• HEM
• INSTAGRAM
• OM
  • Om mig
  • Annat
• KONTAKT: [email protected]

You think you can handle it, then one day you can't

Tankarna är för många, känslorna för stora. Vid den här tiden förra året mådde jag verkligen dåligt och bestämde mig för att år 2014 skulle bli mitt år, det var det här året allt skulle vända. Det var det här året jag skulle ta hand om mig själv, hitta ett sätt och våga vara lycklig. Jag har försökt så hårt, jag har kämpat hårdare än jag någonsin kunnat hoppas på. Men jag gjorde det helt fel. Alla känslor jag hade blev för mycket och jag kunde inte hantera dem, jag kunde inte möta sanningen i dem. Jag ville mest av allt bara glömma allt som hänt, börja om på nytt. Så jag började tränga bort känslorna, precis som jag alltid gör. Jag trodde att jag kunde få alla känslor att försvinna, och på så sätt lägga min energi på annat.

Vissa stunder har det funkat bra, medan andra stunder har det brustit för mig totalt och jag har inte vetat hur jag ska hantera det eller vad jag ska göra. Och det är då jag kommer på mig själv med att känslorna fortfarande finns där, att de fortfarande sitter långt inne. Jag har aldrig bearbetat dem. Jag har istället flytt från allt jag kände, allt som sårade. 

Faktum är att jag idag mår mycket sämre och är mindre lycklig än förra året vid den här tiden.

Så hela året har jag kämpat för absolut ingenting.

Ironiskt, huh?

 

Och det är för sent för att göra någonting åt det nu. Så jag kan bara sitta och se på.

 

Bloggpaus.

Lär känna Babustyle #5

Jag är inget stort fan av julafton. Jag hatar den för att vara mer exakt. Jag gillade julafton när jag var liten, men med åren har jag tappat intresset helt. Vi har aldrig firat särskilt stort i min familj och det är samma sak varenda år. Jag tröttnade nog på det och det har utvecklats så långt att jag knappt umgås med min familj den dagen. Vi brukar äta mat och sen ger vi varandra julklapparna (även om jag vill ge och helst inte få) och öppnar dem. Därefter sitter mina föräldrar och mormor och pratar framför tv:n och jag stänger in mig på mitt rum, tittar på House och väntar på att den hemska dagen ska vara över. Jag får alltid ångest dagen efter julafton också. För mig är allt som har med jul överskattat. Detsamma gäller påsk, midsommar och halloween.

That kind of friendship I want

Maybe it's just a bad day

Den äter upp mig inifrån och skriker åt mig hur ful och värdelös jag är. Den hoppar på mig gång på gång med tankar som säger att jag är misslyckad och hemsk. Den skriker rakt ut att det spelar ingen roll vad jag tänkt göra åt det, för jag kommer aldrig att lyckas. Och den kommer bara att gå bredvid och skratta åt varje steg jag tar, håna mig, trycka ner mig. Den får mig att hata mig själv. Hata allt jag är och hur jag ser ut. Den får mig att vilja försvinna till en annan plats, långt, långt bort härifrån.

 

Ångesten, min gamla vän har återvänt. 

House: Following your heart is easy. Following your brain is tough

We were born to be real, not to be perfect

Hello sweeties! Jag vill tacka så hemskt mycket för alla fina kommentarer ni ger mig, blir så himla glad över att se dem. Ni är helt fantastiska! Jag går igenom en ganska dålig period just nu och det är därför jag är lite off, men jag vet att ni förstår. Det gör ni alltid. Ikväll blir det Idolmys med Sis, så jag ska alldeles strax sticka iväg ut i regnet och möta upp henne. Usch. Det är så grått ute och regnet bara öser ner med jämna mellanrum. Jag kan ju inte påstå att mitt rosa underhår är ett så stort fán av regnet. Och för er som har undrat: jag har kvar mitt rosa underhår, men numera är det babyrosa... Måste seriöst färga det snart igen.

 

Tänkte avsluta det här inlägget med att säga att jag hoppas att ni får en toppenkväll och en bra start på helgen!
Och så tänkte jag faktiskt fråga om ni har några önskemål på inlägg ni vill att jag gör? 

Före & efter

Jag vill tacka för alla fina kommentarer jag fick i det här inlägget! Det var många som gillade bilden, så därför tänkte jag bjuda på en före- och efterbild. Jag brukar aldrig lägga ut orginalbilder i bloggen, men here we go. Som ni ser gillar jag att redigera bilder. Bilden har min fina vän Linnéa tagit i samband med att jag tog dessa bilder på henne.

