She still has trust issues
När all energi försvinner
Q/A - Vad vi gör på hunddagiset
-
Some days are just hard
Q/A - Min rosa hårfärg
Fått tillbaka mitt internet
Tankar om livet
Jag tänker på det rätt ofta, men jag kan aldrig komma på vad det var som hände eller när det hände. Inte heller hur det hände. Jag förändrades totalt. Från att vara framåt, glad och full av energi, till att vara tillbakadragen, irriterad och helt orklös. Kanske har det med min sjukdom att göra, kanske förändrades allt då. Det låter logiskt om man tänker efter. Smärta gör en både trött och irriterad och man drar sig undan för att inte påverka de andra. Det låter som om det skulle kunna vara det, eller hur? Eller i högstadiet, som var den allra värsta tiden i mitt liv av många skäl.
Men jag tror det sitter djupare än så. Djupare än sjukdomen, djupare än högstadiet.
Kanske var det när den där mystiska mannen förföljde mig i flera år. Han som kunde hämta mig från skolan och säga att han var min brors vän. Han som hotade mig. Han som förföljde mig så jag inte vågade gå någonstans själv. Han som bestämde sig för att fortsätta även när vi hade flyttat. Han som mina föräldrar anmälde men som aldrig åkte fast.
Eller var det när en av mina närmsta vänner tog livet av sig, endast 13 år gammal? Jag började skriva dikter, djupa dikter. Dikter om självmord, dikter om hat, sorg och livets alla hårda stunder. Jag försökte förstå vad hon kände, varför hon gjorde som hon gjorde. Var det då jag förändrades?
Jag vet inte. Jag vet inte när det hände eller vad som orsakade det.
Idag är jag totala motsatsen till hur jag var när jag var liten. Jag umgicks med alla, skrattade, var ute hela dagarna, hade lätt att få vänner, sa aldrig nej till någon, ville göra alla glada. Jag sprang runt hela Kronoparken när jag var 4 år gammal. Alla berättar hur skön jag var när jag var liten. De berättar historier om vad jag gjorde och berättar att jag alltid hade svar på tal. Jag var en person som inte gick att ogilla. Jag har sett bilder, sett videor på hur jag var. Men jag kan inte förstå att den lilla flickan är jag. Vad hände med henne? Jag ser inte mig själv i henne. Jag känner mig vilsen.
Idag är jag mycket för mig själv. Jag har svårt att få vänner, svårt att prata med folk och lita på andra. Jag har svårt att släppa in personer i mitt liv. Jag är rädd för att göra fel, rädd för att gå till affären själv. Jag är rädd för att såra och bli sårad. Jag är rädd för förändringar. Listan kan göras lång.
Det enda som inte har förändrats är att jag fortfarande kan vara brutalt ärlig, som andra kallar det. Men ofta tänker jag på den där lilla flickan. Jag skulle vilja vara henne igen. Hon utan gränser, hon med höga drömmar, hon med glimten i ögat. Hon som älskade att umgås med vänner och spela fotboll hela dagarna. Men allt händer av en anledning och jag tror på det. Så det finns en anledning till varför det blivit som det blivit, varför jag inte är samma person längre.
Jag tror inte på att folk förändras, man blir bara mer av den man egentligen är. Ingen förändras. Men ordet ”förändra” fick texten att hålla ihop, därför använde jag det ordet.
En dag kanske jag hittar tillbaka till den där lilla flickan. En dag kanske jag får vara glad och må bra igen.
"Dagarna går och ingenting förändras, men när man tittar tillbaka så ser man att allt är annorlunda"
Varit hos frisören
I förrgår var jag hos frisören och klippte mig. Första gången på över två år. Klippte ungefär en decimeter, så det syns inte så mycket bakifrån. Klippte uppklippt och fixade en snedlugg också, men det lär ni ju märka på alla nya bilder som kommer dyka upp.
Igår färgade jag det rosa igen, så nu är det lite mer skrikigt. Färgen ”går ur” ganska fort (försvinner inte, men blir matt och typ aprikosfärgat) så jag kände att det var dags. Dock tog den inte på min utväxt, jävla skit. Det står ”Tar ej på vitt eller grått hår”, så jag börjar undra vad min naturliga hårfärg är faktiskt… hah. Aja, får tänka på det nästa gång och bleka utväxten först. Krångligt värre. Bilderna är tagna innan jag färgade det rosa igen och det gör sig aldrig rättvist på bild oavsett vilket ljus det är, så bry er inte om det. Idag ska jag färga det bruna igen så det blir lite mer liv i mitt hår. Ser sjukt tråkigt ut nu, särskilt när jag själv ser min enorma utväxt. Den är inte så synlig om man inte vet att den är där.
Ofrivillig bloggpaus
_________________________________________________________________________________________________________
-
Första veckan avklarad
I can't keep myself from falling
Falling, falling, I can't keep myself from falling.