Haha ja man är ju så envis och dum. Jag borde ändå ha lärt mig läxan då jag fick en inflammation i hälsenan när jag var 14, läkaren sa att jag inte skulle fotboll på hela sommaren men lyssnade jag? Nejdå. Den blev kronisk och jag har kvar samma problem fortfarande, 10 år efteråt.

Detta är något jag också är bra på men peppar peppar har blivit bättre med åren!

styrkekramar, vet inte vad jag ska säga <3

Vad fint och så vacker bild :) kram

Sv ja vattenmelon är så sjukt gott

Fin bild <3

Så himla sant citat!

Rubriken stämmer ju verkligen perfekt!
Svar: Ja, det var inte helt fel att sitta och äta på klipporna till den utsikten :)

Åh kram❤❤

sv: tusen tack :D
kram❤

sv: Givetvis är det okej ifall du följer mig på instagram istället om du inte har bloglovin, kramis!

Jadu, jag har sagt det innan och jag säger det igen. Du borde älska dig själv och inget annat. Due asbra! Due äkta! Due en av väääääldigt få här i bloggvärlden som jag känner att jag skulle kunna tänka mig att kalla vän. Och du, jag ska säga dig att jage en sådan person som har väldigt svårt att släppa in folk och kalla dem vänner. Jag kan vara social o så med alla, men att just kalla de som vän, gör jag inte med vem som helst.

Du är asbra och due "komplicerad" elr va man ska kalla det på ett unikt och fint sätt. Och ngn dag hoppas jag att du ser det.

Som svar på din kommentar, jag är faktiskt sådan oxå om jag ska vara helt ärlig. Jag höll på att vela fram och tillbaka hela tiden då. Men bestämde mig att det får vara nog nu, att det får bära elr brista. Annars e det sällan jag gör ngt spontant, dete inte för att jag inte vill utan för att jag inte kunnat av plugget o det har därmed blivit en inmatad vana. Så när jag väl ska göra ngt spontant så säger det emot. Handlar väl mer om att försöka komma ut ur sin trygghetszon

sv; härligt! samma här :)

Så fin bild på dig!

Under en stor del av mitt liv har jag varit så väldigt bra på att oroa mig, grubbla, resonera och i förväg försöka tänka ut hur jag ska hantera om det värsta tänkbara skulle hända i en situation. Helena har sagt att hon tror att det delvis beror på att jag tycker så mycket om att planera och att jag gör det mycket, men att det blir att jag tar det en nivå för högt, eller vad man ska säga. Jag tycker nog att det var åtminstone lite värre förut, vilket innebär att jag går åt rätt håll. Men det här är fortfarande något som jag behöver tänka på, där jag behöver lära mig att tänka annorlunda och släppa kontrollen lite. Så jag känner igen mig i det du skriver här. Det jag brukar tänka för att hjälpa mig själv är att jag vet att Gud har kontroll, att jag kan lita på honom och börja släppa taget själv. Men även om man som du inte tror på Gud så kan du ju ändå börja säga till dig själv mer och mer att oro inte hjälper. Tänk att det som du oroar dig för kommer att hända eller inte hända oavsett hur du tänker om det. Så du kan välja att spendera din tid med att må bra och hoppas på det bästa eller genom att må dåligt, för det som händer kommer att hända oavsett, så egentligen spelar det ingen roll.

Känner igen det där har ofta fällt mig själv många gånger. Tror det en mänsklig sak att man ältar sig i det negativa, men med åren har jag faktiskt blivit bättre på att tänka posetivt än negativt :)