 

Jag minns hur jag gjorde bilden, alltså vad jag använde mig av när jag redigerade den. Men jag minns tyvärr inte hur mycket av varje jag använde och kan därför inte visa er hur jag redigerade den. Jag leker alltid med bilderna tills jag hittar ett resultat jag gillar och ibland lägger jag till något nytt. Men jag har gjort en liknande redigering förut och visat hur jag gjort den. Ni kan hitta inlägget här.

Sugen på en ny header?

 

JAG GÖR BARA HEADERS OCH INTE HELA DESIGNER!

 

Mejla mig [email protected] eller kontakta mig på Facebook här. 

Är du sugen på att se headers jag har gjort? Klicka dig in på kategorin Design.

Truth begins in lies

Here comes the night when all the ghosts come out.
I'm haunted by everything, it reminds me of my sin.
I feel it's all slowing down somehow.

But those lights above are racing by.
It's a trick of the moonlight.

Höj din röst #förhenne

Funderingar kring bloggen - behöver er hjälp!

Jag har under en tid funderat på om jag ska byta bloggportal. Jag har i princip alltid bloggat på blogg.se förutom ett litet tag då jag bloggade på Nattstad för att testa på något annat. Men jag tröttnade på Nattstad och gick tillbaka till blogg.se. Jag trivs här ganska bra faktiskt. Man kan ha en unik design och fixa den själv, lätt att blogga och svara på kommentarer, man kan blockera Ip-adresser etc. Men det finns två saker som stör mig riktigt mycket: deras kundservice och deras mobilapp! 

 

Missförstå mig inte, mobilappen har blivit mycket snyggare, fräshare och det är lättare att hantera den nu än innan. MEN, jag kan inte mobilblogga när jag vill. Jag har flera gånger försökt mobilblogga men allt den gör är att lagga, vägrar lägga upp bilderna och skickar bort mig från sidan där man skriver inlägget. Jag är så sjukt trött på det! Jag trodde att det skulle bli bättre efter att de uppdaterat sin app, men det blev faktiskt bara sämre. Och deras kundservice är bland det sämsta jag har varit med om, helt ärligt. Man får oftast inget svar och när man väl får svar så får man ingen hjälp eller någon förklaring. 

 

Kalla mig jobbig eller vad som helst, men jag tar bloggen på allvar och för mig är det viktigt att kunna blogga när jag vill. Jag har inte alltid tid att fixa tidsinställda inlägg och det är inte alltid jag bloggar varje dag - men när jag ska blogga så vill jag kunna göra det utan massa krångel hela tiden. Det kan väl inte bara vara jag som tänker så och har det här problemet?

 

Så, jag har som sagt funderat på att byta bloggportal. Men jag är skeptisk till det mesta och vet inte riktigt vart jag vill blogga. Ingen bloggportal känns lockande på något sätt, men samtidigt känns det inte som att blogg.se håller mina krav när det gäller att blogga från mobil och ha en bra kundservice. Har ni något bra förslag på en bloggportal som jag kan börja blogga på?

 

VIKTIGT: LÄS! Här är mina krav som måste uppfyllas:
• Jag ska kunna flytta över min blogg till en annan portal - inte byta blogg!
• Man ska kunna göra en unik och snygg design som inte ser ut som alla andras.
• Man ska kunna lägga upp stora bilder (minst 800px) och ändå ha bra kvalitet (om inte bilden från början är väldigt liten)
• Man ska kunna mobilblogga enkelt och snabbt.
• Bloggportalen bör ha en bra kundservice. 
• Bloggen ska inte innehålla massa reklam och annonser, det förstör bara allt.

• Jag ska kunna ha ett namn som är lätt att komma ihåg, inte t.ex. blogspot, bubbleroom, myshowroom eller någon annan som har ett konstigt eller långt namn som är svårt att komma ihåg.

När ni tipsar mig om en bloggportal, var snälla och säg vad som är bra med just den sidan och vad som kan vara mindre bra samt varför ni just tipsar om den sidan. Tack på förhand! Det går även bra om ni mejlar mig eller skriver till mig på Facebook.

Idag är det ingen vanlig dag...

... för idag är det min mammas födelsedag! Idag fyller hon hela 62 år och det firas med en tårta som jag har bakat och lite presenter. Hon är som resten av familjen och gillar inte att fira sin födelsedag, så därför fick det bara bli familjen och fika. Tror hon är nöjd ändå! Om tårtan är ätbar förstås, hah.

