen oss som är lite mulligare. Rekommenderar den sidan starkt!
Q/A - Min sjukdom och hur den har påverkat mig
Q: Hej, läser i din header att du har kronisk daglig huvudvärk.. Vet man vad det beror på? Jag har nämligen likadant.. Har huvudvärk precis varje dag, dygnet runt. Har varit hos läkare som säger att det är spänningshuvudvärk, men jag har haft såhär i över 10 (är närmare 15 år nu) år och jag tror knappast att jag går runt med spänningshuvudvärk så länge. Alla värden ser bra ut, så jag vet inte vad jag ska göra längre..
A: Hej! Ja, det stämmer att jag har diagnosen Kronisk Daglig Huvudvärk. Egentligen vet inte läkarna vad just Kronisk Daglig Huvudvärk är då det innefattar väldigt mycket, så olika läkare kan säga olika saker. Kronisk Daglig Huvudvärk är en vanlig diagnos, man brukar få den när man samlar en grupp av diagnoser. De vanligaste är kronisk huvudvärk, kronisk migrän, spänningshuvudvärk och läkemedelsöveranvändning. Jag är en av de som har kronisk huvudvärk, kronisk migrän och spänningshuvudvärk. Tidigare även läkemedelsöveranvändning då jag missbrukade tabletter. För att få denna diagnos så ska man ha daglig huvudvärk minst 15 gånger i månaden i 6 månader. Jag har den svåra typen av Kronisk Daglig Huvudvärk med inslag av migränanfall och spänningshuvudvärk. Det innebär att jag har ont 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan. Den kallas också Ny Daglig Huvudvärk, då denna är okänd för läkare som inte vet vad det kommer ifrån och varför man har ont alla dagar.
MIN BAKGRUND
Mina läkare som jag har haft tror att det har med stress att göra. Jag fick min sjukdom - som i början bara var migrän - när jag var 13 år. Tidigare hade jag aldrig haft migrän, men under ett helt år fick jag 5 migränanfall i veckan som bestod av extrem huvudvärk, illamående, yrsel och ljus- och ljuskänslighet. Först efter några månader tog jag kontakt med läkare. Blev tillsagd att jag stressade för mycket och att det hela var spänningshuvudvärk. Fick då också migräntabletter som då var 12 tabletter jag skulle ta dagligen: förebyggande, mot smärta och under ett anfall. Dessa hjälpte bara i några månader så jag fick sluta med dem. Då började min läkare utesluta migrän eftersom tabletterna inte hjälpte.
Anfallen upphörde men huvudvärken fanns där. Det kändes inte som migrän. Det var bara en ihållande huvudvärk som satt på olika delar av huvudet, oftast bak. Jag var hemma mycket från skolan och hade ungefär 90% frånvaro under två års tid. Ingen fanns där och lyssnade. Tillslut var jag tvungen att vara i skolan även när jag fick ett migränanfall. Det fanns ingen som brydde sig. Ingen som visste att jag skulle få leva med det här resten av mitt liv. Tiden gick och det blev bättre. Jag började hos en sjukgymnast, men det hjälpte inte. Jag skaffade glasögon, men det hjälpte inte. Vi testade allt, men allt var negativt. De hittade inga fel överhuvudtaget, så vi blev kvar på att jag var spänd och stressad. Det är jag än idag.
Jag fick svåra anfall med andningssvårigheter, åkte in till akuten, tog LP, gjorde EEG och sömnregistrering. Allt var fint. Inget var fel. De letade även efter en tumör de trodde jag hade fått i hjärnan då jag fått ett anfall som tydde på det. Så idag tror min nuvarande läkare att det beror på stress och oro mest. Även ångest och panik tror de har med sjukdomen att göra.
Det finns många saker jag inte kan göra. Jag kan inte anstränga mig (inte ens springa till bussen), inte äta vad jag vill, inte dricka vad jag vill. Kan inte göra saker när jag vill eller vart jag vill. Mitt liv har blivit oerhört begränsat sen jag fick min sjukdom. Men det är något jag måste acceptera. Jag vet idag att min sjukdom är kronisk och inte går att bota, men den går att lindra med tabletter (de har dock inte uppfunnit tabletter mot själva sjukdomen som ska hjälpa), sjukgymnastik, akupunktur, lätt träning, rätt kost osv. Dock är tabletterna det enda som hjälper för mig.
