That's the thing about pain, it demands to be felt
Varning för deppigt inlägg. Ångest. Panik. Oro. Trött på att kämpa. Ett steg bakåt. Ensam. Beskriver mig ganska bra just nu. Jag är så trött på det här, trött på allt och alla. Går inte att beskriva hur ledsen och besviken jag är, hur övergiven jag känner mig. Det känns som att jag alltid måste gå två steg bakåt innan jag kan komma ett halvt steg framåt. Vill bara försvinna bort för ett tag, helst till ett annat land, helst till ett liv utan all ångest, tårar och oro. Det löser sig, det gör det alltid. Frågan är bara när...
Du vet alltid vart du har mig bästa! <3
- Jag har också fobi för att åka tåg, men inte om jag har någon med mig.
Telefonfobi är faktiskt pain! Jag får hjärtklappningar och bara skakar när jag ska ringa!
sv: ja verkligen att de har! :D
Försök att ta de lugnt, andas, meditera, avslappna! Det är jobbigt med ångest och panik, kommer nästan alltid pga stress! Kämpa på, det kommr bli bättre! <3
SV: Ojj, nej vad hemskt :O Allt bra med dig?
Det löser sig snart! <3
Hoppas verkligen du kommer på rätt spår och ser ett litet ljus!
Styrkekram!!
Åh hoppas livet löser sig och vänder sig till den ljusa sidan, men fortsätt kämpa. Styrkekramar till dig♥♥
sv: åh tusen tack!
kramisar♥
sv: Ja men verkligen! Har du några speciella bästa vänner?:)