Två år sen...
Den 13 juni är det två år sen jag tog studenten. TVÅ ÅR SEN! Kan ni fatta det? Okej, klart ni kan. Men alltså, ni som har följt min blogg sen jag gick i högstadiet. Kan NI fatta det? Inte? Inte jag heller.
Ska jag vara helt ärlig så ville jag egentligen skippa studenten. Jag brydde mig inte särskilt mycket. Jag hade tänkt hoppa av skolan bara några månader innan studenten för att jag inte orkade med allt. Men jag stannade kvar. Jag kan inte säga att jag älskade studenten, för det enda jag faktiskt gillade med det var att jag fick slippa skolan, att jag var färdig med allt. Under min tid i skolan så har det knappt varit någon som trodde jag skulle klara det hela vägen, och jag tror att det var det som motiverade mig mest. Jag bevisade att jag kom in på linjen jag ville gå och jag tog studenten med betyg i alla ämnen, trots att min sjukdom i princip tog över mitt liv helt och hållet. Den dagen var jag otroligt stolt över mig själv.
Men jag njöt inte av dagen så som alla andra gör. Jag var glad, eller rättare sagt lycklig och stolt över mig själv att jag var klar med allt, att jag stod ut och kämpade in i det sista. Men allt jag ville var att ta mina betyg, springa ut och åka hem. Jag åkte inte på studentresa, var inte med på champangefrukosten, gick inte på balen, åkte inte på flaket och jag gick inte på någon studentfest. Jag ville ha det simpelt och det var precis det jag fick.
Mina föräldrar hade ändå fixat en liten studentfest åt mig, de hade bakat tårta, bjudit hit min bror och mina närmsta, jag fick paket och massa sådant. Och mitt ex kom till mig den dagen och firade studenten med mig. Det kunde inte ha blivit en bättre student faktiskt. Jag var lycklig den dagen även om inte själva studenten betydde något. Det var allt annat som betydde.
Det som skrämmer mig mest är att jag inte har kommit någonstans i livet sen jag tog studenten. Jag hade massa planer som jag skulle göra, men det blev aldrig så av olika anledningar. Jag känner mig gammal när jag hör att folk fortfarande går i skolan. Och många som gått i skolan med mig har gjort något med sitt liv - flyttat utomlands, fått det jobb de alltid velat ha, blivit förälder, pluggat utomlands etc. Och vad har jag gjort? Gått på oändligt många möten. Men jag är ändå glad, för jag hamnade på den bästa praktikplatsen man kan ha och fick de bästa cheferna man kan få. Så jag är ändå nöjd just nu. Även om det inte var det här jag hade förväntat mig.
Hej! Tänkte bara säga att vinnarna av veckans blogg är utsedda, kika in om just du vann! Annars finns en ny chans uppe redan nu. Ha en fortsatt trevlig måndag!
Livet tar alltid vändningar, kämpa på så kommer det bli toppen ska du se!
Sv: Tack så hemskt mycket :D
vilken härlig bild! i fredags var det äntligen min tur :D
Det här är en kopia på mina känslor. Vad har jag egentligen gjort sen studenten? Failat med allt. Jag tog ju studenten i oktober. Var inlagd och inte ens klar med alla kurser när de andra tog studenten. Så inget flak, resor, baler eller spex för min del heller. Var inlagd större delen av de sista två åren i skolan. Men jag klarade skolan, fick min studentmössa, och har väl lärt mig en hel del på vägen efter det. Bara inte lyckats med resten...
Ångesten är det värsta så du förstår ganska mycket ändå i så fall. <3 Inte för att jag är tacksam för att du är det, för du är värd så mycket mer än det, men ä tacksam att du säger att du känner igen det. Så jag slipper känna mig så ensam. Vilket jag gör ganska ofta...
Det är ju det. Det är för sent att göra saker ogjorda, men framtiden behöver man inte göra avgjord redan på förhand.
kramar
Härligt att du fick det precis som du vill ha det :) Men tycker inte att du ska känna dig stressad. Jag tog studenten för 8 år sedan och först nu ska jag börja studera. Jag har haft en del chefsjobb inom butik och restaurang och därför har det inte blivit av med skolan tidigare. Så du ska verkligen inte känna att du inte kommit någon vart :)
så bra att du kämpade på! härligt att det var en lycklig dag :)
Helt sjukt vad tiden går fort! Längtar så tills det är min tur :) vad kul att du känner dig nöjd med den praktikplatsen du hamnade på :'D
Grattis för två år :)
För mig är det 5 år sen. :O Fattar inte att tiden går så fort...
Själv kommer jag nog aldrig ta studenten om jag nu inte kan börja ett gymnasium om något år.. Men tror inte ett gymnasium är rätta platsen för mig tyvärr.. Det känns lite tråkigt att se dem som går ut och att ha så kul som de har just dem dagarna.. men sen är det liksom över!
Och jag vet med mig själv.. Att om jag skulle ha börjat något gymnasium när jag väl skulle de.. så skulle jag ha hoppat av efter några månader, så jag tror man lyckas utan att man har gått något gymnasium. Man lyckas i all fall med någonting som man kan vara stolt över!! Det är huvudsaken! :)
För mig är det hela fem år sedan.. kan absolut inte fatta det. Alls! Det kommer alltid vara bara ett år sedan. Max! haha! :D
Tycker du inte ska vara så hård emot dig själv utan ta i ditt egna tempo och ta tag i det som inte funkar. Det kommer bli bättre med tiden :D