She still has trust issues

Jag är en mästare på att stöta bort personer som bryr sig om mig. Anledningen är rätt simpel; att folk bryr sig om mig skrämmer mig. Jag vill hellre att folk ska ogilla mig än bry sig. För er kanske det låter hur konstigt som helst och till och med dumt, själviskt och ogenomtänkt, men för mig är det bara så och jag har inget emot det. Låter jag personer bry sig så ger jag dem även makten att förstöra mig och krossa mig - och det kan jag inte tillåta.
 
Det finns många anledningar till varför jag vill vara ensam och detta är en av dem. Det finns också anledningar till detta beteende. Jag har så många gånger låtit personer bry sig om mig och det har nästan alltid slutat med att jag fallit till botten handlöst. Jag vill inte ge någon makten att hjälpa mig upp, för de kan när som helst välja att släppa taget om mig och då faller jag igen. Det är lika bra att klara sig själv från början.  Detta betyder inte att jag inte tar hjälp av folk, jag går ju t.ex. hos en arbetspsykolog för att få hjälp, men för mig är det en skillnad. Vissa människor utnyttjar det inte, utan de vill hjälpa och bryr sig om för en god sak, för att de vill vara snälla eller hjälpa en medmänniska, och det är där min arbetspsykolog kommer in. Men det finns personer där ute som tar varje chans de får för att sänka en, och känslor är min svaghet.
 
Jag har inte lätt för att bli kär eller ens gilla personer. Men när jag gör det så gör jag det helhjärtat och det är då jag är som svagast, det är då de slår till. De kämpar för att få min tillit, för att komma nära inpå - för att sedan bara släppa mig. De tar i med all kraft de har och trycker mig under ytan. Samma visa varje gång. Om jag är speciell för någon eller om någon gillar mig så måste den hitta ett sätt att visa det på, visa att den är värd att finnas i mitt liv, för jag är mer osäker nu än någonsin. Jag är så otroligt rädd för att bli sårad och lämnad.
 
Många av er där ute anser att jag har fel i mitt tankesätt, att jag ska vara tacksam för att det finns personer som bryr sig om mig. Ni får gärna tycka det, men uttryck er inte förrän ni har gått i mina skor och sett vad jag gått igenom. När ni gjort det så vet ni varför jag står fast vid det här.
 
Jag har gått igenom mycket ensam.
Ensam är starkast.
 

När all energi försvinner

Som ni har märkt så har jag inte varit så aktiv här den senaste veckan. Jag erkänner att jag är väldigt dålig på att blogga och svara på kommentarer, men jag mår inte så bra just nu. Jag är ständigt trött och hängig och känner ingen ork att göra något. All energi och ork är borta. Jag gör ingenting längre. När jag kommer hem från praktiken så lägger jag mig i sängen och väntar på att det ska bli kväll snart så jag kan lägga mig och sova. På helgerna ligger jag fortfarande bara i sängen. Jag orkar inte ens göra i ordning mat, jag orkar inte gå ut med Bebis, åka till gymmet eller göra de ärenden jag ska göra. Sånt får jag tvinga mig att göra...
 
Någon som har förslag på hur jag ska göra för att må bättre och få tillbaka orken och lusten?

Q/A - Vad vi gör på hunddagiset

Några av hundarna på dagiset.
 
Nu kommer det efterlängtade inlägget om vad jag gör på min praktik. Jag ska vara ärlig och berätta att innan jag började praktisera på hunddagiset så hade jag ingen aning om vad det var eller vad man gjorde där. Jag har även fått frågor av er angående detta så nu tänkte jag svara på det. Jag är inne på min fjärde vecka nu och jag har helt glömt bort att berätta att jag har fått förlängd praktik! De är så nöjda med mig att jag fick vara kvar till sista maj istället för att sluta den första april. Yay!
 
Aight, tillbaka till vad inlägget egentligen handlar om - vad man gör på ett hunddagis. Nu vet inte jag om alla hunddagis gör precis så här, de har förmodligen andra scheman, men upplägget är nog det samma. Vi har 33 inskrivna hundar på hunddagiset och varje morgon mellan 7-9 så blir de lämnade där av deras ägare. Vissa dagar är det färre hundar vilket kan bero på sjukdom eller att de helt enkelt är lediga. Man ringer och sjukanmäler hunden om den är sjuk.
 
