Den här veckan har det hänt en hel del i mitt liv. Jag har stressat, oroat mig och haft ångest. Jag har nästan framkallat anfall 7 gånger under måndagen och gårdagen på grund av att jag inte kan hantera sådana här situationer. Jag fick inget anfall som tur var. Tankar snurrar i huvudet och jag kan inte koncentrera mig på en sak. Från att inte hända så mycket i mitt liv till att ha många saker att tänka på är inte lätt. Och min extrema beslutsångest gör det inte lättare.

 

Jag har busstränat för att försöka känna mig tryggare med att åka buss utanför Karlstad (för att kunna ta mig till praktiken), jag har varit på sminkkurs och fått ett jobberbjudande som jag - efter mycket velande fram och tillbaka - har bestämt mig för att tacka nej till. Jag måste fokusera på praktiken nu, måste försöka ta en sak i taget. Och förutom det här har jag bestämt mig för att åka bort i helgen, men det innebär att jag måste åka tåg eller buss och det skrämmer mig. Jag skulle behöva komma bort från alla måsten och allt jobbigt innan jag börjar på praktiken. Jag vet att stannar jag hemma i helgen så kommer jag oroa mig mer och mer, och det slutar aldrig bra. Jag behöver komma bort. Men tanken på att behöva åka buss utanför Karlstad eller tåg gör mig panikslagen.

 

Jag vet att jag förr eller senare måste möta mina rädslor, men det känns som jag har haft många utmaningar den här veckan och jag vet inte om jag klarar av en till. Jag vet inte hur jag ska göra. Tankarna snurrar, ångesten kryper fram och jag känner mig enormt stressad... Jag hatar att ha fobi för att åka tåg. Jag hatar att jag inte kan hantera stress. Jag hatar att jag oroar mig för exakt allting. Jag hatar min extrema beslutsångest. Jag hatar mig själv inifrån och ut. Idag hatar jag livet.

Jag blev en aning lättad igår när jag såg att min nya läkare hade skrivit ut nya mediciner till mig. Äntligen! Blev dock en aning besviken när jag såg att all medicin var till min migrän. Till och med på Alvedonen står det "används vid migrän!!". Antar att det är för att jag ska ta både Alvedon och Anervan vid ett anfall för full effekt. Men har jag väldigt ont - utan att ha migrän - så borde jag väl kunna ta en Alvedon, eller?

 

Inderalen är förebtyggande och den ska jag ta varje dag. Är det någon som har erfarenhet av någon av dessa mediciner? Vad fick ni för biverkningar? Hjälpte dem? Tidigare har jag bara haft Saroten som förebyggande och den hjälpte mig inte. Har haft så många mediciner, har hela min sängbordslåda (som för övrigt är min medicinlåda) full av olika förpackningar, dock sådana jag inte använder längre. Men det känns som att jag har mitt egna lilla apotek här hemma.

Det kanske är en bra dag idag ändå. Pratade med min nya läkare för en stund sen och i början kändes det konstigt, precis som det alltid gör när jag får en ny läkare. Men vi pratade en stund och vi kom fram till att jag ska testa nya mediciner, i alla fall förebyggande och vid migränanfall. Han skulle tänka på om han kunde skriva ut något starkare än Naproxen som jag kan ta dagligen, utan att bli beroende av dem. Jag hoppas han hittar något för Naproxen hjälper inte ett skit längre. Men jag är glad att jag ska få andra migränmediciner och förebyggande i alla fall. Men jag har inte för höga förhoppningar då jag vet att det är individuellt och chansen att de hjälper mig inte är särskilt stor. Men det är värt att prova! Ska boka telefontid om två månader igen. Och min förra läkare sa att det inte finns några mediciner som jag kan prova. In your face liksom.

Jag orkar inte det här. Jag är trött. Arg. Ledsen. Besviken. Frustrerad. Orolig. Allt på samma gång. Jag lovade mig själv att aldrig låta någon tvinga mig till saker jag känner att jag varken kan eller vill. Jag har inte valt att leva med det här. Om jag kunde så skulle jag vara frisk och leva ett normalt liv, kunna göra saker som är näst intill omöjligt just nu. Men de förstår inte. De behandlar mig som vem som helst. De tar mig inte på allvar. De tror att det här är något jag har valt, att jag har valt att ha svårt för vissa saker som är hur lätt som helst för andra. Jag har t.ex. svårt att gå till affären själv, åka tåg, åka buss utanför Karlstad, ta första steget/kontakten, träffa nya människor, vara i grupper.

 

Tar de hänsyn till det? Respekterar de det? Försöker de förstå det? Nej, självklart inte. Istället försöker de tvinga mig till saker jag inte klarar av. Precis som om det skulle få mig bättre. Fuck it.

Bildlänk | Bildlänk | Bildlänk

Som förmodligen hela Sverige redan vet om så börjar Melodifestivalen idag. Inte så märkvärdigt ändå, även om jag försöker intala mig själv att det är en liten tradition att titta på det. Helt ärligt tycker jag bara det har blivit sämre för varje år. Alla låtar är i princip likadana, koregrafin är ungefär likadan. Dessutom tycker jag det är sjukt tråkigt att samma personer får vara med om och om igen. Tycker de borde ge dessa chanser till någon som inte har varit med i Melodifestivalen. Melodifestivalen har verkligen blivit dåligt. De senaste åren har jag inte haft en enda favorit. Då är det illa.

 

Kanske ändras min uppfattning det här året. Eller inte. Jag har inte hört ett enda bidrag än då jag tycker det är dåligt att man får lyssna på låtarna innan programmet börjar. Vad tycker ni om Melodifestivalen?

Idag samlade jag mod till att ringa neurologmottagningen. Jag bestämde mig för att ta tag i allt som har med min huvudvärk att göra. Sist jag gjorde det gick det inte särskilt bra, så nu gör jag ett nytt försök. Jag berättade att jag ville ha en ny läkare. Det visade sig att min läkare gillar mig ungefär lika mycket som jag gillar honom för jag har tydligen redan en ny läkare. Han ville inte ha mig som patient. Win-win.  Dock fick jag veta att jag inte har tid hos läkaren förrän i september. SEPTEMBER!?!? Hur ska jag överleva tills dess!? Knappt så jag har klarat mig de sista månaderna och nu ska jag vänta i flera månader till? Jag bad om att få en telefontid med min nya läkare i alla fall, så jag förhoppningsvis kan få nya mediciner eftersom inte mina hjälper alls. Vi får väl se om han hör av sig...

 

Jag har en hel del kommentarer att svara på också. Jag har inte orkat vara vid datorn de senaste dagarna, därav har det ekat tomt här inne. Men jag ville bara säga att jag inte har glömt bort er!