Jag har sen början fått höra att jag bara vill ha uppmärksamhet, att inget är fel på mig. Idag, 6 år senare, har jag en sjukdom jag alltid kommer leva med, som alltid kommer finnas där. Jag kan inte söka vilket jobb jag vill, för jag kan inte göra samma sak hela tiden, jag kan inte anstränga mig, inte sitta vid datorn under en längre tid, inte vara bland mycket folk osv. Men jag har accepterat det.
SVAR PÅ DIN FRÅGA:
Det kan vara så att du har spänningshuvudvärk, för det är ingenting som bara går över, man måste träna bort det. Jag har haft spänningshuvudvärk i 6 år och mycket av huvudvärken jag har är just spänningshuvudvärk. Det jag tycker du ska göra är att ta kontakt med din läkare, be om att få göra en EEG, sömnregistrering och andra tester. Det är bättre att vara på den säkra sidan. Be om att få tabletter som hjälper. Jag själv tar Citodon, Pinex och Saroten, men har också migräntabletter och tidigare tagit diclofenac. Citodon är inte mot huvudvärk egentligen, men den hjälper för MIG. Saroten är antidepressiva som ska lugna ner mig, men det pågår studier om att den också ska hjälpa mot kronisk huvudvärk på lång sikt. Så om 5-10 år kanske de har uppfunnit en medicin som hjälper mot just den här sjukdomen.
Jag har varit i din situation, det är hemskt att se att alla värden ser bra ut. Hoppet rinner ut och man känner sig misslyckad och värdelös. Man undrar varför det händer just en själv och varför allting ser bra ut när det inte är bra. Men ge inte upp! För mig är det redan försent, men för dig är det inte det. Ta kontakt med din läkare och be dem göra fler tester, gå hos en sjukgymnast, träna lätt. Undvik att äta fisk, mörk choklad, ost, kryddor, plommon och banan. Undvik dricka citronvatten, vin och alkohol. Det KAN hjälpa. Det hjälpte mig i någon månad, men sen slutade det hjälpa. Lider du av t.ex. panik, ångest, panikångest, depression eller annan sjukdom, så kan det ha med huvudvärken att göra. Så kolla upp allting, ge inte upp!
Jag hoppas du fick svar på din fråga även om inlägget blev långt! Jag hoppas med hela mitt hjärta att du får den hjälp du behöver och att de snart hittar en lösning. Oss emellan så vet jag hur hemskt det här är, det är hemskt när ingen förstår, när ingen vill eller kan hjälpa. Men behöver du prata, hör av dig till mig. Jag ska göra allt jag kan för att du inte ska behöva få det som jag!
Q/A - Hur man gör bilarna till ljusa streck (eller något)
Q: Hej :) hur gör man för att få ljuset av en bil osv som på din andra bild :D? Kram
A: Kul att du ställer den frågan! Jag ska försöka förklara så bra jag kan. För att kunna få med bilens fart (så att det blir som strecken på bilden) så behöver du ha en längre slutartid på kameran. När jag tog den här bilden så hade jag F/3.5 (bländartal), slutartid 2.5 sek och ISO 400. För att kunna utföra detta bör man ha kameran på något stadigt, exempelvis ett stativ.
Beroende på hur mörkt det är ute och vad som finns som ljuskälla så kan man pröva lite olika inställningar. Man bör inte ha lång slutartid och stor bländaröppning då bilden lär bli överexponerad (det kommer för mycket ljus i bilden och den blir mest vit). Sen beror det på vad man har för kamera och objektiv. Här ovan har jag använt mig av Nikon D3000 och standardobjektiv 18-55mm.
Hoppas du fick svar på din fråga! Är det någon som undrar fler saker eller som inte riktigt förstår (jag suger på att förklara) så kommentera detta inlägg så ska jag försöka förklara ännu bättre!
{hahaha, ursäkta rubriken, men jag visste inte hur jag skulle skriva...}
Q/A- Mitt 2013
Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
Finns nog många. Men 13 juni, dagen jag tog studenten och kunde känna mig stolt för att jag faktiskt klarade av skolan trots alla motgångar.
Höll du några av dina nyårslöften?
Nej. Har haft ett och samma nyårslöfte i tre år; äta sushi minst en gång. Har fortfarande inte gjort det, haha.
Blev någon av dina vänner förälder i år?
Nej, inte vad jag vet.
Vilka länder besökte du?
Gran Canaria, så sjukt härligt. Saknar't!
Dog någon som stod dig nära?
Ja, tyvärr...
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014?
Ett jobb, haha.
Vad var din största framgång 2013?
