Jag hatar dessa helger, dessa smärtsamma helger. Tankarna tar över och jag känner mig mer ensam än någonsin. Tanken på att jag är allt jag har nu är skrämmande, nästan som om jag är den enda i hela världen. På grund av mensvärk och extrem huvudvärk har jag inte kunnat gjort det som skulle göras idag. Jag mår dåligt över det. Jag kan inte ta det lugnt, det finns inte tid till det. Jag mår dåligt över varenda minut jag lägger tid på annat än det som jag måste just nu. Jag har mina projekt att arbeta med, speciellt ett av dem som jag är på gång med och som jag ser fram emot riktigt mycket. 

 

Men ikväll ska jag försöka att bara vara. Göra i ordning en god fruktsallad, tända ljus och titta på tvn. Försöka samla tankarna, gråta om jag behöver. Det här kommer bli bra, kanske inte idag, men en dag. Jag ser fram emot den dagen. Och jag hoppas att den inte är allt för långt borta. Jag som har så stora planer nu. Nya tag i morgon igen!