 

Bilden är från Gran Canaria förra året. 

Design tips: Scrolla till toppen med bara ett klick

I det här inlägget tänkte jag visa hur du tar dig till toppen med bara ett klick! Ni vet den där jobbiga känslan när man sitter och bläddrar igenom en blogg och sen vill tillbaka till senaste inlägget, när man måste scrolla i evigheter för att komma upp dit. Med den här metoden behöver man bara klicka på ikonen i hörnet så kommer man längst upp direkt. Smart, huh?

 

Såhär gör man för att scrolla till toppen med bara ett klick:

• Gå in på Scrolltotop.com och leta upp den ikon du vill använda.

• Kopiera koden till den ikonen och klistra in den i kodmallen precis ovanför </body>

• Förslagsvis under alla kodmallar, dvs startsidan, kategorisidan, inläggssidan och arkivsidan.

 

KLART! 

Take the first chance that you get, because you may never get another one

Idag var jag på ett möte på Work For You och vi kom fram till att jag ska börja där igen. Ni som har följt min blogg det senaste året vet att jag har gått där förut. Men den här gången blir det lite annorlunda. Jag ska gå på något som kallas Introduktion till arbete som är någonting mitt emellan jobbcoaching och personlig inventering. Till skillnad från själva Work For You så är detta helt individuellt. Jag ska fortsätta lära känna mig själv, ta reda på vad jag vill, utöka intressen osv, ungefär som på Arcus. Detta ska leda till praktik i slutändan. Mötet gick bra och jag tror att detta är någonting jag behöver göra.

 

Ikväll är jag ensam hemma. Mina föräldrar är på något möte så jag stannar hemma och passar Bebis. Har faktiskt köpt mig en rostbiffbaguette och en cola zero som jag tänkte käka medan jag tittar på Disney Channel. Inte helt fel! Och så ska jag fortsätta jobba på mammas present medan hon är borta. Hon fyller år på torsdag och jag hade tänkt ge henne en personlig tavla. Najst!

Don't tell me that you understand...

 

Länk till sidan där jag hittade bilden.

Gratis header #20

 

En av mina bästa vänner har precis skaffat sig en blogg och jag har fixat lite med hennes design. Bland annat gjorde jag den här headern. I hennes blogg kommer hon att skriva mest om sin vardag och hur det är att vara en ung nybliven mamma. Hennes son är världens sötaste och Tahiri är en helt underbar mamma! Jag tycker att alla mina läsare ska kika in på hennes blogg.

 

Klicka HÄR eller på bilden för att komma till hennes blogg!

Det är dags för fredagsmys

Fredag kväll igen. Dagarna går så fort. Min fina vän Linnéa hit och gör mig sällskap snart. Ingen av oss vill vara själva ikväll, så vi vi bestämde oss för att mysa till Idol tillsammans. Jag är fortfarande lite chockad över händelsen som inträffade tidigare idag, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Så det känns skönt att inte behöva tillbringa just den här dagen ensam. 

 

Ta hand om era nära och kära. Även om ni inte har jättebra kontakt, hör av dig ibland och visa att du fortfarande bryr dig om dem. Kontakta den där personen du länge velat ta kontakt med. Ring den där personen som du tänkt ringa flera gånger men inte vågat. Varje sekund räknas och varje sekund kan vara den sista. ♥

Vila i frid ♥

Jag kan inte förstå att det är sant. 
Du var en riktig glädjespridare.
19 år är alldeles för tidigt. 
Du är saknad av många.
Det är inte rättvist.

Min barndomsvän.

Vila i frid ♥

 

 

 

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

observera att detta inlägg inte går att kommentera

Sometimes, we survive by forgetting

I try so hard, can't seem to get away from misery. I try so hard, but I'll always be a victom of these streets. It ain't my fault cause I tried to get away but trouble follows me and still I try so hard hoping one day you'll come and rescue me. 

 

Trots alla år som gått så dödar det mig fortfarande. Varenda tanke, varenda bild i mitt huvud och varenda känsla får mig att brista ut i gråt. Jag har flytt från det så länge jag kan minnas. Det var det enda jag kunde göra. Det är det enda som hållit mig vid liv. Men varje dag tänker jag på det. Varje dag tänker jag på det som förstörde mitt liv, som förändrade mig totalt. Jag tänker ofta på hur snabbt allt gick, hur snabbt jag blev ett offer, hur snabbt mitt liv förvandlades till ett helvete som fick mig att vilja dö gång på gång. 