Jag har lärt mig acceptera min sjukdom och lärt mig hantera den i vissa situationer. Men utöver det så är bloggen en av mina största framgångar. Jag har fått många fina samarbetspartners och många nya läsare har hittat hit! Och så studenten såklart. Att jag stod ut och kämpade in i det sista!
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Aldrig tagit studenten tidigare!
Största misstaget?
Att tro att alla som är sociala utåt, omtänksamma och hjälpsamma är samma person bakom stängda dörrar...
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte allvarligt.
Bästa köpet?
Mitt halsband med bokstaven R på, som står för min hund som dog i cancer för snart tre år sedan.
Vad spenderade du mest pengar på?
Fel personer. Nä, men ärligt. Mat och räkningar skulle jag tippa på.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att få vara i Gran Canaria gjorde mig lycklig!
Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2013?
Har ingen aning faktiskt. Kanske låten "Sista minuten" med Medina då de körde den live här i Karlstad. Riktigt nice!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Det här är det värsta året på länge. Är så glad att det är över snart.
Vad önskar du att du gjort mer?
Sagt ifrån och inte gett så många chanser till fel personer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag kunde låta bli det som varit och gå vidare. Dock lättare sagt än gjort.
Hur tillbringade du julen?
Hemma med mina föräldrar och mormor, precis som vanligt. Hatar julafton.
Blev du kär i år?
Ja.
Favoritprogram på tv?
House M.D, The Mentalist och julkalendern bland annat. Förvånade??
Bästa boken du läste i år?
Minns att jag läste några böcker i somras, minns bara inte vilka..
Största musikaliska upptäckten?
Till skillnad från alla andra år så har jag faktiskt inte bara lyssnat på Akon det här året. Det måste ju betyda något.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jag spenderade min födelsedag med min allra bästa vän. Hon bjöd på massor av fika som vi shoppade loss inne på Konsum och Hemköp, satt i parken och bara njöt av värmen och allt det goda. Bästa födelsedagen på länge!
Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag hade inte önskat mig något speciellt, men jag fick ett jättefint halsband av min bästa vän med en kamera på. Passar mig som är utbildad fotograf!
Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Ja, året hade blivit otroligt mycket bättre om jag slapp bli sviken och sårad hela tiden.
Hur skulle du beskriva din stil 2013?
Tro det eller ej - jeans och linne! I hela mitt liv har jag gått i mjukis och stor tröja, men det här året har jag lärt mig gå i jeans och faktiskt gillat det.
De bästa nya människorna du träffade?
Träffade inte särskilt många nya människor.
Årets besvikelse?
Okej. Till att börja med så startade jag mitt 2013 med världens migränanfall. Och jag gav mitt hjärta till en kille som visade sig skulle krossa mig totalt. Jag är mest besviken på mig själv för att jag låter allting hända mig.
Q/A - Vad jag vänder för kamera och hur jag får mina bilder skarpa + ett litet tips till er
Q: Vad använder du dig utav för kamera? bilderna blir så skarpa och bra! :)
A: Tack så mycket! Jag använder mig av min trogna vän Nikon D3000. En väldigt bra kamera, speciellt om man är nybörjare. Trots att jag är utbildad fotograf så håller jag mig till den här enkla kameran.Jag har ett Sigma 70-300mm objektiv som jag använder flitigt. Har funderat på att byta upp mig till en lite mer avancerad kamera, men innan jag börjar spara pengar så vill jag bestämma mig för vilken jag vill ha.
Men alla bilder blir inte skarpa, så är det för alla. Ingen kommer undan med det. Men det är då som olika redigeringsprogram träder in. Jag ökar alltid skärpan med 2 steg, även om bilden från början är skarp redan. Det gör att bilden ser mer effektfull ut, vilket jag själv tycker är väldigt snyggt. Om man vill göra det extra snyggt så kan man göra bakgrunden mer suddig.
Ett litet tips till er som vill ha bilder med lite bättre kvalitet på bloggen:
När du redigerar bilden (om du nu gör det) så gör så bilden blir lika stor som inlägget och sen ladda upp i 1000px på bloggen.
T.ex. Bilderna är oftast 3500px x 2400px eller nånting, ni fattar. Det jag gör då är att ändra så att bilden blir 800px i bredd, eftersom det är vad jag har i mina inlägg. Sen laddar jag upp dem på bloggen på 1000px, vilket gör att bilden får bättre kvalitet. Bilden kan inte bli 1000px eftersom bilden endast är 800px innan jag laddar upp den. Detta går även att göra om du inte redigerar dina bilder. Jag använder mig av redigeringsprogrammet Photoscape när jag gör detta, men det går även att göra på Picmonkey.com helt gratis.
