Jag vågar inte vara lycklig
Jag vet inte varför, men jag är en person som inte vågar vara lycklig eller vågar må bra. Jag har mått konstant dåligt sen i slutet av 2007, men självklart har jag haft mina dagar och stunder då jag varit lycklig. Många skulle göra vad som helst för att bara få känna sig lyckliga en stund, medan jag gör allt för att slippa känna mig lycklig. Missförstå mig inte, jag älskar känslan av att känna lycka och att få må bra, men det är det som händer efter som jag inte vill gå igenom gång på gång.
Det gör så ont i mig nu att veta att jag faktiskt var lycklig i början av det här året. Trots att mina dagar var hemska så kände jag lycka. Det fanns en kille som alltid kunde få mig glad, han ringde varje kväll och gjorde så jag kände mig trygg. Jag var rädd samtidigt som jag var lycklig. Jag mådde bra, på riktigt. Jag hade aldrig känt mig så värdefull, så omtyckt. Han förstod mig, min sjukdom. Han visste om mitt förflutna och dömde mig aldrig. Men som jag redan hade förutspått så varade det inte länge. Den kille som fick mig vara världens lyckligaste, glömde bort mig efter några månader och istället gjorde mig olycklig. Det gör så ont, smärtan går inte att beskriva. Vad gjorde jag för fel? Vad var det som hände?
Det här är anledningen till att jag inte vågar må bra eller vågar vara lycklig. För jag vet att det inte varar, det kommer inte alltid vara så. Jag kommer hamna på botten igen och behöva gå igenom allting på nytt. Det är så otroligt jobbigt. Att först få hjälp upp, komma personen nära, den får dig lyckligare än någonsin, sen blir du bortglömd, du är bara i vägen. Och det slutar alltid med att du blir olycklig.
Jag är hellre olycklig hela tiden, än att få känna lycka någon dag och sen återgå till bortglömd och olycklig. Jag orkar inte gå igenom den processen om och om igen. För det händer alltid samma sak. Alltid! Det är också anledningen till varför jag har så svårt att släppa in personer i mitt liv. För de som kämpat för att hamna där, kämpar aldrig för att få stanna, utan de ger upp för fort och då står jag där ensam, öppnat mitt hjärta, mitt inre. Det gör så ont.
vad ledsen jag blir när du skriver så! klart du ska våga vara lycklig!
Hej, hoppas allt är bra med dig, kika gärna in på min blogg och va med i någon utav mina tävlingar, den senaste tävlingen behöver du i stort sett bara kommentera att du är med, dessutom får alla som inte vinner ett tröstpris!:D
sv: ja precis. lite väl dyr och allt handlar ju om personen bakom kameran. Skulle aldrig få för mig att köpa en så dyr eftersom jag kan mycket med inställningar (har gått på kurs också) så vet jag också om att det är inte kameran som gör "hela jobbet" utan det är personen bakom kameran. Men min jag har nu börjar ge med sig lite. Börjar klabba och sånt med att läsa minneskort .. fast det är nya minneskort också. :( dyrt med ny system bara och att jag vill att en ny system ska kunna flma också :)
sv: ja verkligen. nästan samma problem ja :( vill också få med mig min blogg, en protal med BRA service. Bara så svårt att hitta en sån protal!
sv: ja den verkar sjukt bra den du har! Så fina bilder du har i din blogg liksom. Och du är duktig att arbeta med kameran! Jag gick på fotokurs i ca 1,5-2 år. Så kul det var. Lärde mig massor med photoshop också men var tyvärr tvungen att sluta då det krocka med träningar för min del. Jag vill kunna göra bra videos till bloggen och sånt också :) vill göra lite videobloggar och så. Mest för kuligheten!
sv: ja verkligen. de bloggportalerna gillar jag inte heller. jag gillar inte heller forme.se som jag har testat också. Trivdes inte alls där heller. Och man kan inte göra designen exakt som man vill heller. ÅH hatar att inte kunna flytta med hela bloggen och designen till en ny portal bara
men är det så jobbigt så det påverkar dig ?
det är ju viktigt att vara trygg i sig själv innan man ger sig in i dessa utbildningar, om du vill ha råd o hjälp i detta så erbjuder jag kostnadsfri kbt under utbildingen, kan även tipsa om liknande utbildningar, det är bara att mejla :)
bra skrivet
sv: hahah ja, saknar hur blogg.se var förr. ALDRIG något problem då! hhaa ja vi förvirrar våra läsare! :( haha därför slänger jag nu inte det andra i denna kommentaren också! ;)
jag ville också gå media men valde ändå samhälle för att slippa pendla! Min kompis har en canon och jag gillar den men den är rätt så gammal den också så finns inte att köpa längre. Men har ju nikon nu och har ju två objektiv till den så de måste passa på nästa kamera tänkte jag!