 

Trots alla år som gått så kan jag inte prata om det. Jag har aldrig riktigt kunna prata om det, berätta hur jag känner, vad som egentligen hände och hur det påverkade mig. Å andra sidan skulle ingen vilja lyssna. Det här är min kamp och bara min. Skulle folk få veta vad som hände så skulle det förändra deras syn på mig, och inte till det bättre. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli genomgå det? Hur kunde jag tillåta mig själv att låta andra personer få bestämma mitt över liv och trycka ner mig så långt de kunde? 

 

Trots alla år som gått så ger jag inte med mig. Tanken på att prata om allt får mig att vilja försvinna från jordens yta. Jag är inte rädd för att ingen ska förstå. Det jag är rädd för är att jag inte kommer klara av det. Det gör så jävla ont! Jag vet att man inte kan fly från allt hur länge som helst, att man förr eller senare måste ta konsekvenserna och ta itu med det. Men jag är inte redo för det än. Jag är inte redo att gå igenom minnesbilderna från den värsta tiden i mitt liv. Jag är inte redo att visa min sårbara sida.

Lär känna Babustyle #4

Då jag aldrig skriver om min tid i skolan så vet jag inte hur många som vet det här. Jag lgick på mediaprogrammet i gymnasiet med inriktning fotografi och journalistik. Fotolektionerna var allra roligaste, faktiskt den enda lektionen jag gillade, förutom psykologi. Journalistiken var mest för att jag gillar att skriva, och visst, jag blev nog bättre på det, men lektionerna var ofta hemska för mig. Dels för att vi hade så långa pass och dels för att jag inte trivdes med läraren.  Jag läste tre kurser i foto och två kurser i journalistik. Andra ämnen jag läste var bland annat webbdesign, mediekunskap, multimedia och estetisk verksamhet. 

7 viktiga punkter för dig som har ont att bära med sig när det tar emot

I det här inlägget tänkte jag skriva ner sju punkter som kan vara viktigt att tänka på när man är i ett tillstånd som innebär smärta, särskilt kronisk smärta. Jag har precis läst ut boken "Hur du motiverar dig själv när allt suger" som är skriven av Thomas Nilsson. Jag började läsa den för att ja, mitt liv suger just nu, men det fanns ett kapitel långt bak i boken som fick min uppmärksamhet. Kapitlet där han pratar om kronisk smärta. I kapitlet nämner han dessa sju punkter som jag själv finner väldigt viktiga, så därför tänkte jag nu dela med mig av dem till er. Jag vet att jag har en del läsare som själva går igenom det jag går/har gått igenom. 

 

Punkt 2 och 7 är de punkter som tilltalar mig mest. Som många av er vet så gick jag i 5 år utan att veta vad jag led av, utan att veta varför jag hade så sjukt ont och varför jag fick mina anfall. Jag fick höra att "ingenting är fel på dig" och "du bara inbillar dig". Till och med mina föräldrar och vänner trodde jag inbillade mig och "lekte sjuk".  Egentligen är jag inte färdig diagnostiserad. De satte "Kronisk daglig huvudvärk" för att de inte kom längre i utredningen och hade inga fler idéer. Trots läkarbyten så vägrar de att fortsätta utreda mig. De håller sig till "Kronisk daglig huvudvärk med inslag av migränanfall och stresshuvudvärk" plus att jag har panikångest till och från. Och nyligen i mitt senaste läkarbesök har jag fått veta av min nuvarande läkare att han skiter fullständigt i om jag har ont och vägrar skriva ut mediciner som kanske kan hjälpa.

Om ni vill läsa mer om hur jag fick min sjukdom så kan ni läsa det här inlägget.
Och om ni vill veta mer om mitt senaste läkarbesök kan ni läsa det här inlägget.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

7 viktiga punkter för dig som har ont att bära med sig när det tar emot:

 1. Har du också fått den luddiga diagnosen "smärta utan känd orsak"? 
Du är inte ensam. Den gruppen av patienter är mycket större än man tidigare trott. 2004 visade en undersökning  att 94% av alla långtidssjukskrivna i Sverige lider av smärta. Var fjärde patient på Karolinska sjukhuset i Stockholm visste inte varför de hade ont - och inte läkarna heller!

