Sekunderna. Minuterna. Timmarna. Dagarna. Allt är detsamma. Känns som om tiden står stilla. Det känns inte som nutid. Mer som dåtid. Eller något sånt. Jag känner mig helt borta. Jag har yrsel och huvudvärk, men långt ifrån migrän. Inte ens på samma linje. Ni som lider av kronisk huvudvärk vet vad jag pratar om. Smärtan är där, men den domnar bort för att sedan komma tillbaka. Och så fortsätter det. Någonting står inte rätt till idag. Men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag känner mig inte ensam, samtidigt som jag gärna hade velat ha någon här, som kan krama om mig och säga att allting kommer bli bra. Men vad är det som kommer bli bra? Vad är det som inte är bra? Jag vet inte. Jag är så förvirrad. Tankar. Känslor. Jag måste ta mig samman. Jag måste tänka klart. Fokusera. Inte tappa taget. Måste hålla fast. Hårt. Jag måste kontrollera mig.