Klockan 9 tar vi ut valparna så att de får göra sina behov. Efter vi gjort det så kopplar vi första hundgänget för att gå på promenad. Om det är många hundar och fler som är där så blir det oftast två promenader och andra promenaden är självklart med det andra hundgänget. Men ibland blir det så att det är för få hundar för att gå två promenader och då blir det bara en. Eller att vi är för få personer som är där och många hundar, då låter vi några hundar vänta till efter lunch då det oftast kommer en till person dit då som tar dem på ut på en promenad.
 
Efter promenaderna så är det lunch och vila, både för oss och för hundarna. Hundarna är oftast väldigt trötta vid den tiden och därav vilan. Under vilan så får man göra vad man vill - sova, lyssna på musik, läsa en bok, mysa med hundarna. Ja, vad du vill i princip. Självklart städar vi också. Vid 13.30 tar vi ut hundarna en och en eller två och två för att de ska få göra sina behov. Om det är många hundar så kan det ta upp till 1 1/2 timme att göra detta. Men är det få hundar så går det självklart snabbare. Och vid 15-tiden slutar jag. Ibland tidigare beroende på hur mycket vi har att göra och hur många hundar som är där.
 
Här finns stora som små, gamla som unga. Några valpar är runt 10 månader gamla. Den äldsta hunden är 11 år tror jag. Och många olika raser har vi. Jag kommer säkert få frågan om hundarna går ihop, om de är vänner osv. Många av hundarna går ihop medan andra inte alls går ihop. Självklart tänker vi på det när vi går promenader så att vi inte sätter dem i samma grupp.
 
Är det något mer ni undrar över så är det bara att skicka iväg en kommentar så ska jag svara så gott jag kan!

-

 

Some days are just hard

Fredag idag och jag borde väl vara på bättre humör. Men om jag ska vara ärlig så har jag haft en väldigt dålig dag. Ni vet, en sån här dag när det är enormt många småsaker som går fel och blir till en enda röra? Yes, det beskriver min dag ganska bra. Jag önskar jag kunde säga "äntligen helg!" men helt ärligt så bryr jag mig inte. Vill bara att dagen ska vara över.
 
En vän hörde av sig precis och undrade om jag ville ses ikväll, så hon kommer hit senare och gör mig sällskap. Kanske det kan få mig på bättre humör. Annars tycker jag synd om henne.

Q/A - Min rosa hårfärg

Q: Hej! Jag älskar din blogg och ditt hår. Är det riktig färg du har och är det ditt riktiga hår eller har du löshår? :)
 
A: Hej! Tack så mycket, vad glad jag blir! Tack för din fråga!
 
Allt är mitt hår, jag har inget löshår. Mitt hår växer så sjukt snabbt så löshår behövs aldrig, haha. Jag hade rosa slingor förut och det trivdes jag bra i. Men slingorna försvann mer och mer efter varje tvätt, så till slut bestämde jag mig för att färga hela underhåret rosa istället. Den rosa färgen är semi-permanent och håller upp till 20 tvättar. Men ju starkare färg du har, ju längre sitter det i. Sen beror det helt på vad du har för hårtyp också. Jag använder mig av färgen UV Pink som är den starkaste av dem (tror jag?) och jag har lätt tvättat mer än 20 gånger men färgen sitter kvar. Däremot blir den till slut babyrosa och aprikos, så färgen försvinner inte men blir mer matt. Efter de första tvättarna så försvinner det väldigt mycket färg, men den går inte ur helt. Det är tredje gången jag färgat underhåret rosa nu i rad, så jag har lite olika nyanser just nu eftersom den gamla färgen aldrig gick ur. När jag har tröttnat på det rosa så lär jag nog ha jävligt svårt att få bort den, haha.
 
Jag gillar den här färgen. Första gången jag färgade den så hatade jag den för att det försvann så mycket färg. Så om du ska ha en rosa färg i håret, ta en nyans mörkare än du tänkt dig. För som jag skrev tidigare så försvinner väldigt mycket färg de första tvättarna. Ni kan köpa färgen HÄR och det finns även massor av andra färger.
 
Hoppas du fick svaret du ville ha, och har du eller ni andra några fler frågor så är det bara att skicka iväg en kommentar!
 