 

 2. Man kan mycket väl vara sjuk utan att det syns och utan att en läkare har kunnat ge en "erkänd" diagnos. "Osynliga" besvär är ändå alltid riktiga sjukdomar, det är inte bara inbillning! Det spelar ingen roll  var du har ont eller hur ont det gör, man kan ändå alltid ha en sjukdom utan att sjukdomen har ett fint latinskt namn! Att vara sjuk och veta varför man har ont är tillräckligt jobbigt, men att vara sjuk utan att veta eller få reda på varför man har ont är ännu värre. Oron över att aldrig få veta varför man har ont, förvirrar också smärtan. Det är en av orsakerna till att smärtan kan bli kronisk. Men är det egentligen så konstigt att det gör ännu mer ont om man inte blir trodd av läkare, vänner och familj?

 

 3. Be aldrig om ursäkt för att du har en kronisk sjukdom. Du kan inte kontrollera hur ofta du blir sjuk.

 

 4. Docent Staffan Arnér är chef för smärtsektionen vid Anestesi- och intensivvårdskliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm. För 20 år sedan uppfann han "smärtstickan". Det är en liten tunn linjalliknande sicka som graderar en persons smärta från 1-10. Genom att dra en genomskilnig markör över skalan kan en patient berätta hur ont han eller hon har. Noll anger ingen smärta alls, vid 10 gör det så ont att kan eller hon bara vill dö. Förlossning och njurstensanfall brukar ligga på 9,5 på skalan. Arnér rekommenderar att den som upplever en smärta som landar på nivån 6 eller 7 ska remitteras till en smärtspecialist. 

 

 5. Det finns många förklaringar till varför en smärta blir kronisk. Enligt Staffan Arnér beror det mycket sällan på psykiska orsaker. så låt ingen få dig att tro att du bara "tror" att du har ont när du är sjuk!

 

 6. En förklaring till långvarig smärta utan känd orsak är att smärtan präglar smärtsinnet och därför "sätter sig" i medvetandet. Smärta "föder" smärta med andra ord. Att smärtan blir kronisk kan bero på ett kränkande bemötande från sin omgivning. Smärtforskning har visat att om man inte blir trodd, stannar smärtupplevelsen ofta kvar i smärsinnet för lång tid framöver. Att kronisk smärta "sätter sig i huvudet" betyder inte att det är inbillning!

 

 Läkare, dietister och psykologer är skickliga och välutbildade, men de har inte alltid svar på allting. Smärta är en personlig upplevelse. Det är alltid du själv som bestämmer vad som är smärta - hur ont det gör och vilken sorts smärta det är. Du har precis så ont som du själv säger. Låt ingen övertyga dig om något annat!

 

 7. All smärta kan inte botas, men den kan lindras. Om läkarna inte kan ge en vettig diagnos och de har kört fast, men vägrar erkänna det, så gå vidare. Det finns mycke onödigt prestigetänkande mellan läkare (och i synnerhet specialister emellan) som gör att patienterna kommer i kläm. Ingen ska behöva leva med smärta bara för att sjukvården har hamnar i en återvändsgränd. Var inte rädd för att prova alternativa behandlingar som t.ex. zonterapi, akupunktur eller hypnosterapi. Vad har du att förlora om läkarna inte kan göra mer?

Find your winter jacket

LÄNKAR: 1 ♥ 2 ♥ 3 ♥ 4 ♥ 5 ♥ 6 

Gratis header #19

Emelie hörde av sig till mig för några dagar sedan och undrade om jag ville fixa en header till henne som är höstig. Hon blev inspirerad av min header och ville ha en guld/beige bakgrund, sitt namn i silver/vit färg, en bild på sig själv och tre andra bilder samt lite glitter. Headern ser ut såhär "egentligen", men hon bestämde sig sen för att ha en transparent header istället, så bakgrunden är inte fast. Så vi får se vad hon väljer för bakgrund till sin blogg. Hon blev i alla fall väldigt nöjd!

