Vem är min pojkvän & hur träffades vi?
Det är så många runt omkring mig som undrar hur jag träffade min pojkvän och hur jag kan klara av ett distansförhållande där vi bor ca 30 mil ifrån varandra, så jag tänkte göra ett inlägg där jag skriver om just detta.
Pontus och jag har känt varandra ganska länge, i lite mer än två år. Allt började med att han kommenterade en bild på mig på min bilddagbok och skrev att jag var fin. Jag svarade på kommenatren och vi började prata om allting, som man alltid gör i början. Jag var inne i en väldigt jobbig period då, & han fick mig må bra och tänka på annat. Jag bad om hans nummer och efter det pratade vi massor. Vi smsade hela dagarna. Jag blev glad av hans sms och han var ganska mogen för sin ålder, då han är två år yngre än mig.
Vi lärde känna varandra mer och mer, & tillslut testade vi att vara tillsammans. För min del gick det inte så bra, då jag fortfarande hade känslor för en annan och det sista jag ville var att såra Pontus, då han hade blivit en av mina bästa vänner. Han tog det rätt hårt och vi började bråka. Det slutade med att vi inte pratade på flera månader och han gick vidare. Han tog kontakt med mig igen efter en väldigt lång tid och berättade att han ville försöka vara vänner trots det som hänt. Han berättade att han inte ville vara helt utan mig.
Där var vi igen, vi pratade mer och mer & blev tillslut väldigt bra vänner igen. På den här tiden mådde jag bättre på något sätt och jag hade pojkvän. Vid den här punkten kände jag att Pontus skulle aldrig vara mer än en vän för mig, han var inte tillräckligt mogen för mig (alla som känner mig vet att jag gillar killar som är äldre än mig själv) och vi passade bäst som vänner. Vi kunde prata om allt. Precis allting.
Någonting gick snett och vi tappade kontakten - igen. Detta hände rätt ofta under ganska små perioder. Vi hade mycket annat att tänka på och glömde bort varandra. Han gick vidare med sitt liv och jag var kvar på samma plats. Han sårade mig rätt många gånger på alla möjliga sätt. Men varje gång han tog kontakt, så förlät jag honom. Jag vet inte varför egentligen, men han var speciell. Det är han än idag. På ett bättre sätt.
Så i somras fick vi bra kontakt igen. Vi var väldigt bra vänner och även då kändes det som att vi aldrig skulle kunna bli någonting mer än vänner. Han hade flickvän & jag var nybliven singel. Jag var inte berädd att hoppa in i något nytt förhållande ändå. Vi pratade mer och mer & han tog alltid kontakt om det var något. Vi fanns där för varandra, hela tiden. Jag hade mitt att sköta och han hade sitt.
Efter sommaren fick jag problem igen. Jag kunde inte kontrollera mig och min sjukdom tog över. Pontus visste redan om allt om min sjukdom, hur jag blev och hur jag kunde bete mig. Men det var inga problem för honom. Han fanns där oavsett, trots alla saker jag faktiskt har sagt till honom. Nu under vintern pratade vi mycket mer än vad vi någonsin gjort tidigare och jag blev glad varje gång jag såg ett sms från honom eller såg hans bild på displayen när han ringde. Jag visste att jag var kär. Kär i den kille jag aldrig trodde att det skulle bli någonting med.
Den 28 december gick vi ut offentligt med vårat förhållande. & den 2 januari träffades vi för första gången, då han kom till Karlstad och var hos mig några dagar. Det klickade direkt mellan oss och jag visste att det här var början på någonting väldigt bra! Jag har aldrig känt någonting sånt här för någon tidigare. Det är helt klart värd distansen! Det är mer än 30 mil mellan oss, men det stör oss inte så mycket, för nu tar vi verkligen vara på stunderna då vi kan ses. Vi tar vara på varje sekund vi har tillsammans och det är så underbart att ligga i hans famn efter att ha varit ifrån varandra några veckor.
Mina känslor för honom är otroligt starka och på ett sätt är det bra med ett distans. Vi måste planera när vi ska ses, vilket gör att vi lätt kan planera skolarbeten och annat. Jag vet att vi bara är nykära just nu, men helt ärligt, de här två månaderna som vi har haft tillsammans har varit de bästa månaderna i mitt liv. & jag vet att fortsätter det såhär, så kan det leda till någonting stort.
Pontus är en otroligt lugn kille, i alla lägen, och han vet exakt hur han ska hantera mig i alla situationer. Det är helt magiskt att ha en som älskar dig för den du är, i alla lägen, som vet om din bakgrund och alla dina sidor. Om jag får bestämma så vill jag aldrig någonsin förlora honom. Han är allt för mig. ♥
Så söta :'D
Sv: Ja, jag har också hört att citron är bra för håret. Men de är inget jag har testat haha :)
sv: Åh tack så jättemycket! :D
allt bra med dig?:)
kraamis!
Och jag kommer aldrig lämna dig så du kommer inte bli utan mig! Jag älskar dig hjärtat, du är helt perfekt i mina ögon, du är allt för mig! Vilket gulligt inlägg det här är, jag stod mitt i verkstaden och fånlog. Mitt allt!<3
jo bra med mig oxå:)
vilka fina bilder!
kraam:)
vad söta tsm da.söt par
Vilket otroligt fint inlägg. :) Ni är superfina tillsammans! Ta vara på det ni har, kärlek är det bästa som finns <3
Hej ! Du behöver kolla in min blogg för att du kanske har vunnit tävlingen och aa www.Helinmessi.blogg.se