Fått tillbaka mitt internet

Äntligen har jag internet igen! Det har känts väldigt tomt, men nu är jag tillbaka. Har faktiskt några idéer på inlägg jag kan skriva och så har jag en del att berätta, så håll utkik! Ska bland annat berätta hur det är att praktisera på ett hunddagis och vad jag gör på dagarna där. Har sett att många är intresserade av att veta det. Kul!
 
Och glöm inte trycka på Gilla-knappen om det är något inlägg ni gillar. På detta sätt får jag en bättre bild av vilka inlägg ni gillar bäst och som jag kan skriva oftare. Bra, va?

Tankar om livet


Jag tänker på det rätt ofta, men jag kan aldrig komma på vad det var som hände eller när det hände. Inte heller hur det hände. Jag förändrades totalt. Från att vara framåt, glad och full av energi, till att vara tillbakadragen, irriterad och helt orklös. Kanske har det med min sjukdom att göra, kanske förändrades allt då. Det låter logiskt om man tänker efter. Smärta gör en både trött och irriterad och man drar sig undan för att inte påverka de andra. Det låter som om det skulle kunna vara det, eller hur? Eller i högstadiet, som var den allra värsta tiden i mitt liv av många skäl.


Men jag tror det sitter djupare än så. Djupare än sjukdomen, djupare än högstadiet.

Kanske var det när den där mystiska mannen förföljde mig i flera år. Han som kunde hämta mig från skolan och säga att han var min brors vän. Han som hotade mig. Han som förföljde mig så jag inte vågade gå någonstans själv. Han som bestämde sig för att fortsätta även när vi hade flyttat. Han som mina föräldrar anmälde men som aldrig åkte fast.

Eller var det när en av mina närmsta vänner tog livet av sig, endast 13 år gammal? Jag började skriva dikter, djupa dikter. Dikter om självmord, dikter om hat, sorg och livets alla hårda stunder. Jag försökte förstå vad hon kände, varför hon gjorde som hon gjorde. Var det då jag förändrades?

Jag vet inte. Jag vet inte när det hände eller vad som orsakade det.

Idag är jag totala motsatsen till hur jag var när jag var liten. Jag umgicks med alla, skrattade, var ute hela dagarna, hade lätt att få vänner, sa aldrig nej till någon, ville göra alla glada. Jag sprang runt hela Kronoparken när jag var 4 år gammal. Alla berättar hur skön jag var när jag var liten. De berättar historier om vad jag gjorde och berättar att jag alltid hade svar på tal. Jag var en person som inte gick att ogilla. Jag har sett bilder, sett videor på hur jag var. Men jag kan inte förstå att den lilla flickan är jag. Vad hände med henne? Jag ser inte mig själv i henne. Jag känner mig vilsen.

Idag är jag mycket för mig själv. Jag har svårt att få vänner, svårt att prata med folk och lita på andra. Jag har svårt att släppa in personer i mitt liv. Jag är rädd för att göra fel, rädd för att gå till affären själv. Jag är rädd för att såra och bli sårad. Jag är rädd för förändringar. Listan kan göras lång.

Det enda som inte har förändrats är att jag fortfarande kan vara brutalt ärlig, som andra kallar det. Men ofta tänker jag på den där lilla flickan. Jag skulle vilja vara henne igen. Hon utan gränser, hon med höga drömmar, hon med glimten i ögat. Hon som älskade att umgås med vänner och spela fotboll hela dagarna. Men allt händer av en anledning och jag tror på det. Så det finns en anledning till varför det blivit som det blivit, varför jag inte är samma person längre.

Jag tror inte på att folk förändras, man blir bara mer av den man egentligen är. Ingen förändras. Men ordet ”förändra” fick texten att hålla ihop, därför använde jag det ordet.

En dag kanske jag hittar tillbaka till den där lilla flickan. En dag kanske jag får vara glad och må bra igen.

"Dagarna går och ingenting förändras, men när man tittar tillbaka så ser man att allt är annorlunda"

Varit hos frisören

Före                                                                                Efter
 
OMG!! Babustyle har varit hos frisören!? Yesbox.

I förrgår var jag hos frisören och klippte mig. Första gången på över två år. Klippte ungefär en decimeter, så det syns inte så mycket bakifrån. Klippte uppklippt och fixade en snedlugg också, men det lär ni ju märka på alla nya bilder som kommer dyka upp.

