"Hon söker bara uppmärksamhet"
"Hon bara klagar på allt!"
"Hon vill bara att vi ska tycka synd om henne"
"Hon vill bara ha uppmärksamhet"
"Hon kommer aldrig att få vänner eller pojkvän om hon beter sig så där"
"Hon bara fejkar allting"
"Hon tror att det är synd om henne"
"Det finns faktiskt andra som har det värre"
"Man mår som man förtjänar"
Har du någon gång legat ner och fortfarande känt att du vill eller kommer att kollapsa? Du vet, som när man står upp och man känner att vilken sekund som helst så kommer du falla ihop? Det är så livet är för en person som lever med en kronisk sjukdom. Att känna smärta 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan tar all energi från dig, inte bara psykiskt utan också mentalt och känslomässigt. Och för att inte tala om fysiskt. Det bokstavligt talat drar ner dig mer och mer för varje dag. Och vet ni vad det värsta är? Det kommer aldrig att sluta. Det kommer aldrig att försvinna. Det kommer alltid att finnas där. Dag ut och dag in. För resten av ditt liv.
Jag har alltid fått höra att jag bara söker uppmärksamhet, att jag bara vill att folk ska tycka synd om mig. Men vet ni vad det värsta är? Det är att psykisk smärta syns inte utanpå och man får ofta höra att man fejkar det. Många gånger får man höra orden "Det finns faktiskt andra som har det värre!" Och det är sant, det finns det. Men alla har vi olika smärtgräns, alla har vi våra problem och våra hinder. Man ska aldrig jämföra sin smärta eller sitt problem med andra. Bara för att du kanske hade klarat det, så betyder det inte att personen som har det här problemet eller den här sjukdomen klarar det. Och det är lättare sagt än gjort att klara en sådan här situation. Jag har aldrig velat ha sympati, aldrig velat att någon ska tycka synd om mig. Allt jag vill är att någon ska försöka förstå, försöka sätta sig in i min situation innan den dömer mig.
"Hon vill bara att vi ska tycka synd om henne"
"Hon vill bara ha uppmärksamhet"
"Hon kommer aldrig att få vänner eller pojkvän om hon beter sig så där"
"Hon bara fejkar allting"
"Hon tror att det är synd om henne"
"Det finns faktiskt andra som har det värre"
"Man mår som man förtjänar"
Har du någon gång legat ner och fortfarande känt att du vill eller kommer att kollapsa? Du vet, som när man står upp och man känner att vilken sekund som helst så kommer du falla ihop? Det är så livet är för en person som lever med en kronisk sjukdom. Att känna smärta 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan tar all energi från dig, inte bara psykiskt utan också mentalt och känslomässigt. Och för att inte tala om fysiskt. Det bokstavligt talat drar ner dig mer och mer för varje dag. Och vet ni vad det värsta är? Det kommer aldrig att sluta. Det kommer aldrig att försvinna. Det kommer alltid att finnas där. Dag ut och dag in. För resten av ditt liv.
Jag har alltid fått höra att jag bara söker uppmärksamhet, att jag bara vill att folk ska tycka synd om mig. Men vet ni vad det värsta är? Det är att psykisk smärta syns inte utanpå och man får ofta höra att man fejkar det. Många gånger får man höra orden "Det finns faktiskt andra som har det värre!" Och det är sant, det finns det. Men alla har vi olika smärtgräns, alla har vi våra problem och våra hinder. Man ska aldrig jämföra sin smärta eller sitt problem med andra. Bara för att du kanske hade klarat det, så betyder det inte att personen som har det här problemet eller den här sjukdomen klarar det. Och det är lättare sagt än gjort att klara en sådan här situation. Jag har aldrig velat ha sympati, aldrig velat att någon ska tycka synd om mig. Allt jag vill är att någon ska försöka förstå, försöka sätta sig in i min situation innan den dömer mig.
