I'll admit it
"I'll admit it. I'll admit that at one point or another I've allowed my illness to control my emotions and my life. It's grabbed ahold of me in ways I never imagined were possible. I've been ravaged by jealousy and I've so envied those who live without pain everyday, chronic pain. I have let bitterness enslave my heart and turn it to stone. I'll be the very first person to tell you, without a doubt that I'm not perfect, if anything I'm flawed beyond repair, mangled bruised, beaten, and so very defeated.
But I'm still learning, I'm still getting to know this illness.
I'll be the first to fall, but I'll also be the first to get back up."
But I'm still learning, I'm still getting to know this illness.
I'll be the first to fall, but I'll also be the first to get back up."
Så bra skrivet! Kämpa på!! <3 kram finis
sv: Ja, gillar dem så mycket :D
Starka ord! Gillar det du skrev :)
Tufft skrivet. Förstår precis din känsla som du beskriver här. Känner igen mig så väl i hur det känns att leva med smärta. Det tär på en att att ha ont och aldrig få vila från det.
Haha ja. Nu är allt över med resande för ett tag. Elva dagar är rätt tufft för mig. Många skulle sänert klara det bättre men jag har kämpat och från mina mått mätt sätt så har jag klarat det bra ändå.
Oj. Jeans är ju annars det plagg man lättast kan matcha med andra kläder. (Latheten som talar^^). Vad har du upptill då?
Kramar
Tack. Blir så glad när någon ser det, att jag försöker och kämpar. Många tycker att jag bara överdriver och borde "rycka upp mig"/"skärpa mig". Hatar att höra det.
på!
Förstår ändå vad du menar, att den passar på ditt liv säger mycket om hur du har det och hur du mår. Känner som sagt igen mig. Smärtan som är där, som man låter överskugga allt...
Det är lite ovanligt ändå att man inte använder jeans :P sen är jag böjd att hålla med om att det finns mer kreativt än vanliga jeans. :P
kramar