Hoppas att du kommer få känna dig lycklig snart, det är inte alls kul att gå omkring och vara olycklig, vet själv hur det är.
Kram!
sv: tar personen dig för givet så ska man skita i personen, jag fick reda på att jag inte tog mig själv i första hand eftersom jag alltid va efter folk o var där för dem, när jag behövde dem var dem inte där för mig, för dem behövde inte eftersom dem visste att jag skulle va där för dem oavsett. Därför är gränser bra.
hoppas du hade en bra tisdag! :)
Hej kära du
Du var med i min tävling man kunde vinna spel men även datormus. Ta en titt på länkarna om de var du
Skicka gärna din adress sen på min mejl
kram
Sv: verkligen inte :D
Lycka ska inte vara att känna sig älskad av andra.
Lycka ska vara att känna sig älskad av sig själv.
Jag vet hur svårt det är att inte försöka finna sin egna lycka oss andra, men det går faktiskt att göra det.
När man är mindre beroende av andra är man lyckligare själv.
Jag hoppas du finner modet och styrkan att våga vara lycklig och glad igen :)
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag känner på ett vis samma sak. Man vågar aldrig riktigt bli sådär otroligt lycklig eftersom det alltid verkar sluta på samma vis. Den där pendlingen mellan att vara glad och ledsen blir så otroligt jobbig psykiskt. Man orkar lixom inte gå igenom den där känslan av att falla över kanten hela tiden. Är man ledsen så vet man i alla fall vad som händer... Så hemskt att det ska behöva vara så...
usch har kännt exakt likadant, den känslan är jobbig och den gör ont. Men man måste verkligen försöka se framåt :/ <3
jag kan inte riktigt känna igen mig som jag ser att många andra här ovanför har skrivit. jag försöker att blanda in mig så lite så möjligt med killar vilket gör att jag aldrig riktigt blir ensam och bortglömd, för jag ger de inte ens en chans från början. på grund av det känner jag mig "lycklig" eller jag mår bra i stort sätt hela tiden, självklart har jag mina dagar då jag mår dåligt och självklart har även jag blivit sviken. men i det stora hela mår jag bra och slipper känna mig sviken. det kanske även gjort att jag aldrig känt mig 100% lycklig eftersom det verkar som att man bara blir det med kärlek i sitt liv, men det kommer jag aldrig upptäcka förrän jag varit med om det. tills dess ska jag bara låta allt ta sin tid och inte tänka på det så mycket.
vad hände med killen? varför gav han upp? <3
Så himla bra skrivet!
Jag känner igen mig i att vara ledsen och olycklig hela tiden i längre perioder :(
Det är bar att försöka hålla huvudet högt, se det positivia i varje liten gnutta av livet i varje hörn!
Du är jättefin och du klarar detta ♥
Jag kan faktiskt känna igen mig i det du skriver.
Kändes som om du skrev om mig när du skrev, helt sjukt.
Hoppas verkligen du tar dig igenom det här och jag finns här om du behöver prata <3
Jag tror att jag förstår hur du resonerar... Jag levde i 17 år utan att vara vare sig lycklig eller olycklig, jag bara "var". Sedan träffade jag en person som gjorde mig så otroligt lycklig att det inte går att beskriva. Men, som du säger, det varar inte. Jag blev lämnad ensam. Övergiven. Nu är jag väldigt olycklig, och precis som du känner jag att det knappt kan vara värt att bli lycklig igen, bara för att falla tillbaka hit och gå igenom hela återhämtningsprocessen igen och igen och igen...
Shit vad tråkigt för dej och hoppas du kommer bli lycklig och stå på dej och fortsätt kämpa för att bli star igen och kommer upp på benen igen :-( hoppas du har tur med kärleken nästa gång du träffar nån kille