Innan jag fick min sjukdom så hade jag nästan aldrig haft ont i huvudet. När någon jag kände hade ont i huvudet eller fick migrän så sa jag alltid "Ta en tablett och vila så ska du se att det går över snart". Så fel jag hade. Jag lärde mig en läxa när jag väl fick min sjukdom. Det är inte bara att ta en tablett och hoppas på att allt blir bra. Det tar tid, man måste ha tålamod och uthållighet. Och detta gäller inte bara huvudvärk, utan all sorts smärta. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt. Man kan jämföra det med att alla inte är lika duktiga på saker och ting, t.ex. i en sport, i skolan eller på att prata ut om saker. Du kanske är jätteduktig i engelska men dålig i matte, medan en annan är riktigt duktig i matte och har svårt för engelska. Det är precis samma sak. Bara för att du kanske hanterar huvudvärk på ett bra sätt och har hög smärtgräns, så betyder det inte att jag eller någon annan har det. Lär er förstå det. Lär er inse skillnader mellan olika människor.
"Du fejkar det bara!" Oh, really? Jag visste inte att du var inuti min kropp och kunde känna smärtan jag känner. Och om jag skulle fejka det, vad vinner jag på det? För att knappt kunna anstränga sig, känna smärta hela tiden, inte kunna koncentrera sig, får leva på mediciner hela livet, att inte kunna äta eller dricka vad man vill, att inte kunna göra saker man tycker om att göra, att ständigt gå in och ut från olika läkares rum, lägga flera tusen kronor på mediciner och undersökningar man inte vet hjälper, vara utstött, att få stå ut med alla tester och till sist diagnostiseras med en kronisk sjukdom.
Yeah, that's totally 'cool'...
Yeah, that's totally 'cool'...
Säger folk verkligen så... jag skäms!
Lyssna inte på vad andra tycker. Har också en sjukdom. Eller det går som handikapp. Jag har adhd, folk påstår att jag bara vill ha uppmärksamhet och tar mediciner osv. Men jag rycker med axlarna och går därifrån med leende på läpparna. Va stolt för den du är! Lyssna inte på andra! Jag förstår dig helt och hållet ❤️
Lyssna inte på vad andra tycker. Har också en sjukdom. Eller det går som handikapp. Jag har adhd, folk påstår att jag bara vill ha uppmärksamhet och tar mediciner osv. Men jag rycker med axlarna och går därifrån med leende på läpparna. Va stolt för den du är! Lyssna inte på andra! Jag förstår dig helt och hållet ❤️
Sv: Okej, vad bra. Jodå, den har varit bara bra. :)
Usch, de är så jobbigt med sådan människor som tror
dom vet allt hela tiden, de borde tänka efter en extra gång innan de säger eller skriver något.
För de förstår ju tyvärr inte att deras elaka ord sårar. :/
Väldigt bra inlägg!
Gripande inlägg och de där kommentarerna känner jag igen, tyvärr :( Fast de var ifrån sk vänner och ex.
svar; De va döskönt och jag gick i rask takt så de högg och värkte i vaderna men på ett bra sätt :D Jag mådde asbra då jag kom hem och sov som en gud, belive me ;)
Det var jag som kommentera anonymt, gömde skriva in blogg osv. Kram
Jättebra skrivet! Strunta i miffona och fokusera på att må bra. <3
Sv; Åh, precis så var det för mig! Men, ja, jag valde att prioritera kundservice och besökare och leva med en lite stelare design. Den går dock att modifiera mycket mer än t.ex. Nattstad eller Devote!
Gud det måste vara väldig påfrestande och jobbig att ha ont jämt. Och skit i folk som säger såna skitsaker, du lider nog tillräckligt och ska inte behöva lida ännu mer över såna kommentarer.
Så hemskt att folk alltid ska hålla på och klaga. Jag får höra av någon som kallar sig "Andreas" på min blogg om att jag gillar drama och är sådan dramaqueen när jag skriver om min sjukdom om min systers sjukdom.
<3 känner igen mig i det där med sjukdomar som inte syns utanpå och därför inte tas på allvar :(