Some days are just hard
Fredag idag och jag borde väl vara på bättre humör. Men om jag ska vara ärlig så har jag haft en väldigt dålig dag. Ni vet, en sån här dag när det är enormt många småsaker som går fel och blir till en enda röra? Yes, det beskriver min dag ganska bra. Jag önskar jag kunde säga "äntligen helg!" men helt ärligt så bryr jag mig inte. Vill bara att dagen ska vara över.
En vän hörde av sig precis och undrade om jag ville ses ikväll, så hon kommer hit senare och gör mig sällskap. Kanske det kan få mig på bättre humör. Annars tycker jag synd om henne.
Alla har vi dåliga dagar ibland :)
vad fin din header vart:)
snygga byxor!
Hoppas du blev på bättre humör snabbt! :)
Hoppas din kväll blev bättre sen. <3 Sv: Ja, alltså det skulle vara så sjukt roligt att prova, testa något nytt och bara se allas reaktioner, haha. jag har ju aldrig färgat, tonat eller gjort något sånt med mitt hår för jag är så nöjd med min färg, plus att mina frisörer uppmuntrat mig att inte färga för att jag har någon "unik" färg för att vara naturligt blond. sÅ DET GÅR ATT FÅ TILLBAKA SIN NATURLIGA FÄRG NÅGORLUNDA? För då känner jag mig lite mer säkrare på att prova, hihi. ^^ När jag ändå är igång kan jag ju säga att jag gillar hur du tar dig tid att svara och att jag verkligen tycker om din blogg! <3
hoppas du är på bättre humör idag <3
sv; jaa det är det verkligen!! :D
riktigt snygga byxor!
sv. Tack du! :)
Äsch man kan inte vara på bra humör alltid. :) Men det blöir bättre!
Åh jag avskyr verkligen sådana dagar....
SV: ja men det var det verkligen.
Hoppas att du är på bättre humör idag! :)
jobbigt, förstår precis, hatar sånna dagar
Hoppas helgen blev bättre!
Det är verkligen inte lätt att vara kroniskt sjuk, det gör ont mentalt att veta det, att man liksom aldrig kommer undan... Eller ja, man har ju bättre dagar när det känns överlevbart och saker kan vara roliga men många dagar är det tungt att ens existera.
Känner igen det. Man undersöker in på bara djupet varenda situation, varenda sak man säger, går igenom allt, analyserar. Kommer fram varje gång till kanske så gjorde jag rätt. eller i alla fall inte helt fel...
Jo självklart känner man blickarna men de i mitt team har vant sig och har accepterat det, så det går rätt bra ändå. Är såklart när främlingar frågar och jag är i en position där jag inte kan berätta sanningen som jag ska komma på något bra som tar mig därifrån fort. Har ju tack och lov min handledare som räddar mig oftast. Men jag har lovat en nära vän att aldrig ta bort mina ärr så lika bra att jag vänjer mig. Vilket jag har på de flesta plan, bara inte planet vad gäller att jag är personal. Självskadar du på något sätt? (inte de uppenbara, men alltså andra plan?)
precis så gör jag! Vill inte riktigt släppa in! Drar mig undan om någon kommer nära, svarar inte på sms osv. Som du där. det enda de kan se är orsaken till att jag inte existerar. Jävla skitsjukdomar vi dras med.. Hur går det för dig nu?
kramar
ajdå, låter ju inge vidare.
Vad skoj med lite häng
Såna där dagar är verkligen jobbiga... Har själv haft en del av dem nu det senaste och det är inte roligt...
Så trevligt med lite sällskap:)
sv: Den är riktigt god:) Kramisar♥