Mysiga tröjor till hösten/vintern

1 ♥ 2 ♥ 3 ♥ 4

It's so lonely when you don't even know yourself anymore

Som ni kanske har märkt så är jag lite off just nu. Jag känner mig mest ensam och förvirrad. Värdelös. Jag är nedstämd den mesta tiden, jag lämnar knappt mitt rum. Just nu är mitt liv väldigt, väldigt lågt. Jag ser ingen mening med någonting längre. Saker jag brukade älska att göra, betyder i princip ingenting. Jag har tappat gnistan för mycket. Jag har ingen ork för att fotografera, för bilderna blir inte bra ändå. Att designa headers känns inte så kul längre då jag sällan blir nöjd med mitt jobb, även om kunden blir det. Och så det här med texterna. Jag brukade älska att skriva djupa texter, sådana texter som nästan alla kan känna igen sig i, oavsett vad grunden av min text egentligen är. Men känslan är borta. Försvunnen. Kanske är det inte min grej ändå. Så varför har jag kvar bloggen? När syftet med bloggen inte kan hållas uppe? Jag vet inte...

 

Just nu vill jag inte vara ensam. Jag vill inte känna mig ensam. Jag vill känna att jag behövs. Att jag betyder något. Att jag finns av en anledning. Jag vill inte fortsätta känna såhär. Jag vill inte känna att det här året har varit dåligt eller att det inte finns någon mening med mitt liv längre. Jag vill hitta tillbaka. Jag vill må bra.

 

Hur ska jag kunna hjälpa andra att tänka framåt, när jag själv sitter fast?

Älskar frozen yoghurt!

Gästbloggning #5

Mitt namn är Madeliene och jag bloggar på Madeias.blogg.se , jag frågade faktiskt Therese om jag fick gästblogga hos hennes, för att hon är världens finaste och underbaraste person. ♥

Therese är en av de personerna som betyder mest, som alltid finns där, även fast det bara är bakom en datorskärm eller bakom telefonen, men hon finns där, hon lyssnar och hon förstår till 110%. Jag tycker att hon är så stark, kämpar emot all skit som kommer och försöker att förstöra precis allting, men hon är stark, Du är stark Therese och vet du vad? JAG tycker om dig. ♥ Det finns ingen människa i världen som är så stark som denna fina tjej och jag verkligen älskar din blogg, ditt sätt du skriver på, ditt sätt som du är. ♥

Även fast vi aldrig har träffats.. ÄN. Så betyder du mer än någonsin för mig, för vi har fått en sådan bra kontakt via bloggen, och via facebook såklart. ♥ Du bryr dig på ett sätt som ingen annan människa någonsin har gjort, du vet alltid vad du ska säga och jag vet att du menar exakt allting du skriver, för det märks i orden du använder. ♥

Med detta så vill jag bara säga, Therese du är underbar, stark och en fantastisk tjej, så fort du behöver prata, tveka inte skriv, smsa, vilken tid det än är på dygnet, jag svarar. Du är stark och jag älskar dig. ♥

Keep it up and soon enough you'll figure out you wanna be a loser like me

Tips till bloggare och företag: TOURN

Tourn.se är en hemsida där företag och bloggare lätt kan skapa fina samarbeten. Det är ett väldigt bra verktyg, både för bloggare och företag. Tourn har över 6500 bloggare i Sverige så företagen behöver inte leta längre på sidor som Facebook, Google, Instagram etc. På Tourn är alla bloggare samlade på en och samma plats.

 

Företagen skapar olika kampanjer där bloggare får anmäla sitt intresse och företagen väljer själv ut vilka de vill samarbeta med. Det är ett väldigt smidigt sätt och väldigt enkelt att hantera sin budget. Detta för att i varje kampanj kan företag skriva ut ungefär hur mycket de är villiga att betala bloggare och det kan vara allt mellan 200-2000 kronor per kampanj. 

 

En kampanj kan till exempel vara: "Skriv ett inlägg om oss och få 200kr". Företaget skriver då ut vad de vill ha med i inlägget och sen är det bara för bloggare att anmäla sitt intresse. För att göra det enklare för företag så finns det en funktion där bloggaren berättar om varför den vill samarbeta i kampanjen, berätta lite om sig själv etc. Då kan företagen lättare välja ut vilka bloggare de vill ha. Och sist men inte minst: Bloggarna kan använda en spårningskod på sitt konto vilket gör att företag kan hålla koll på bloggarnas statistik. Detta visar att Tourn är en seriös sida som helt enkelt vill hjälpa företag att hitta samarbetspartners. 

 

Jag tycker att Tourn är en väldigt bra sida som gynnar både oss bloggare och företag. Och jag tycker att företag ska välja att marknadsföra sig på Tourn för att där hittar de lättast sina samarbetspartners och samtidigt har kontroll över situationen. Genom att samarbeta med bloggare når de ut till fler personer!

 

Några kampanjer på Tourn just nu: 

 

 

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Tourn!