Vad som händer om jag inte tar mina mediciner...
I natt hände det igen. Mina mediciner har tagit slut och jag fick gå och lägga mig utan dem igår. Och jag fick återuppleva allt igen. Något jag aldrig vill uppleva igen. Aldrig! Skulle inte ens önska att min värsta fiende fick uppleva det. Jag kände hur hjärtat började slå fortare och fortare, men försökte att bortse från det och försöka sova. Det skulle jag inte ha gjort. Från att klockan var 2.30 i natt, till klockan var 7.00 igen hallucinerade jag. Helt sjukt hur länge det kan pågå. Den här gången var värre än de andra gångerna.
I höstas fick jag sluta med mina mediciner på grund av ekonomiska problem. En av medicinerna var jag uppe i 70mg, vilket är livsfarligt att avbryta helt, utan att trappa ner. Men jag hade inget val. Jag var utan mediciner i två månader ungefär. Och det kändes kan jag lova. Jag hallucinerade flera gånger i veckan, hjärtat rusade, jag fick stötar i kroppen, självmordstankar och panikångest. Hela min kropp blev fucked up. Jag trodde först det hade med min sjukdom att göra, men fick reda på att der var på grund av att jag slutade med medicinen så hastigt. Efter några månader när jag hade kommit igång med medicinen igen och biverkningarna hade upphört så var det för det mesta bra. Tills igår.
Jag insåg igår att min medicin är slut. Jag tar fyra tabletter om kvällen, vilket är 100mg. Jag såg att jag bara hade fyra tabletter kvar. Och dessa måste jag ta ikväll, eftersom jag ska på ett viktigt möte i morgon. Så jag testade att vara utan mediciner i natt, alltså att jag inte tog dem igår. Det ångrar jag djupt. Som jag skrev där ovan så hallucinerade jag större delen av natten. Eller ja, hela natten. Det var värre än det brukar vara. Det var så hemskt att jag inte ens vill gå in på detaljer vad jag hallucinerade om. Men tillslut kom jag ur det, sprang upp och skrek på mamma. Hon fick, ännu en gång, ligga bredvid mig hela natten för att jag var rädd för att somna. Denna gången hjälpte det inte så mycket. Trots att mamma sov hos mig så rusade hjärtat, kroppen skakade sönder och jag var livrädd för att somna. Jag trodde på riktigt att jag inte skulle överleva natten.
Men jag överlevde. Jag fick ett anfall idag som var lite olikt de andra migränanfallen jag fått. Så jag tror inte det var ett sådant anfall. Jag var inte så yr, men mådde enormt illa, kunde inte stå, inte sitta i bilen. Pappa körde inte mer än 40km/h på en sträcka och det kändes som vi åkte i minst 110km/h. Det var helt sjukt. Jag fick sån panik. Jag var tvungen att be pappa stanna bilen. Fick sätta mig i skuggan, ringde mamma i panik och grät. Folk tittade på mig som om jag vore störd, men de har ingen aning. Tillslut så övertalade mamma mig att hoppa in i bilen igen. Och när jag kom hem hade hon tagit fram min nässpray mot migränanfall. Jag brukar inte ta den, eftersom de är så otroligt dyra. En sån kostar över 100kr och det är ett sprut, råkar du trycka på den så är den förstörd och du måste ta en ny. Jag brukar ta mina migränanfallstabletter, men eftersom jag mådde så illa och inte fick i mig vatten så hade jag inget val. Hon hade också lagt fram en blöt handduk, kuddar, satt på fläkten och gjorde precis allt man ska göra när jag får ett anfall. Hon låg hos mig nästan en timme. Pratade med mig och försökte få mig att andas lugnt.
När jag började känna mig bättre så tittade jag på en film. Känner mig helt borta, bakhuvudet sprängs och jag mår fortfarande illa. Men ändå mår jag bättre än förut. Så nu ska jag ta mina sista tabletter i hopp om att kunna få sova bra i natt och orka med morgondagens möte. Jag måste försöka fixa mina mediciner i morgon. Eftersom jag i höstas fick såna problem med kroppen efter att ha lagt av tvärt med 70mg, så vill jag inte veta hur jag kommer må eller vad min kropp kommer göra om jag inte tar några i morgon, när jag är uppe i 100mg...
Jag känner mig så enormt ensam. Jag hatar att behöva gå igenom allt det här ensam. Men det finns ingen som förstår vad det är som händer med mig. Inte ens jag förstår det. Jag önskar bara att jag hade någon vid min sida som kunde lugna ner mig, som kunde ta hand om mig, och som kunde förstå.
Åh! :(
Livet är bra orättvist... Men hoppas du inser hur jävla stark du är som fortfarande står på benen!
Åh herregud! :-( Tycker det är synd att du ska behöva få såna anfall!
Fixa medicin så fort som möjligt!
Hoppas du får sova inatt <3 Kram
Stor kram till dig <3
Ja fy fasen för sånt där alltså. Att inte ha möjlighet att hämta ut mediciner. Jag vet inte hur det ser ut nuförtiden men förut kunde man hämta ut mot avbetalning, vet att jag gjort det när jag haft ont om pengar någon gång och tack och lov kommer ju högkostandsskyddet in senare.
Vad har du för migränmedicin som är så snuskigt dyr? Min kanske är det också i för sig, jag har kommit en bit in på högkostandskortet så jag betalade inte fullpris när jag hämtade ut.. Men ja, att ha det sådär är inte humant.
sv: Så kul att ni kan behålla kontakten så väl :D Oftast träffas man bara en gång och så blir det inget mer, men jag kommer säkert träffa dessa tjejer någon gång mer för det pratade vi om.
Usch låter otäckt och nej jag förstår nog inte ens hälften av vad som hände med dig. Precis som när människor inte förstod vad som hände med mig på sjukhuset efter operationen, förutom min mamma och bror fast inte till 100%. Ibland går man igenom saker som ingen annan förstår. Vill du att jag ber för dig? För jag vet att det funkar :) det är det minsta jag kan göra från min sida, annars vet jag inte, bara Gud vet.
Vilken fantastisk mamma du har!!!
Men usch! Åh fina du <3 Jag har i jämförelse med dig ingen migrän alls i princip, men när jag har det så dödar det mig! Men du vet väl att det finns högkostnadsskydd för sjukvården? Du behöver aldrig betala för mediciner och behandlingar över fribeloppet på 1000 kr vad jag vet. Usch! Hoppas att du mår bättre snart!!!
Åh, gud vad jobbigt :( jag hoppas du får nya mediciner snart. Jag har själv problem med hallucinationer från och till :( jag hoppas det löser sig
Åh vad jobbigt! Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart och att du får tillgång till mediciner om du behöver de. Finns det inget ekonomiskt stöd man kan få? <3
Åh vad hemskt det där låter. Hoppas verkligen på att du blir bättre för sånt där är hemskt. Din mamma var vid din sida tänk på det. Lycka till 😕
Gud vad hämskt. :D Du beskriver det bra och jag följer dig på blogkeen. Jag känner igen mig i det du skriver fast i mindre skala. Kämpa på.
sv; tack! Ja jag tror jag gillar den bäst också :)
Men usch och fy vad hemskt det låter! Förbannat dumt att man måste sluta med en medicin som är såpass viktig för en, för att ens vardag ska kunna fungera, endast pga ekonomiska själ. Har du varit i kontakt med försäkringskassan något? Tycker att det borde finnas någon ersättning eller liknande för medicinen..
usch vad jobbigt det låter att ha så och synd att du känner dej ensam för inte kul att vara ensam när du har så.