När man kommer till en återvändsgränd...
Det finns inte ord som kan förklara hur jag känner just nu. Är så enormt besviken på mig själv. Jag fick reda på idag att jag kom in som reserv på alla kurser och utbildningar jag sökt. Det tar hårt på mig, eftersom jag gjorde allt för att orka med skolan. Jag kämpade stenhårt för att få ett slutbetyg, jag kämpade in i det sista fast jag hela tiden ville ge upp. Nu inser jag att jag inte kämpade tillräckligt hårt.
När jag ser siffrorna, på vilken reservplats jag ligger på, vill jag bara gråta. Det är hemskt. Det här skulle bli min räddning och jag kämpade mer än vad jag orkade med, trots att jag lider av kronisk huvudvärk och det tar på mig varje gång jag stressar upp mig, har mycket att tänka på, går upp tidigt på morgonen, lägger mig sent på kvällen, sitter framför böcker en hel dag och betydligt mycket mer. Jag är besviken på mig själv och ingen annan. Jag borde ha gett upp när jag väl hade chansen. Tänker aldrig hoppas på någonting, aldrig mer kämpa för något som är omöjligt. Det är slut med det nu...
Sluta tänk så med en gång! Var stolt över dig själv istället, för du har mycket att vara stolt över. Du har gjort ditt bästa, mer kan man inte göra. Låt inte detta slå ner dig nu, det ordnar sig gumman <3
SV: Tack finis! :D
hej! allt bra? :)
Du är stark som har kämpat så mycket, du ska inte ge upp. Ta en paus om du känner för det, men sluta aldrig kämpa för det du vill uppnå. Till slut kommer du lyckas! <3
Nu har du FEL!! Ingenting är omöjligt, jag lovar!! Ta en kompleteringskurs i höst och sök på nytt bara=)
Dax att byta ut bikinin som är för liten kanske?? ;)
Kommer lösa sej!!