Stanna kvar här eller byta portal?
Som många andra så har jag tröttnat på att blogg.se försöker göra sig mer moderna genom att ändra väldigt mycket i design, alltså där man kodar sin blogg. De gör det mer avancerat hela tiden och precis när man lärt sig hantera vissa saker så förnyar de allting och så måste man börja om i princip. Men jag tycker ändå om blogg.se för här får man fria händer när det gäller design och kodning. Jag menar, om man tittar på andra bloggportaler t.ex. Nattstad, så ser alla bloggar likadana ut oavsett vilken blogg du kommer in på. Här på blogg.se kan man få en unik blogg om man kan det här med kodning.
Men jag har funderat på att byta bloggportal då jag inte tycker om att blogg.se försöker förnya sig hela tiden. Men jag vet inte till vilken portal jag vill byta till. Saken är den att jag vill flytta över min blogg till en annan portal, inte börja om på nytt. Jag vill få med mig alla inlägg osv. Och jag vill komma till en portal där man lätt kan komma ihåg bloggnamnet. Jag vill också vara på en bloggportal som man kan ändra design i, så inte min blogg ser ut som alla andras. För då minskar ju chansen att min blogg blir ihågkommen. Då blir den bara en i mängden. Jag ska kunna mobilblogga också och ha lätt att svara på kommentarer. Eftersom jag har en fotoblogg så är det viktigt att bilderna kan laddas upp utan att de blir pixliga och fula!
Så min fråga till er är nu: Vilken bloggportal tycker du är bäst/sämst? Varför? Och vet du någon bloggportal som skulle passa mig enligt mina beskrivningar ovan?
Hur du ändrar Facebook-tema (repost)
För några dagar sedan fick jag frågan hur jag har gjort min Facebook rosa. Det är inte så många som vet om det här, men jag är glad att jag är en av dem, för jag är otroligt trött på Facebooks utseende helt och hållet, haha. Det finns många, många olika teman att välja mellan, bland annat One Direction och Justin Bieber. Du kan också ändra utseende för Youtube och Google.
Såhär gör du:
1. Du måste ha Google Chrome som webbläsare (vet inte om de går med de andra)
2. Du går in på den här sidan och välj det tema du vill ha
3. Tryck på "Install with Stylish" och godkänn det som kommer upp
4. Gå till din Facebook. Uppe i högra hörnet på webbläsaren finns det en ruta med en S-symbol, där hamnar dina teman.
5. Nu är det bara att använda ditt nya tema
Klar!
Update: Såg att jag hade glömt länka sidan, men nu är det fixat!
___________________________________________________________________________________________
UPDATE IGEN!
Såg att det var någon som inte riktigt förstod hur man fick teman till Facebook efter man laddar ner dem och någon som undrade vad mitt tema heter på Facebook.
Här på bilden ovan ser ni att jag har ringat in S-symbolen och där alla teman samlas som du laddar ner. Där kan du sedan välja att ta bort, göra den osynlig eller använda den.
Mitt tema som jag har heter Facebook App (PINK) no ad's.
Är det något du funderar över? Släng iväg en kommentar så ska jag försöka lösa det!
Q/A - Hur man gör så folk kan följa en på Facebook
Istället för att ha en fanpage på Facebook när det gäller min blogg, så låter jag läsare få följa mitt privata konto på Facebook om de skulle vilja. På mitt privata konto kommer alla blogginlägg upp, eftersom jag har kopplat både bloggen och blogkeen till Facebook, då jag tycker detta är mycket smidigare. Jag har fått frågan hur man gör så att folk kan följa en på Facebook så jag tänkte ta upp det här, ifall det är fler som undrar.
För att fixa detta går man in på inställningar -> Följare. Sen kryssar du i rutan längst upp där det står "slå på Följ". Sen kan du välja vilka som får kommentera dina offentliga inlägg och om du vill ha emot aviseringar när någon börjar följa dig. Enklare än så är det inte!
Som ni ser har jag även fixat en Följar-knapp här på bloggen, i menyn under presentationen. Så vill ni följa mig på Facebook är det bara att trycka på "Följ". Smart va?
Vem är min pojkvän?
För ett tag sen ändrade jag min status på Facebook till ett förhållande och det är många som har ställt massor av frågor angående det. Den största frågan har varit vem det är jag är tillsammans med. Jag är tillsammans med Pontus igen. Vi har varit tillsammans ett litet tag men inte sagt något fram till nu. Men vi är lyckliga tillsammans nu och tar det väldigt lugnt. Det känns bra! ♥