Igår färgade jag det rosa igen, så nu är det lite mer skrikigt. Färgen ”går ur” ganska fort (försvinner inte, men blir matt och typ aprikosfärgat) så jag kände att det var dags. Dock tog den inte på min utväxt, jävla skit. Det står ”Tar ej på vitt eller grått hår”, så jag börjar undra vad min naturliga hårfärg är faktiskt… hah. Aja, får tänka på det nästa gång och bleka utväxten först. Krångligt värre. Bilderna är tagna innan jag färgade det rosa igen och det gör sig aldrig rättvist på bild oavsett vilket ljus det är, så bry er inte om det. Idag ska jag färga det bruna igen så det blir lite mer liv i mitt hår. Ser sjukt tråkigt ut nu, särskilt när jag själv ser min enorma utväxt. Den är inte så synlig om man inte vet att den är där.

Ofrivillig bloggpaus

Mitt internet har lagt av helt och jag vet inte när jag får nytt. Det blir bloggpaus tills vidare. Jag kan ju mobilblogg, men inläggen blir bara tråkiga och det blir i princip inga bilder. Och så vill jag inte ha min blogg. Jag vill kunna lägga ner tid på mina inlägg och kunna svara på kommentarer, vilket jag inte kan nu. 
 
Vi får se när jag får tillbaka mitt internet. Tills dess är det en ofrivillig bloggpaus. Ta hand om er. C'yaaa!

_________________________________________________________________________________________________________
 
 
UPDATE: Jag kommer att koppla mitt mobila internet till datorn, så jag kan göra lite inlägg. Men internet är väldigt segt och jag kommer inte att kunna svara på alla kommentarer, utan jag svarar lite då och då. Jag har ringt och bett om nytt internet, så förhoppningsvis får jag det nästa vecka.
 
Jag har planerat ett inlägg där jag berättar om vad vi gör på hunddagiset och hur en vanlig dag ser ut, men jag vet inte riktigt när det kommer upp. Håll utkik! Tack för ert tålamod.

-

Första veckan avklarad

Jag trodde inte att jag någonsin skulle känna så igen, men tack och lov för att det är fredag! Nu har jag klarat av en hel vecka på hunddagiset, vilket har varit väldigt kul, men också ansträngande. Jag är inte van att få anstränga mig så mycket och jag har nästan framkallat två anfall, men lyckades hindra det båda gångerna. Score!
 
Jodå, praktiken har varit najst. Egentligen har jag inte fått göra så mycket, då det är samma sak varje dag. Men jag trivs bra där. Jag mår dåligt i mig själv när jag gör fel och det känns som om allt kommer bli som förra gången, att de inte kommer vara nöjda med mig. Men en liten fågel viskade i mitt öra att jag trots allt har varit bra där borta än så länge, så det känns bra.
 
Jag har bland annat lärt mig namnen på alla vovvarna (vilket är en hel del), gått långpromenader med dem och matat dem, fått några fyrbenta bästisar, städat boxarna, myst en del med vovvarna, åkt bussen fram och tillbaka trots att det fortfarande skrämmer mig och njutit av det fina vädret. Och så får jag ha på mig mjukisbyxor på den här praktiken, hur najst!? Älskar mina mjukis ♥
 
Några av er har undrat vad man gör på ett hunddagis, så jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg senare där jag berättar vad vi gör och hur dagarna ser ut. Låter det bra?

I can't keep myself from falling

I just can't seem to help myself, I wear my heart for all to see. Maybe you're that someone else, another hopeless case like me.
Falling, falling, I can't keep myself from falling.

Första praktikdagen avklarad

Yes, idag gjorde jag min första dag som praktikant på hunddagiset. Än så länge trivs jag ganska bra. Trevliga personer, glada hundar och långa promenader. Det är dock en utmaning för mig att ta bussen dit på morgonen då det ligger utanför Karlstad och jag känner mig inte riktigt trygg i det. Men jag överlevde idag i alla fall och i morgon är det nya tag! Det är alltid jobbigt i början när man är på ett nytt ställe och jag är inte van att ha koll på så många hundar eller gå så långa promenader, men jag kommer nog in i det snart. Jag kommer att vara här en månad till att börja med.
 
Tack för alla fina kommentarer jag får! Ni är helt fantastiska och jag blir lika glad varje gång jag ser att jag har fått nya kommentarer! Fortsätt gärna så. Jag ska försöka bli bättre på att svara på dem.