Det finns två olika smärtor. En som syns och en som inte syns. Haltar du, har blåmärken, har gips eller annat tecken på smärta så syns det. Folk vet att du har ont och kan få en uppfattning om vad som har drabbat dig. Men det finns inga tecken alls på den smärta som inte syns. Det kan vara vad som helst. Du kan ha huvudvärk, ledvärk, magont, ont i bröstet, ont i underlivet etc. Men den absolut värsta smärtan är den kroniska och det är ytterst sällan folk lägger märke till den. Folk bara dömer en.

De som lider av en kronisk sjukdom vet vad jag pratar om. Det finns väldigt många kroniska sjukdomar som man inte lägger märke till. Jag lider av kronisk huvudvärk och min mamma lider av en kronisk sjukdom som kallas fibromyalgi som innebär att hon har ont i kroppen varje dag och har precis som jag - ett begränsat liv. Hon kan inte göra vad hon vill, för hon vet att smärtan blir extremt mycket värre dagen efter. Detsamma gäller mig. Men den här smärtan är ingenting folk kan se. För den sitter på insidan. 

Sedan jag fick min kroniska huvudvärk har jag fått stå ut med en massa rykten hit och dit. Det har och går rykten som att jag är drogmissbrukare (trots att jag slutade missbruka för över ett år sen), att jag har varit självmordsbenägen, att jag är egoistisk, att jag bara är på dåligt humör hela tiden, att jag är en dålig person för att jag inte har tid för mina vänner, att jag skolkade för att jag tyckte att skolan var tråkig, att jag tar tabletter för att det är "coolt" och en massa mer saker. Detta har jag fått höra i 6 års tid. Det som dem här personerna inte har en aning om är bakgrunden. De vet inte varför jag tar tabletter, varför jag mår dåligt, varför jag inte var i skolan, varför jag inte kan umgås med mina vänner hela tiden eller överhuvudtaget vad jag går igenom. De kan bara se utsidan och den är det inget fel på.

Det jag vill säga att vi som har en sjukdom som inte syns på utsidan har extremt svårt att få oss hörda. Det som inte finns på utsidan finns inte alls, enligt många. Men en sak har jag lärt mig sedan jag fick min diagnos - jag kan se vilka människor som är äkta och vilka som inte bryr sig ett skit. Dem som är äkta kan se när jag har ont och kan uppskatta hur ont jag har. Resten kan inte se smärtan, utan bara det som finns på utsidan.