Sjukhus, journaler, mediciner... Måste skriva av mig
Varning för ett långt och rörigt inlägg! Jag blir galen på alla möten och tider som jag måste hålla. Har så många tankar och känslor som jag måste sortera. Jag blir galen på allt som skrivs i mina journaler, alla mediciner jag får som inte hjälper och hur personalen på vårdcentralen och sjukhuset inte kan hålla sig till en sak.
__________________________________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________________________________
Ni som har följt min blogg och min väg under en längre tid vet att jag lider av kronisk huvudvärk sen 5-6 år tillbaka och att de på min vårscentral inte kunde ta hand om mig och skickade mig därför till en annan vårdcentral. Där gick jag i 5 år. Sen skickades jag till sjukhuset eftersom jag blev myndig och inte fick gå kvar. Det tyckte jag var bra, för det visade att utredningen gick framåt. Jag hamnade hos en läkare och träffade honom en gång, i februari. Sen dess har jag inte pratat med honom. Ringde till sjukhuset och bad om att få prata med honom, men det visade sig att han inte jobbade kvar och jag hade fått en annan läkare som jag bara haft telefontid med de tre senaste månaderna.
I fredags fick jag veta på vårdcentralen att jag inte alls skulle skickats till sjukhuset, utan att jag skulle skickats tillbaka till denna vårdcentral som är "spindeln i nätet" för det hela. Jag förstod ingenting, men tänkte att det ändå var bra att skaffa en läkare där. Så idag ringde jag och fick en tid med min läkare på vårdcentralen. Men för en stund sen ringde de från sjukhuset och sa att min läkare där har fått ett återbud och att jag kan få komma på ett läkarbesök i början av nästa vecka. Nu förstod jag ingenting. Varför ska jag dit om det inte är min riktiga läkare? Jag förklarade för henne i telefon hur det låg till och hon blev förvånad över vad de sagt på vårdcentralen - för tydligen ska jag inte alls tillbaka dit, utan jag ska vara kvar på sjukhuset och ha den läkaren.
Jag förklarade att jag fått reda på att jag inte alls fått de undersökningar jag skulle gjort för länge sen och att hon på vårdcentralen sa att det är läkaren där som fixar det. Men hon som ringde mig idag berättade att de på vårdcentralen inte har någon makt över det och kan inte ens skicka remiss till en sån undersökning utan det måste ske genom sjukhuset.
Jag berättade att jag skickats till sjukhuset från vårdcentralen som hade hand om min huvudvärk, för att jag inte fick gå kvar där. Men tydligen skickades jag inte alls till sjukhuset på grund av det, min läkare där hade inte gjort någonting för att få iväg mig. Anledningen till att jag trodde att han skickat iväg mig dit var för att jag inte längre fick gå kvar där, så jag såg inga fel med det utan var glad att han tog ärendet vidare.
Nu visade det sig att han inte alls skickat vidare mig, utan allt hände för ett år sen när jag låg inne akut på sjukhuset då läkarna trodde jag hade fått en hjärntumör - det var DEN läkaren som hade skickat mig till en läkare på sjukhuset. Allt hände samtidigt så jag förstod aldrig det. Om inte den läkaren hade skickat mig dit, vart hade jag hamnat? Varför säger de olika saker till mig? Vad ska jag tro på? Vem av dem ska va min läkare?
Inte nog med det. När jag fått min läkare här på sjukhuset i början av året, så skrev han ut mina mediciner snabbt och effektivt. Jag hämtade dem bara en timme senare. Men hon på apoteket tittade konstigt på mig och mina recept, för medicinerna hade ingenting med varandra att göra, de verkade mot helt olika saker. Hon frågade mig om jag verkligen skulle ha allt det där och vad det var som var fel på mig egentligen. Jag tog åt mig väldigt mycket och därefter såg mig själv som ett hopplöst fall.
Numera när jag hämtar ut min medicin frågar de varför jag redan hämtar ut den. Jag berättar att den är slut och att jag behöver hämta ny. Men enligt förpackningen ska jag bara ta tre tabletter, men enligt min läkare på sjukhuset ska jag ta sju tabletter. Men de på apoteket tror mig inte riktigt och frågar mig varje gång. Med tanke på mitt förflutna som tablettmissbrukare är detta ett stort steg bakåt. Jag tar inte för många tabletter, varför tror de mig inte? Jag tar så många som min läkare säger att jag ska ta.
Slutsats: De på vårdcentralen och sjukhuset måste ha bättre kommunikation. Jag är trött på att flyttas fram och tillbaka, få mediciner som inte hjälper. Jag har ingen aning om någonting längre. Vilken läkare ska jag ha? Ska jag gå på sjukhuset eller vårdcentralen? De på vårdcentralen säger att det är bättre att gå där, medan de på sjukhuset säger att det är bättre att vara där. Vart gick det fel? Har jag gjort någonting fel? Jag vill bara att allt blir bra, att jag får en läkare som tar mig på allvar och ger mig de mediciner och undersökningar jag behöver. Jag ska gå på båda läkarbesöken och ta tag i det här, försöka förstå vad som händer.
sv: tack! :)
Sv; Tack!
håller med om det där med att kommunikationen måste bli bättre, tror det är bland dom största problemen :/ inte ens på samma avdelning vet ju den ena vad den andra håller på med.
Sv; tack!
Usch vilken soppa! :/ Hoppas det hela reder ut sej men jag skulle tro att det bästa är att lyssna på sjukhuset som är mer specialiserade än vad vårdcentralen är. Och be din läkare att skriva på receptet att du ska ta tabletten 7g/dagen så att du slipper apotekarnas ständiga frågor! :)
.. och måste bara tilllägga att det är skumt att apotekarna ifrågasätter dej om och om igen - säg till på skarpen om dom ändå fortsätter och påpeka att det är läkaren som skriver ut och förnyar recept: om du hade tagit för mycket så skulle du faktiskt inte kunna hämta ut någon mer omgång förrän nästa utskrivning av tabletter. Hoppas dom ger sej!
sv. Tack :)
Okej :/
Usch! Inte kul när allt börjar kännas så rörigt. Jag hoppas verkligen att allt ska ordna upp sig!
Sv; Japp, det ÄR gott också, fast inte många som tycker det. Men prova! Glöm inte bara i så fall att lägga godiset i ugnen med! ;D